Anna Ahlund
Jag skriver för att göra världen bättre. Ni vet när man läser en bok och tänker ”yes, såhär ska det vara såklart”? Så vill jag att mina böcker ska kännas. Jag började med normbrytartankar, tänkte att jag ville luckra upp en del vana och trista föreställningar om saker, men rätt snart gick jag över till att tänka på normskapande istället. Jag bestämde mig för att rätt och slätt skriva ner den värld jag vill ha. Kanske blir fler sugna på den, och känner att den inte behöver vara så långt borta, eller svår att få till. Jag tror verkligen inte att den är det.
Jag befolkar denna värld med ljuvliga personer, fina, fina människor som är så väldigt kära i varandra. Som ser på varandra, babblar sida upp och sida ner, pillar varandra i håret, och hånglar, hånglar, hånglar. Och har fummelfint sex. Jag tror att man inte ska vara så rädd för att skriva sånt i ungdomslitteraturen, det är när det bränner till som det blir intressant på riktigt. Det är först när litteratur känns som den kan förändra något. Jag vill förändra. Jag vill skriva så att det känns. Och jag vill göra världen riktigt, riktigt fin. För alla.
Böckerna
Min debutbok Du, bara kom ut på Rabén & Sjögren i maj 2016. Den handlar om sextonårige John och utspelar sig på sommarlovet mellan nian och gymnasiet. John går och väntar på besked från fotbollsskolan han har sökt, men är inte säker på om han faktiskt vill komma in eller inte. Hans bästis Elli vill i alla fall att han ska fortsätta att gå i samma klass som hon, och att allt ska fortsätta vara som det alltid har varit. Att de ska fortsätta sitta på hennes tak och grilla och prata om livet och se ut över Uppsala.
Den här sommaren är John är ensam hemma i lägenheten i stan med sin storasyster Caroline, som i bokens början precis spanat in Frank – en kille hon bestämt att hon ska bli tillsammans med. Det brukar bli som Caroline vill, så när John får höra om hennes plan för att vinna Frank hjälper han till så gott han kan. Det är bara det att hela Johns värld skakas om när han får träffa Frank, för blixten slår ner. Inte bokstavligt, men ni vet.
Frank lyssnar på Nick Drake och glömmer/gömmer små pocketböcker på vardagsrumsgolv, dricker te, viker papperstranor och rör sig som en dansare. Och han verkar minst sagt intresserad av John han med. Men det finns fler problem än att Caroline bestämt att det är hon som ska bli tillsammans med Frank. Till exempel att Frank har ett brustet hjärta i bagaget, och att det krånglar till saker för honom. Och för John, som för första gången i sitt liv känner att något är värt att kämpa för.
I augusti 2017 kom Saker ingen ser, också på Rabén & Sjögren. Det är en kollektivroman som följer sex karaktärer under ett år på gymnasiet Sibylla allmänestetiska läroverk. Perspektivet växlar mellan de här sex karaktärerna, och temat är som titeln antyder just att det finns många saker vi inte visar för varandra. Och saker vi kanske tror om oss själva som andra inte tänker på.
Under det här året får vi följa med när Sebastian ska infria sitt nyårslöfte att kyssa en ny person varje månad, när Fride är så kär att hen inte kan tänka på något annat men sen tvingas göra det ändå för att flickvännen går vidare och lämnar Fride kvar, när Johannes hittar spår i Karin Boyes dikter efter sin döda syster, och när Yodit söker sin plats i gänget och inte riktigt ser hur någon annan ser på henne. Vi får följa med i underbarnet Linns ensamhet när hon spelar svåra jazzlåtar som de andra i ensemblen inte bryr sig om att öva tillräckligt på, och får känna hur det är att vara hennes tvillingbror Aron och gå natur på en skola för esteter.
Det är mycket te, mycket fika, mycket känslor och relationer. Och mycket sex, eftersom det är så kul att skriva.
Nu skriver jag på en roman som fått arbetsnamnet Balis. Den utspelar sig också på Sibylla allmänestetiska läroverk, och kretsar kring en vecka i maj då det ska bli vårbal.
