Intervju med Anna Hansson

Anna och Dolly. Fotograf: Sara Backlund

Vi tycker alla tre att det är så roligt att du är vår första gäst, Anna! Du har nyligen gjort något riktigt häftigt: Du har sagt upp dig helt från ditt lärarjobb för att skriva på heltid.

Vi är förstås nyfikna på din skrivprocess. Var började det? Hur utvecklade du det till ett heltidsyrke?

Egentligen hade jag bara tänkt skriva en enda bok, Dansfeber. Sommaren 2011 fick jag en så bra idé till en barnbok, så jag gjorde ett försök. Efter en liten sväng som e-bok kom den ut som tryckt bok i en omarbetad version hösten 2012. Sen sålde den så bra att förlaget ville ha en fortsättning. De kunde de väl få, men då hade jag inte tid att jobba samtidigt. Så vårterminen 2013 tog jag tjänstledigt från mitt lärarjobb på 60% för studier i skrivande på folkhögskola. Jag fick nämligen inte ta tjänstledigt om det inte var för studier. Studier i skrivande passade ändå bra, tyckte jag, så det fick det bli. Sen blev det fler och fler böcker, och mer och mer tjänstledigt för varje termin. Och med lite skolbesök och biblioteksbesök och noveller sålda till veckotidningar så behöver jag nu inte längre ha något annat jobb än mitt skrivande. Så den 19 juni är min sista dag som anställd. Visst är jag lite nervös för hur det ska gå ibland, men oftast inte. Mest av allt känns det fantastiskt skönt, och jag ser fram emot att kunna jobba i pyjamasbyxor nästan varenda arbetsdag i resten av mitt liv. (Klär mig förstås som folk vid skolbesök och tidningsintervjuer.)

Du skriver för barn och unga. Vad är det bästa med att skriva för unga läsare? Testar du dina manus på målgruppen?

Det allra bästa med unga läsare är att de vill läsa om det jag vill skriva om. Jag älskar att skriva roliga små berättelser om spöken och monster, eller knasiga hästar som går på två ben och spelar tv-spel. Men det är inte så många vuxna som vill läsa om sånt. Nästan alla mina manus är testade på målgruppen. Jag har sån tur att jag har kunnat få komma och låna både små grupper och hela klasser på en skola där jag jobbat tidigare, och jag har inte bara fått hjälp att förbättra mina manus (för det har jag, jag har fått veta var det ska vara läskigare och vad det ska stå mer om) jag har också fått idéer till nya böcker, och ibland har vi till och med spånat fram en hel story tillsammans som jag gått hem och skrivit, och sedan kommit tillbaka och fått respons på.

Vad kommer först när du skriver? Vilka är dina styrkor? Finns det något du tycker är särskilt svårt?

Det första som kommer är en idé. Det kan vara en karaktär som jag kommer på, en händelse, eller en plats där jag vill att något ska utspela sig. Sen går jag runt och funderar på det här ganska länge, oftast medan jag är ute och går med min hund. Ibland kommer jag inte på något bra, då skriver jag bara ner idén i min anteckningsbok och tänker att det kanske kan bli något av det i framtiden. Men ibland får jag faktiskt till något som jag känner skulle kunna bli ett manus. Jag har funderat ut vilka som är med, var det utspelar sig, hur det börjar, hur det slutar och vad som händer i mitten. Då börjar jag skriva. Vad jag har för styrkor är alltid svårt att svara på själv, men jag tror att det blir bra eftersom jag skriver det jag själv tycker är roligt att skriva om, och det jag själv tycker är roligt att läsa, eller skulle ha tyckt varit roligt att läsa när jag var liten. Något jag tycker är svårt är att skriva för vuxna. Jag har provat, och jag har inte gett upp hoppet, men hittills har jag inte lyckats. Jag har skrivit några noveller för veckotidningar, och några skräcknoveller som finns som e-noveller, men jag har aldrig fått ihop ett längre manus. Det närmaste jag har kommit är en spökhistoria som jag hela tiden tänkte var för vuxna när jag skrev, men som alla som läste trodde var för ungdomar. Till slut gav jag upp och skickade den till förlag som ger ut ungdomsböcker.

