Det här blir mitt första blogginlägg 2016. Jag planerade att det skulle bli ett riktigt matigt inlägg om vad jag gjorde mellan att mitt manus refuserades sommaren 2014 och antogs av Rabén & Sjögren hösten 2015. Det inlägget kommer. Det tar bara lite tid. I dag upptäckte jag att det första utkastet till Ordbrodösen var 52.425 ord (ord!) längre än manuset är i dag. Det har alltså hänt en hel del och jag ska försöka punkta ner vad.
Istället för det tänkta långa inlägget säger jag nu bara hej till 2016. Jag hoppas att ni som läser har fått en fin start på det nya året. Själv har jag bland annat firat fem treåringar på två dagar (alla fick böcker och magiska kort från Ida Ahlgrens vykortsbok Fabelskogen), köpt te för flera månader och redigerat. För en gångs skull har jag inte tagit bort i redigeringen utan lagt till. En kyss fick ta större plats, återhållen gråt fick lov att släppas ut och musikpreferenser smög sig in i en dialog. Det är häftigt att känna hur nära slutversion jag nu är – och att se hur mycket som har hänt sedan första utkastet.
/Anna Arvidsson
Det är verkligen helt makalöst hur du lyckats tighta ner den med så många ord! Ser fram emot att läsa din berättelse om det, även om jag fått vara med under arbetets gång. Så coolt!
Och jag är nyfiken på allt nytt fint du broderat med lilla nålen, fint med kyss och gråt och musikpreferenser! <3
Ja, det är galet. Ska visa några exempel på första och sista version sen 😉
Längtar mycket efter att läsa Du, bara i slutversion också!