Korrektur, korrektur, korrektur skriver jag i rubriken. ”Stavas det verkligen så?” frågar hjärnan automatiskt.
De senaste veckorna har jag befunnit mig i en intensiv korrekturläsningsperiod. Jag har läst få sidor per dag i många dagar och många sidor per dag i få, jag har läst i tyst lägenhet och instängd i sovrummet med lekande barn utanför dörren. Jag har haft marathonmöten med min redaktör och till och med en dygnslång korrekturdejt med min man (det ingick faktiskt tända ljus och chokladfondant).
Nu är det bara en dryg vecka innan Ordbrodösen går till tryck. Jag ska säga ”Okej, nu stämmer det” om en bok på 322 sidor och ”Okej, nu räcker det” om en text som har varit möjlig att förändra i tre år. Det känns stort. Och märkligt. Och stort igen.
/Anna Arvidsson (bilderna från mitt Instagramkonto @ordbrodosen)