I december fick jag ett av mitt livs absolut roligaste besked – Rabén & Sjögren ville ge ut min debutbok. Efteråt har jag fått många frågor från andra som skriver och ännu inte har skickat till förlag. Jag samlar några av frågorna och svaren här.
Var det första gången du skickade till förlag?
Nej, det var andra. En tidigare version av Ordbrodösen blev refuserad sommaren 2014. Jag skickade den till åtta eller nio förlag då. Ett av dem refuserade med ett kort lektörsomdöme som jag hade mycket nytta av i min redigering.
Hur mycket tid har du lagt ner på Ordbrodösen?
Jag vet faktiskt inte hur många timmar det handlar om. Jag började skriva i slutet av oktober 2013. Jag var föräldraledig och varje gång våra ettåriga tvillingar sov dagtid skrev jag. Det blev ungefär tre pass per dag i fyra månader. Att jag aldrig visste hur långt ett skrivpass skulle bli gjorde mig extra fokuserad. Första utkastet blev klart i början av mars 2014 (se bild!). Mellan mars 2014 och september 2015 hade jag sedan några långa och intensiva redigeringsperioder, några mindre intensiva och några perioder där manuset helt vilade.
Har du använt testläsare eller lektör?
Ja, den version som Rabén & Sjögren antog var det läst av ungefär femton personer. Hälften var uttalat testläsare, hälften var vänner som gärna ville läsa och gav pepp, input och ställde kloka frågor. Efter att manuset refuserades sommaren 2014 lärde jag känna Anna Jakobsson Lund och Anna Ahlund vilket jag är Facebook evigt tacksam för. Vårt samarbete höjde mig och kapade ord i mitt manus rejält! Hittills har JL läst Ordbrodösen tre gånger och Ah två.
Jag anlitade också lektören Bläcklilja mellan våra testläsningsomgångar. Jag fick henne rekommenderad och föll för namnet. Det är jag också glad för!
Vad skilde det refuserade manuset från det som antogs?
Massor! Jag kommer att blogga mer om detta, men den korta versionen:
Själva handlingen har faktiskt inte förändrats så mycket sedan det första utkastet, men en hel del annat. Den refuserade versionen var nästan 50.000 ord längre (ja, ord!). Den hade scener som ofta började för tidigt och slutade för sent, för många detaljer och för mycket inre monolog. Min huvudkaraktär kommenterade helt enkelt allt.
Hur många förlag skickade du till nu?
Jag skickade till sex förlag den här gången. Jag hoppades lite extra på Rabén & Sjögren, bland annat för att Anna Ahlund hade fått så fint första intryck och bemötande av dem samma sommar. Det kändes fantastiskt när jag fick ett första mejl från dem efter bara en vecka. Stort på kan-man-skrika-rätt-ut-på-pendeltåget?-nivå.
Skickade du till samma förlag två gånger? Hade de bett om det då?
Ja. Jag kände att manuset var så pass förändrat att jag vågade be om nya bedömningar. Jag förklarade kortfattat att jag skickade manuset på nytt, varför och hur jag hade arbetat om det sedan sist.
Vad hade du gjort om manuset inte hade antagits?
Jag bestämde tidigt i skrivprocessen att om jag lade ner så mycket tid på Ordbrodösen som jag gjorde skulle manuset bli en bok. Hade inget förlag antagit denna version hade jag en indieplan. Den hade jag redan innan jag träffade JL, annars skulle hon definitivt ha inspirerat mig till det.
Skrev du om följebrevet?
Ja. Det blev också klart kortare. Första gången försökte jag berätta allt. Andra gången försökte jag väcka nyfikenhet och slå an samma ton som i manuset.
Fråga gärna mer om jag har missat något. Eller berätta hur du har gjort!
/Anna Arvidsson