Bokens huvudperson har valt nätnamnet Eír och skapat sig en Instagramperson som på många sätt känns mer verklig än tjejen som går till skolan och hjälper bästisen och balgeneralen Agnes att fixa allt inför balen. På Insta finns nämligen Namir, som blivit den person Eír känner sig mest sann tillsammans med. Problemet är bara att Namir dyker upp i verkligheten, och vill att de ska ses. På balen. Han längtar efter något verkligt, och Eír misstänker att det finns andra som gärna ställer upp med lite verklighet för Namir ifall de får chansen.
Sanning och verklighet går inte alltid hand i hand, och hur Eír än väljer att göra kommer något att bli förstört. Dessutom är Agnes helt uppenbart ihop med fel tjej, och de har jättemycket kvar att fixa inför balen. Och det verkar som om Namir kanske inte heller har berättat allt om sig själv.
Bakgrund: Jag är utbildad lärare i musik och svenska för högstadiet och gymnasiet. De senaste åren har jag arbetat på en högstadieskola utanför Stockholm som lärare och biblioteksansvarig, och nu jobbar jag på Uppsala stadsbibliotek med fokus på läsfrämjande mot unga vuxna. Jag leder även skrivkurser för unga och gör många författarbesök och föreläsningar.
Läser helst: Mycket! Tre favoriter: Jag ger dig solen av Jandy Nelson, En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf, och Ibland bara måste man av David Levithan.
Skriver helst: Hela tiden. Allra helst hångel och babbliga dialoger. Älskar att skapa karaktärer och att rita upp dramaturgiska bågar (och att fota dem till Instagram).
Favoritord: ”Trädgårdsrosor från Svartbäcken” är bland de vackraste ord jag kan tänka mig.
Kontakt: anna.ahlund@gmail.com
Författarbesök: Jag gör mycket författarbesök till skolor och bibliotek. För mer info om det går det bra att mejla eller att besöka Författarcentrums sida HÄR.
Instagram: instagram.com/anna.ahlund
Hej Anna! Jag heter Agnes och bokbloggar på: http://agnesbokblogg.blogspot.se
Jag skulle gärna vilja göra en intervju med dig via mejl. Jag har läst din bok Du, bara och tyckte verkligen om den! Snart kommer en recension på bloggen. Om du vill vara med i intervjun får du gärna mejla mig: agneslindholm01@gmail.com
Ha det bra!
/ Agnes
Hej Agnes! Vad glad jag blir att du gillade Du, bara! Och jag är gärna med i mailintervju, kul 🙂 Jag mailade dig nu.
Allt gott,
Anna
Hej Anna,
Har du sett denna superfina recension av din bok? Grattis! 🙂
Annika Estassy
http://www.litteraturmagazinet.se/anna-bjurstrom/boklogg/en-sommarlovsforalskelse-sa-mycket-mer–2883085
Hej Annika!
Ja, jag såg den och fick tårar i ögonen! Så väldigt fint skrivet! 🙂 Och tack snälla! <3
/Anna
Hej Anna!
På min blogg har jag precis startat en inläggsserie där jag ska ge skrivtips. Skulle du vilja svara på några frågor om skrivande till ett inlägg? Mejla gärna sofie.tiger(snabela)hotmail.com
🙂
Hej Sofie!
Vad roligt, jag är gärna med på din fina blogg! 🙂 Jag mailar dig!
/Anna
Hej Anna,
Först ett stort tack för att du ”förstörde” min semester. Nej bara skoja, läste om din bok Du, bara och fick snabba på att beställa den på nätet så den kunde packas ner på resan. Sitter nu på andra sidan jordklotet, nästan och har lite kvar i boken. Det som jag tycker symboliserar en bra bok är att man vill inte att den ska ta slut. Det måste bara finnas lite kvar att läsa när man lagt sig tillrätta i sängen eller solstolen. Det är så mycket av de tankar och känslor som John har och känner att man minns själv hur tankarna bara virvlade runt och man kunde inte sätta ord på dem. Jag måste säga att du lyckats så himla bra att förmedla Johns känsla och den fina kärlek mellan honom och Frank. Visst jag har inte läst klart den och vet inte hur den slutar men vill ändå skicka en stor ros för att du satte en bra milstolpe i svensk Gay litteratur. Det är inte många som jag tycker lyckats förmedla en sån fin kärlek mellan två killar. Dessutom dialogen i boken är helt lysande. Stort Lycka till i framtiden med ditt skrivande.
Hej Fredde!
