Det är nu tio år sen Twilight kom, Stephenie Meyers romantiska historia om en tonårstjej och en vampyrkille som blir förälskade i varandra i en regnig amerikansk småstad. Bokförlaget ville att Meyer skulle hitta på något extra till jubileumsutgåvan. Något trevligt för fansen, kanske ett nytt förord eller liknande. Meyer, som fått kritik för att hennes huvudperson Bella framställs som en ”damsel in distress”, såg sin chans att få upprättelse. Hon har själv hela tiden framhållit att Bella är en ”human in distress”, och för att bevisa att hon lika gärna skulle kunnat vara en kille har Bella i jubileumsutgåvan Liv och död blivit Beau.
Nu kanske ni tänker ”yes! fräscht! gayvampyrer!”
Det tänkte jag med. I en sekund ungefär, tills jag läste vidare och såg att Meyer valt att byta kön på alla sina karaktärer (utom Bella/Beaus föräldrar). För att bevisa … någonting. Att det inte spelar någon roll vilket kön karaktärerna har?
Bella är nu Beau. Edward är Edythe. Alice är Archie. Jasper är Jessamine. Osv. Osv. Osv. Jag kan höra Meyer fnissa i bakgrunden när hon gör det ena namnet (Earnest, Carine) underligare än det andra (McKeyla, Royal). För mig blir läsningen en ganska utmattande gissningslek där jag försöker koppla ihop originalets karaktärer med de nya namnen, eftersom jag hela tiden glömmer bort vem som är vem. Var originalet såhär rörigt?
Jag blir heller inte hjälpt i läsningen av att det redan under de första hundra sidorna är ett flertal fel där antingen namn eller pronomen hänger kvar från originalversionen. Edythe gör något, men sen på nästa rad säger Edward något annat. Den tunnhåriga mannen på expeditionen säger något, och sen flyttar hon runt sina papper. Det känns slarvigt gjort. Efter ett tag fokuserar jag mer på det än på att engagera mig i kärlekshistorien.
Det jag gillade mest med Twilight när jag läste den första gången var stämningen mellan Bella och Edward. Hur de drogs mot varandra, hur de inte kunde vara utan varandra trots den uppenbara risken att Edward en dag skulle kunna tappa kontrollen och bita Bella. Jag älskade vampyrfamiljen, beskrivningarna av regnet och skogen och huset de bodde i. Jag sög i mig skolscenerna, vampyrernas blåa ringar under ögonen, bilutflykterna, musiken de lyssnade på, alla underbara detaljer.
Det enda jag riktigt kan tänka när jag läser Liv och död är att jag undrar vad Meyer vill säga egentligen.
För här kommer den sorgliga sanningen: Namnbytena på karaktärerna förstärker hur normativ och könsstereotyp denna historia är. Det spelar ingen roll att det nu är män som lagar mat och kvinnor som fiskar och meckar bilar, eller att det är en vampyrtjej som kånkar runt på sin dude när han svimmar. Uppdelningen är densamma. Rollerna är desamma. Det här är ingen ny historia. När Beau svimmar är det Bella som svimmar egentligen. Tonårskillarna i matsalen fnittrar, men de är brudar egentligen. Edythe är stark och störig, men egentligen är hon ju Edward.
Liv och död är nämligen inte ett verk som står på egna ben. Den existerar i relation till Twilight, som ett litet experiment som ges ut i en obehändig dubbelutgåva tillsammans med ett nytryck av originalet. Detta gör tyvärr historien extremt ospännande. För stereotyperna är desamma. De blir snarare ännu tydligare när Meyer vänt på könsrollerna. Nu är det två kvinnliga lärare som hjälper räddningstjänsten att lyfta undan bilen som hade mosat Beau om inte Edythe varit där och räddat honom. Det hjälper inte att alla männen nu är kvinnor, för strukturerna är desamma. Uppdelningen. Och bristen på mångfald är precis densamma.
Bella är och förblir en ”damsel in distress”. Samhället och relationerna till omvärlden förändras inte för att Meyer kallar henne Beau. Ska jag tro på Meyers önskan om att skriva en ”human in distress” behövs något nytt. Helst något som får mig att tänka ”yes! fräscht! gayvampyrer!” Tills dess kan jag lika gärna läsa originalet. Om jag ens känner mig sugen längre. Efter att ha läst Liv och död är jag tveksam.
Ser fram emot att läsa i alla fall en del för att kunna diskutera mer med dig. Älskar bilden du tog.
Ja, det finns mycket att diskutera där! Tack! <3