Foto: Anna Arvidsson
I måndags nominerades de böcker som kan vinna Augustpriset. Tre böcker har de äldsta ungdomarna som målgrupp. Alla tar upp allvarliga ämnen och har huvudkaraktärer med olika typer av problem. Den realistiska, mörka ungdomsboken är en svensk klassiker.
En titt på topplistor för försäljning och utlån visar att unga läsare också vill ha en annan sorts litteratur. Böcker med fantasifulla världsbyggen och äventyr som tar upp viktiga frågor om samhället och individen. Fantastik, rätt och slätt.
De fantastikböcker som får mest uppmärksamhet i dag är nästan uteslutande anglosaxiska. De här böckerna säljer med hjälp av stora resurser till reklam, i symbios med filmbranschen och med igenkännbara koncept. Inte olikt en viss snabbmatskedja. På köpet får läsaren sunkiga könsroller förpackade i nya kläder, inte sällan ett slappt språk och liten variation i vilken typ av karaktär som får vara hjälte.
Hur bemöter den svenska, traditionella bokbranschen det här behovet av större berättelser hos de unga läsarna? I de flesta fall knappt alls, och när det händer är det alltför ofta med något som känns som en urvattnad kopia. Någon har varit på snabbmatskedjan, ser att den går bra och försöker sig på samma sak hemmavid.
Men i hamburgerbranschen finns det entusiaster. Som älskar burgare, som tycker att det borde finnas ett bättre sätt att göra dem. De reser världen runt och lär sig, hittar de bästa råvarorna och slipar sina recept till perfektion. En liten restaurang och reklam via ryktesspridning är vad de får nöja sig med. Hellre en kund som säger ”jag trodde inte att en hamburgare kunde smaka så här!” än tusen som försöker låta bli att tänka på hur allt smakar pappkartong.
I bokvärlden är indie-förläggarna entusiasterna. Jag vet inte vad som driver alla de som startar små förlag och ger ut fantastik, men jag vet vad som driver mig. Kärlek till genren, en passionerad tro på att frågor om individ och samhälle kan få mer kraft i en miljö som inte är vardaglig. Lätt avsmak efter för många böcker som smakar pappkartong. En vilja att göra någonting bättre.
Så jag blandar äventyr med ett genomtänkt språk. Lägger till karaktärer utanför de trötta stereotyperna, och sätter dem i situationer som känns fräschare. Jag slipar och putsar tills jag har en bok som kan få läsaren att säga ”Wow! Jag visste inte att ungdomsdystopi kunde kännas så här!”
Som entusiast stör det mig att det offentliga samtalet om böcker ofta utgår från att det som en ung läsare kan välja mellan är dålig snabbmat och Biff Rydberg. För den som inte gillar Biff Rydberg (som är en svensk klassiker, den socialrealistiska ungdomsboken i det här exemplet), eller som helt enkelt vill variera sig, finns inga bra alternativ.
Det behöver inte vara så. Det finns fler alternativ för unga läsare, de måste bara veta var de ska leta.
Skulle det inte vara roligt om media vände på ljuset? Istället för att återigen hänvisa till den senaste amerikanska trilogin som blivit film skulle de kunna visa bredden och kvaliteten som finns bland entusiasterna. Rapportera oftare om de som brinner för genren. De som vill skapa en annorlunda, fantasifull och spännande läsupplevelse, utan att för den skull kopiera en storsäljare. På så sätt skulle fler läsare kunna hitta ett alternativ som passar dem, oavsett smak.
/Anna Jakobsson Lund
Om mina 