Stort tack för dina fina ord, och för att du lät mig förstöra din semester! 🙂 Vad stort det känns för mig att höra att det här. Det gör mig verkligen, verkligen glad att boken landat så fint! Och jag blir väldigt stolt över det du säger om milstolpe i svensk gaylitteratur, jag har också saknat den här typen av kärlekshistoria. När det får vara alla de här tankarna och känslorna och det fina får ta plats. Tack igen, och ett extra stort tack för rosen! Jag ska vårda den ömt <3
Kram/Anna
Hej igen, Det var så lite så. En bra bok ska uppmärksammas, så enkelt är det. Tillbaka från semestern och fick faktiskt mitt ressällskap att vilja ta upp något och läsa efter att jag läst klart den. När jag läste det jag skrev förra gången att ”du förstörde min semester” så var det inte. Du utgjorde en stor del av min semester med din bok som blev ett samtalsämne över flera middagar.
På natten i ett svart hotellrum låg jag och fundera över slutet. Det blev ett feel-good slut och jag var lite rädd att jag inte skulle gilla slutet. Men!!! Det gjorde jag. Jag blir bara så nyfiken på deras framtid. Vad händer sen…. du vet man kan inte bara släppa en bra story och sen älskar jag verkligen att han drog syrran i långa näsan när det gällde att sno åt sig killen och att det inte blev så att ”normalt” äsch jag väljer tjejen. För det blir lättast så. Sen var det romantiskt och väldigt fint på slutet….
Ja, jag menar det jag skrev i mitt förra meddelande och hoppas din bok loggas på alla möjliga sidor om bra ungdoms och gay litteratur.
Ser hela storyn som en film. Kan se bilderna och handlingen mycket väl och med din knivskarpa dialog i boken borde det vara någon manusförfattare som kniper den och utvecklar till ett bra manus för TV eller film. Då ska jag vara den första att köpa biljett eller slå på TV:n en kvart innan start så man inte missar något.
Ha en fin sommar, lycka till med allt och ska hålla mina ögon öppna efter fler ANNA AHLUND böcker.
Hej igen Fredde! Ursäkta mitt väldigt sena svar, jag hade missat det helt. Det gör mig verkligen stolt och varm i hjärtat när jag läser dina fina ord. Och vad roligt att ditt resesällskap också läste och att ni diskuterade! Och vad glad jag är att du tyckte om slutet! Jag har också funderat mycket på deras framtid, det är en återkommande dagdröm jag har. Kanske delar jag med mig av något i framtiden, vi får se … 🙂
Ja, film! Jag ser det också framför mig, och jag tror att John och Frank skulle göra sig bra på duken. Stämningarna och känslorna mellan dem skulle vara underbart att få se på film. Om det blir av skickar jag inbjudan till galapremiären till dig! Stort tack igen för dina fina ord, de gjorde mig verkligen glad och sugen på att skriva mer! <3 <3
Stor kram/Anna
Pingback: Du, bara | Bibblabella
Det var verkligen ett nöje att läsa Du bara! Jag är så glad över att ha hittat en positiv och fin berättelse om två HBTQ personers förhållande som dessutom inte är rädd för att skildra det intima! Ser fram emot kommande böcker!
Hej Kayo!
Vad roligt att höra! Och vad roligt det var att träffa dig på bokmässan! Tack för så fina ord, det gör mig jätteglad! <3
Kram/Anna
Hejsan, Anna!
På bokmässan hörde jag dig och Per Nilsson prata så härligt och mysigt tillsammans, så jag blev nyfiken på din bok och såg till så att den köptes in till min högstadieskola så att jag skulle få läsa den. Jag är lärare i svenska (eller modersmål och litteratur, som ämnet heter här i de svenskspråkiga delarna av Finland) och ser nu fram emot att få göra god reklam för romanen bland mina elever i årskurserna 7-9! Jag kunde nämligen inte låta bli att sträckläsa den nu i fredags, och det är ett gott betyg till en berättelse att jag skippade fredagsmyset och valde att bara läsa din bok i stället!
Jag blev naturligtvis fruktansvärt förälskad i både John och Frank och kan nu bara hålla tummarna för att du fortsätter att skriva så här underbart även i framtiden! Boken var så himla känslostormande och levande! Jag bara älskade att befinna mig i den världen, och känner nu tydliga abstinensbesvär.
