Författarveckan på Fårö – ett inlägg om magi

Om mina Instainlägg den senaste veckan var ett manus på testläsning* skulle jag få tillbaka det med kommentarer i marginalen. Det är ganska mycket ljus här, skulle Anna Ahlund skriva första gången. Magi igen. Uppr skulle Anna Jakobsson Lund anmärka. Ljus, ljus, ljus. Variera! skulle Anna Ahlund påpeka på nästa sida. Magiskt igen? Skärp! skulle Anna Jakobsson Lund avsluta.

Jag har varit på författarvecka på Fårögården för andra året i rad. För mig blev det en perfekt blandning av retreat och vuxenkollo. Jag har minglat för Camilla Davidssons andra bok Pensionatet vid världens ände, jag har gått timslånga morgonpromenader genom hästhagar och längs stränder. Jag har läst mitt manus till Ordbrodösen i hängmatta och inspirationsläst Kodnamn Verity på solig strand. Jag har ätit gemensamma middagar vid långbord och varit omgiven av trettio författare och blivande författare – inspirerande, generösa och underbara människor med ett gemensamt intresse.

Och jag har ätit frukost i nästan två timmar. Varje dag. Tillbaka till ordet magiskt. Jag är en frukostmänniska. Jag har tvillingar på knappt tre år. (De var faktiskt med, men tog sovmorgon och hängde mycket med sin pappa i lekparker.) Hemma är det magiskt om jag får sitta ner och ingen tar min mat. Här drack jag tre koppar te och juice, åt ägg, yoghurt med bär, världens godaste bröd och croissanter. Ute i solen. Och pratade skrivande.

Sommaren 2010 blev jag och min man ombokade på en resa för att hotellet vi skulle bo på inte hann öppna. Vi hade bokat ett riktigt bra boende, men blev uppgraderade rejält. I tio dagar gick jag runt på ett spahotell med egen pool på terassen och väntade på att någon skulle upptäcka att det var ett misstag. Så känner jag nästan på författarveckan på Fårö. Tänk att vi får vara här. I den här miljön sommarens vackraste vecka. Det är magiskt.

Ett enormt tack till Camilla Davidsson som ordnade och till alla som var med.

/Anna Arvidsson

*Eftersom mina Instainlägg inte är ett manus på testläsning har mina bloggkollegor varken markerat eller anmärkt. De har istället gång på gång skrivit hur mycket de unnar mig magiska morgonpromenader och ljusa långfrukostar. Älskade tribe!