Dina böcker är ofta illustrerade. Hur ser ditt samarbete med formgivarna ut?

Tyvärr kan jag inte rita alls, och det är något jag tycker är väldigt tråkigt. Men kanske är det lika bra, för jag tvivlar på att jag skulle kunnat få till så fantastiska bilder som mina illustratörer ändå. Hur samarbetet har sett till har sett väldigt olika ut beroende på vilket förlag som har gett ut böckerna. Ibland har jag bara fått veta att den här personen kommer att illustrera ditt manus, och sen har jag fått se bilderna när de blivit klara. Ibland har jag fått välja mellan några olika illustratörer, vilken jag tror skulle passa bäst för mitt manus. Ibland har jag fått ge förslag på illustratörer jag tror skulle kunna passa. Jag har, som jag tidigare nämnde, inte alltid haft kontakt med illustratören, men i de fall jag har det så har jag skrivit enkla bildanvisningar till vad jag tycker borde vara med på bilden. Det kan till exempel vara var de befinner sig, vilka som är med på bilden, och om det finns någon viktig detalj som behöver vara med, till exempel att klockan är tolv. Men illustratörerna har alltid haft fria händer, och ibland har de föreslagit att få illustrera något helt annat i texten än det jag har tänkt, och då har jag hittills alltid gått med på det. Jag tänker att de faktiskt vet bättre än mig vad som funderar i bild och inte.

Just nu är du aktuell med böckerna om Dolly Detektiv som baseras på din egen hund. Hur kom det sig att du började skriva om henne?

Jag tycker om att skriva om saker som jag tycker om. Dans, spöken, monster och gulliga hundar. Jag visste att jag ville skriva om Dolly någon gång, men hade ingen riktig plan för hur det skulle gå till. Sen skrev jag en serie med lättlästa böcker för Beta Pedagog, om Frans och Fiffi. De ville ha en serie som var ännu mer lättläst också, bara några få rader per sida, och då fick jag äntligen användning för Dolly. Jag brukade kalla henne för Dolly Detektiv för att hon var så bra på att snoka rätt på smulor, dammtussar och kattbajs, och började fundera på små detektivhistorier. Jag kom fram till att det skulle kunna funka, och började skriva manus. Förlaget gillade idén och bestämde att det skulle bli sex böcker, som skulle släppas tre i taget. De första tre kom i början av året, och resten kommer till hösten. Jag frågade om jag fick föreslå en illustratör, för jag hade sett en på Facebook och Instagram som jag gillade. Även förlaget gillade Emmalill Frank, och jag skickade bilder på Dolly till henne och sa att det vore kul om hunden i böckerna skulle kunna likna Dolly på något sätt, men att jag förstod om det inte var möjligt. När jag fick se skisserna hade Emmalill inte bara gjort en kopia av min Dolly, utan till och med gjort likadana miner på en del av bilderna.

Har du något drömprojekt?

Jag har inget riktigt drömprojekt, men jag har förstås drömmar. Jag hoppas att någon av mina böcker någon gång kommer att bli översatt till andra språk. Helst flera böcker till flera språk, förstås. Jag hoppas att jag kan få vara med på en topplista någon gång. Jag är väldigt stolt över att ha varit med på första plats på listan över vilka barnböcker som lånats ut mest på biblioteken i Ånge kommun under 2014 (Drutten och Plutten går till tandläkaren), men det finns ju en lista över vilka författare som lånats ut mest på bibliotek i Sverige också… Jag hoppas också på att få ett stipendium från Författarfonden någon gång, helst snart.

Fakta

Följ Anna på annaprincesshansson.blogg.se

Böcker i urval:

Dansfeber, Idus förlag

Drutten och Plutten, bokserie, Kikkuli förlag

Frans och Fiffi, bokserie Beta Pedagog

Dolly Detektiv, bokserie, Beta Pedagog

Fasliga fakta om rysliga varelser, Rabén och Sjögren