Så här lyckade sexskildringar har jag inte läst på länge, och så äkta beskrivningar av förälskelse har jag sällan läst! Vilket flyt i alla dialoger och alla återgivningar av tankeflöden!
Hos mig kommer din bok att bo kvar länge, och jag lovar att tipsa mina elever om den! Jag är så avundsjuk på de läsare som ännu har läsupplevelsen av Du, bara framför sig!
Tack, tack för god litteratur för unga människor! Och för oss lite äldre människor!
Hej Sandra!
Stort stort tack för ditt fina meddelande, vad roligt att höra!
Att få höra att andra också trivs i världen jag bygger upp och liksom jag blir kär i mina karaktärer gör mig så otroligt peppad att skriva mer! Tack för så fina ord, för att jag fick crasha ditt fredagsmys, och för att du tipsar vidare om boken till elever. Ditt meddelande gjorde mig verkligen glad, så roligt att få höra att boken landade så fint 🙂 <3 Jag lovar att skriva mer!
Stor kram/Anna
Hej Anna!
Mitt namn är Raz Sanatkar och jag är unga vuxna bibliotekarie vid Alingsås bibliotek och vill bara höra med dig om du skulle vara intresserad av att komma på författarbesök till oss under vårterminen? Någon gång i April kanske? Jag har puffat din bok Du, bara till mina ungdomar och alla älskade den. Skulle vara väldigt roligt om du skulle vara intresserad. Skriv mig om du vill!
Hej Raz!
Vad roligt att höra! Jag skulle gärna vilja göra författarbesök hos er, vad kul! Jag skickar ett mail till dig! 🙂
/Anna
Tack Anna!
Jag är helt förälskad i Du, bara, jag har aldrig känt så för en bok tidigare! Första gången jag läste den började jag en måndagseftermiddag och hade läst ut den kl 2 på natten mot tisdagen. Sen läste jag om den igen. Och igen. Läste om några kapitel här och några där, och läste den igen. Och igen. Så har jag aldrig gjort tidigare. Visst händer det att jag läser om böcker, men då med några års mellanrum. Och det finns böcker där jag läst om vissa kapitel för att få tillbaka känslan. Men inte så här!
Sedan lånet gick ut har jag hållt i mig för att inte låna om den. Men jag har tänkt på den mycket. Fyllt i glappen (Vad pratade Caroline och Frank om under den där lunchen? Hur var det när de skulle ta sig hem från landet, det måste ha varit hemskt! Vem hade lagat maten som Caroline och Frank åt?). Jag har tänkt igenom boken från Franks perspektiv, och undrat över varför inte Ellie förstod sin roll i hur fel det blev och bad om ursäkt. Eller det kanske hon gjorde? Och så naturligtvis: vad hände sen?
Så idag gick jag in på Adlibris och läste beskrivningen av boken, och bara det gjorde mig helt varm i hjärtat… Så, nu har jag lånat den igen. Men jag vågar inte köpa den, då kan jag nog aldrig släppa den.
Jag tillhör inte alls bokens målgrupp, jag är en medelålders kvinna som blev nyfiken efter Lotta Olssons recension i DN (ja, det det hon skrev om att du t.o.m. fått till sexscenerna bra var en bidragande faktor), och jag förstår inte själv varför jag blivit så besatt. Sexscenerna _är_ bra, men det är inte det som är grejen. Du skriver ju väldigt bra, och får till ett språk som låter naturligt och modernt. Och ändå poetiskt på sina ställen. Det är också befriande att läsa om en förälskelse där det faktum att det är två killar det handlar om inte ens är värt en kommentar, det är bara helt självklart. Men jag skulle tro att det helt enkelt är att jag vill leva kvar i den där känslan av att vara nyförälskad. Det var några år sen jag upplevde det själv…
Än en gång ett stort tack! Nu ska jag läsa om din bok igen 🙂
Hej igen! Nu när jag läser igenom det jag skrivit igen ser jag att jag skrev att Elli borde be om ursäkt… Det tycker jag inte. Men hon borde väl se sin roll i hur tokigt det blev, och prata med John om det? Och så hoppas jag att du inte tror att jag är en galen stalker 😉
Och ja, eller hur! Visst borde hon? Eller valde hon att inte göra det, av någon anledning, kanske…? Jag gillar överlag att experimentera med pusselbitar som inte riktigt passar ihop, och jag tänker att det här kanske är ett sånt ställe för Elli. Att hon kanske borde prata, men kanske lät det bero. Kanske för att hon skämdes, eller för att det blev fel. Eller rätt. Men som sagt, det kan ju hända saker ”off screen” också, nu bara svamlar jag 🙂 Men jag har också tänkt mycket på det, Ellis del i allt är spännande!
