Author Archives: Anna Ahlund

Egentligen borde jag kalla det här inlägget ”Det mycket, mycket försenade inlägget om releasefesten för Du, bara”, eftersom det är mer än en månad sen festen var. Men vilken händelserik månad! Phu. Jag tänkte dela upp den i flera inlägg för att berätta om roliga saker som har hänt, och här kommer alltså del 1: Releasefesten.

Jag gillar att pyssla, så när jag såg chansen att få pyssla järnet inför release tog jag den. Jag bakade kladdkakemuffins (John och Elli äter kladdkaka i boken) och dekorerade dem med papperstranor (som Frank viker). Jag skrev ut utdrag ur boken för att sätta upp på väggarna, det var ett trevligt inslag tycker jag. Eftersom en pappershandel har en viktig roll i boken var det fint med mycket grejer i papper, samtidigt som folk fick en känsla för boken.

Papperstranorna fick ta mycket plats! Jag fick i förväg hjälp av ett gäng gamla elever som kom hem till mig och vek tranor tills fingrarna domnade <3

Festen hölls i Norstedshuset, i en väldigt trevlig festlokal med utsikt över Riddarholmsfjärden och Stadshuset. Här har min förläggare Alle just hållit ett så fint tal till mig om boken.

Jag fick berätta om boken, och läsa upp ett stycke (jag valde våningssängsscenen från landet där John och Frank ligger och pratar och John tänder och släcker sin sänglampa flera gånger). Ser ni armbandet på bilden? Jag fick det av min elev. Det är gjort med bokstavspärlor som bildar orden ”Du, bara”. Så fin present.

På borden stod sommarblommor och papperstranor.

Och jag bjöd på popcorn blandat med M&M’s, som de äter i boken (men här verkar ju någon bara ha tagit alla popcorn).

Klädkoden var färgglatt, och jag älskar hur alla hade ansträngt sig! Bäst var några av mina metalelever som för dagen letat fram röda bandtröjor istället för svarta <3

Några av muffinsen fick M&M’s på sig. De bruna var godast.

Det var en så fin kväll. Ljuset var underbart.

Och jag fick träffa Sepidar Hosseini som gjort omslaget till boken! Helt ljuvlig människa som jag ser fram emot att samarbeta med igen.

Då och då stannade jag upp och bara kände … ”Wow. Det här händer på riktigt.”

Det är något väldigt speciellt med att få signera sin egen bok. Väldigt roligt.

Kön till signeringsbordet ville aldrig ta slut! Och jag fick så mycket kramar <3 Så roligt att både släktingar, vänner, gamla bekanta, elever, gamla elever, kollegor, tre (!) av mina gamla svensklärare och många skrivar- och instagramvänner var på plats. Jag skrev jättelångsamt och noga, men de verkade ha trevligt i kön, så det var nog lugnt. Jag hade hittat en stämpel med en papperstrana på Etsy, så jag hade ett litet signeringskit med mig och stämplade i varje bok. Roligt.

Många hade med sig blommor och presenter och fina kort för att fira boken! Så fint!

Jag spelade Nick Drake för dem <3 Och höll ett quiz med Du, bara –relaterade frågor, där en av frågorna var vilken som var den bästa skivan. Hehe.

Jag hade verkligen sett fram emot att få bygga ett torn av mina egna böcker. Mäktig känsla.

Också mäktig känsla att få ge mina Annor boken på riktigt. Den är ju tillägnad dem, eftersom de varit bokens magiska gudmödrar som lärt mig mer om skrivande än några andra. Jag var väldigt stolt när jag fick lämna över den.

Och väldigt rörd när jag gav dem långa, långa kramar.

Jag är så glad åt min tribe!

Vilken kväll. Det var verkligen magiskt på alla sätt. Ser ni förresten hur väl min klänning matchade med bokomslaget? Det här hade jag inte berättat för förlaget eller Sepidar tidigare, men jag bad faktiskt att vi skulle göra omslaget turkost för att jag hade hittat den här klänningen i en secondhandaffär innan vi ens skrivit kontrakt, och tänkte att jag ville ha den på min releasefest. Hehe.

Efteråt var jag helt slut! Men lycklig. Och mitt kök kändes som en blomaffär. Jag är så tacksam över att jag får vara med om det här. Det kom så mycket folk, och det var så trevlig stämning. Och det var så ROLIGT att få fira boken och göra temafest! Efteråt började jag på riktigt förstå att boken finns därute nu. Speciellt när det första meddelandet från en före detta elev kom lite senare på natten, och hon skrev att hon sträckläst och haft fjärilar i magen hela tiden. Bättre start än så här kan en bok inte få.

Tack till Andreas Johansson som tagit alla de fina bilderna!

/Anna Ahlund