Intervju med Frida Andersson Johansson

Frida, du har skrivit boken Dränkt som kom ut i mars på Stimpla publishing. Vi är väldigt nyfikna på dig, ditt skrivande och hur det känns att skriva skräck.

Kan du berätta lite om dig själv? Hur får du tid till skrivandet?

Fotograf: Elin Parmhed

Jag är rödhårig, gift, tvåbarnsmor, radhusbo och journalist. Tidigare har jag jobbat som översättare (tyvärr inte av skönlitteratur) och pluggat ämnen som litteraturvetenskap och praktisk svenska. Så jag har kretsat kring böcker och olika former av skrivande en stor del av mitt liv, även om jag inte skrivit skönlitterärt på allvar i särskilt många år. I perioder har jag bloggat, först om mat, sedan om min föräldraledighet och nu om mitt skrivande.

Att få tid till skrivandet handlar mycket om att upptäcka de små luckorna i vardagen. Till exempel tittade jag mycket på tv tidigare. Har man tid att titta på tv har man tid att skriva. Jag skriver framför allt när barnen sover, gärna med något icke-krävande, engelskspråkigt program i bakgrunden, som Project Runway eller Hela England bakar. Andra bra skrivtillfällen är medan man väntar utanför barnens aktiviteter. Jag har också knappat in en hel del text på mobilen under resor till och från jobbet. Lägger man sedan ner sådant som städning, snygga naglar, träning, matlagning och sömn så …

En fördel är att tidigare tråkiga tillfällen, som obokade helgdagar och väntetider, nu blivit värdefulla.

Just nu går dock de åtråvärda tidsluckorna åt till andra bokrelaterade saker som att skriva fakturor, skicka böcker, förbereda föredrag, försöka få till signeringar, sprida recensioner eller översätta kapitel till engelska. Väldigt roligt, men det går ut över skrivandet

Vad handlar Dränkt om?

Dränkt handlar om Unn som ständigt lever med rädslan att bli som sin mor, en kvinna som omhändertagits på grund av sina vanföreställningar och som försökt dränka sig vid ett flertal tillfällen. Det gör Unn besatt av psykisk hälsa. Hon fokuserar på karriären och har sitt drömjobb inom räckhåll, men när en viss granne kommer in i hennes liv börjar oförklarliga saker hända. Ju mer hon lär känna grannen, desto märkligare och mer skrämmande blir hennes egen tillvaro. Hon drabbas av mardrömmar och hallucinationer och får allt svårare att fokusera på jobbet. Samtidigt inträffar flera dödsfall som tycks ha anknytning till vatten. Och dödsfallen kommer närmare och närmare Unn.

Hur kom den här historien till? Var hämtade du din inspiration?

Det var flera saker som samverkade. Jag hade läst Vätten av Mikael Strömberg och funderade på vilka andra fornnordiska väsen man kunde skriva om. Tidningen Skriva hade ett nummer om fantastik. Jag började fantisera kring varför ett hus här i närheten var till salu för ett så högt pris. En granne nämnde att marken där vi bor är så lerig för att det är gammal sjöbotten …

Eftersom Dränkt utspelar sig i Segeltorp där jag bor, så kommer inspirationen till miljöerna därifrån. Namnet Segeltorp kommer för övrigt från ett gammalt ord för sipprande vatten.

Jag visste också att jag ville skriva någonting med en tydlig huvudperson, eftersom jag i en tidigare historia gjort missen att ha alldeles för många perspektivpersoner.

Hur såg din resa från idé till färdig bok ut?

Jag började med en väldigt enkel tanke. Ungefär ”hur skulle det vara om Näcken fanns idag?” Jag tänkte ut några scener som jag ville ha med för att visa på en stegrande utveckling, som en grov synopsis. Jag tror det var 28 scener när jag började skriva. När råmanuset var färdigt var det närmare 90.

Jag skrev råmanuset under en vår, lät det vila över sommaren och redigerade hela hösten, tog hjälp av en lektör som visade på textens styrkor och svagheter, och skrev om igen.

Sedan mejlade jag iväg det till förlag. Och innan jag ens hade fått tummen ur och skrivit ut och skickat iväg till dem som envisas med att vilja ha manus per post så fick jag ett ja! Ett litet förlag som fokuserade på skräck, fantasy och science fiction ville ge ut min bok! I liten skala visserligen, men ändå. Jag tvekade trots allt ett tag, ville gärna vänta in svar från fler förlag innan jag bestämde mig, men till sist skrev jag på.

Vi började jobba med texten, lade till avsnitt, tog bort ett helt kapitel, tog fram ett omslag. Redaktören läste, jag gjorde ändringar, andreredaktören läste, jag gjorde ändringar. Och så, i november när det var två månader kvar till utgivning och jag precis lämnat in den slutliga versionen av texten, så lade förlaget ner.