Jag tror verkligen inte att du är en galen stalker! Tvärtom tänker jag att det är så underbart att du delar med dig av dina tankar och hör av dig, det gör mig verkligen glad! <3 Att få diskutera en bok som *jag* har skrivit känns så väldigt spännande! 🙂 Tack igen!
Hej Anette!
Stort, stort tack för att du skrev till mig, jag blir så glad av att läsa det här! <3 Och wow, att du har läst om den så många gånger gör mig helt varm att höra, vad roligt! Jag älskar själv när jag hittar en bok som får mig att vilja läsa om hela eller delar för att stanna kvar i känslan, och det känns fantastiskt att jag har fått skriva en bok som kan få andra att känna så! (Jag ska inte ens säga hur många gånger jag själv har läst Du, bara, både under arbetet med den och efteråt, i bokform, för att jag också tycker så mycket om känslan, hehe)
Vad roligt att höra att du har funderat över saker och fyllt i glappen! Apropå dålig stämning i bilen på väg hem från landet så skrev jag faktiskt den scenen i ett tidigt utkast, men klippte bort den sen för att jag tyckte att det blev mer effektfullt utan. Men det var väldigt, väldigt dålig stämning 🙂 Om Elli såg sin roll i att det blev som det blev tycker jag också är intressant att fundera på. Jag tänker att hon förmodligen såg sin del i det, och antingen bad om ursäkt när vi inte var med, eller inte tyckte det var en så stor grej (eftersom Frank borde kämpa hårdare om han ville något på riktigt...) eller att hon kanske i själva verket tyckte att det löste sig på ett bra sätt när det blev som det blev efter landet. Eller så tänkte hon att hennes och Johns grej ändå inte var samma sak som det han hade på gång med Frank, eller så tänkte hon att hon kunde dra ut på ögonblicket när hon var tvungen att dela med sig av honom... Det finns många varianter. Jag gillar också att fundera på det.
Beträffande vad som hände sen har jag en låååång återkommande dagdröm om det 🙂 Jag är lite sugen på att skriva en bok ur Ellis perspektiv, som börjar veckorna efter att Du, bara slutar, när de börjar på gymnasiet. Vi får se om jag skriver den 🙂 Och jag tror att det var Frank som lagade maten han och Caroline åt, eftersom hon gillar killar som lagar mat åt henne. Dock har jag också funderat på det, för kanske lockade ändå Frank fram något annat hos henne, som kanske fick henne att vilja visa en annan sida. Också spännande att fundera på.
Åh, när du säger så VILL jag ju att du ska ha den så att du aldrig kan släppa den! <3 Men vad fint att du har lånat om den! Så underbart. Jag blir också så glad åt att höra att boken hittar till olika läsare oavsett ålder. Tack för det fina du skriver om mitt språk, jag tycker att det är så roligt att jobba med det för att få fram rätt känsla och stämning. Det var helt underbart att skriva den här boken, och att ständigt få befinna mig i känslan av nyförälskelse - eftersom jag visste hur det skulle sluta 🙂 Jag tyckte också mycket om att killarnas kön och sexualitet inte behövde nämnas - det var helt enkelt inte relevant i sammanhanget. Jag hoppas att det kan få läsare att stanna upp och fundera över varför vi lägger så mycket vikt vid kön och sexuell läggning, när kärlek bara är kärlek, oavsett <3 Sexscenerna tänker jag var ett bra sätt att komma riktigt nära dem, för att verkligen _känna_ vad de går igenom. Och dessutom var de scenerna väldigt roliga att skriva! 🙂 Det är ett mysterium för mig att inte fler böcker om unga vuxna utforskar det för att gestalta känslorna i en kärleksrelation.
Att du skrev så fint till mig värmer verkligen mitt skrivarhjärta enormt, stort TACK för att du hörde av dig, och för att du ska läsa boken igen! Finare betyg än så finns inte <3
Kram/Anna