Tjoho.

Det kändes inte som det då, det ska gudarna veta, men så här i efterhand blev det en lyckträff. I och med nedläggningen fick jag tillbaka rättigheterna till mitt manus och var fri att leta andra förlag. Och det visade sig att andra förlag var ganska intresserade. Ett var Stimpla, som kontaktade mig på Instagram och frågade om de fick läsa. Det är jag så glad för idag. Dränkt som skulle kommit ut i minimal upplaga i mjukpärm och sålts via förlagets egen hemsida och i nätbokhandeln, kom i stället som inbunden och finns nu hos både Akademibokhandeln och flera andra boklådor.

Vad har du lärt dig på vägen?

Massor! Samtidigt som jag började skriva startade jag bloggen Manuskt, med avsikt att följa andra i samma situation, alltså sådana som skrev seriöst, men ännu inte var utgivna. Det var det bästa jag hade kunnat göra. Jag har lärt mig fantastiskt mycket från bloggarna. När någon skrev om gestaltning så funderade jag över gestaltningen i mitt eget manus, när en annan skrev om sin dramakurva så insåg jag att jag nog borde ha en tydligare vändning och så vidare.

Jag har alltid ”haft lätt för att skriva”, men att skriva intervjuer och notiser begripligt och grammatiskt korrekt betyder inte nödvändigtvis att man kan skriva spännande skönlitteratur. Det lärde jag mig.

Via bloggen fick jag tips om författargrupper på Facebook, skrivarkurser och att man kanske skulle satsa på att ta hjälp av en lektör. Och genom tidigare misslyckanden hade jag lärt mig vikten av ordentlig redigering. Att sätta punkt efter sista ordet i sitt råmanus, skicka in och hålla tummarna fungerade nämligen inte.

Genom redigeringen lärde jag mig mycket om mitt eget skrivsätt. Jag hastar till exempel ofta förbi spännande scener, eftersom det är farligt, bråttom, pinsamt. Men det är ju just i de brännande scenerna som man vill behålla läsaren. Då gäller det att gå tillbaka och brodera ut, suga ut det mesta ur scenen.

Den lärdomen jag helst tjatar om är den om branschen. Att du får förlagskontrakt betyder tyvärr inte nödvändigtvis att din bok kommer ut. Det finns många som råkat betydligt värre ut än jag för att de missat saker i avtalet. Ha alltid med en klausul om att rättigheterna återgår till dig om boken inte kommer ut inom en viss tid. Och rättigheterna ska återgå till dig om förlaget läggs ner.

Varför tror du att folk vill bli skrämda? Vad gör dig rädd?

I Dränkt är Unn hos en psykolog och nojar över sitt intresse för skräckfilm och övernaturligheter. Han säger såhär: ”Genom att titta på en film eller läsa en bok, där man vet att det är otäcka scener, men att de inte har någonting med verkliga världen att göra … Det kan vara ett sätt att kontrollera sina rädslor. Är man orolig inför lönesamtalet, så kan det vara skönt att leva ut den rädslan på ett, så att säga, säkert sätt.”

Jag tror att det kan ligga någonting i det. Det kan också vara så att känslan av trygghet hemma i soffan förstärks av att titta på eller läsa någonting läskigt.

Jag är mörkrädd och fantiserar om sådant som finns bakom dörren, kikar på dig mellan altanspjälorna eller grinar mot dig i spegeln. Men det finns en tjusning i det hela, som påminner om det roliga med att åka berg och dalbana.

Jag gillar att skrämma upp mig med övernaturligheter och läskiga historier – men de måste vara fiktiva. Och helst psykologiska snarare än blodiga. True crime är inte för mig. Spöken går att vifta undan, det kan du inte göra med det verkliga våldet.

Blev du själv rädd när du skrev Dränkt?

Ja, när man ska få fram hur karaktärerna känner så sitter man ju och känner efter själv. Många gånger har jag hoppat till när jag varit djupt inne i en spännande scen och min man kommit hem och skramlat med ytterdörren.

Vad planerar du att skriva härnäst?

Min önskeplan var att jag skulle ha ett färdigt råmanus för nästa vuxenroman när Dränkt kom ut. Men jag väntar fortfarande på den där lysande idén. Under tiden skriver jag på en barnbok som troligen hamnar i kategorin 9-12. Den har också övernaturliga inslag i en modern verklighet, och den är lite otäck, men det är inte nordisk folktro utan helt annat.

Fakta

Följ Frida på manuskt.wordpress.com

Har skrivit: Dränkt, 2015, samt skräcknovellerna Tassar barfota och Sockerkaka som finns som e-noveller. Medverkar även i antologin #Älskanoveller, 2014 och I skuldens skugga, som släpps i höst.