Efter att jag fick bokkontrakt i somras har många frågat vad jag skriver på nu. Under hösten har det nästan känts som om jag svarat olika varje gång. I somras var det ”novellroman”, sen blev det ”Pompom”, och under senhösten blev det ”mitt gamla projekt som jag skrev på innan Du, bara”.
Min skrivprocess fungerar nämligen sådär. Idéer föder idéer. Innan jag kom på idén om John och Frank till Du, bara hade jag skrivit på flera projekt av varierande längd. Ett av manusen var till och med flera hundra sidor långt och hade lästs av testläsare i några varv. Men så kom jag på idén som kändes BOOM. Historien om syskonen som blir kära i samma person var tvungen att gå före i kön, och den var så rolig att skriva på att jag inte kunde sluta!
Jag jobbar sådär. För mig handlar skrivandet nämligen mycket om lust. I mina texter kan jag direkt se vad som skrivits med glädje och vad som tragglats fram, för skrivarlusten lyser igenom i texten. Mina tidiga manus blev inte klara, men de var utmärkta stilövningar. Jag lärde mig massor om dramatik och uppbyggnad, och mejslade fram en ton som senare landade helt rätt i Du, bara. Jag lärde mig också att jag kunde skriva något långt, något sammanhängande och stort, och det var mycket värt för motivationen.
En del av all text jag skrev i höstas var nog ren övning. Några idéer kommer jag att fortsätta med när de fått ligga till sig och mogna, men det passar bra att de behöver lite tid. För nu är det jag och Eír. Det blev nämligen BOOM och trängsel i kön en gång till.
Eír dök upp under hösten som en bikaraktär i det där stackars gamla projektet jag plockade upp men la ner igen. Jag hade testat att flytta handlingen till en estetlinje på gymnasiet, och den här känsliga luggpersonen råkade gå där. När jag börjat skriva honom blev jag så kär att jag var tvungen att lyfta ut honom och ge honom en egen historia. Som berättare var han först en betraktare med skör blick, men när jag fortsatte mejsla ut honom fick han tydligare konturer, och bredde ut sig mer. Han fick ett eget driv, och en frustration som är jätterolig att skriva. Eír har skaparkramp. Och folk vill hångla med honom hela tiden, men han vet inte hur han ska förhålla sig till det riktigt, för hur han än gör verkar det bli trassel. Folk verkar ha en bestämd uppfattning om vem han ska vara, men han är inte riktigt säker själv. Och mitt i det där trasslet letar han efter sin egen kärlekshistoria, som måste finnas. Jag har jättekul! Och jag är glad att jag jobbade mig fram till den här historien, för inget är så roligt att skriva som BOOM.
/Anna Ahlund
Älskar hur idéerna i kön lever sitt eget liv. Längtar efter Eír!
Eller hur, det är spännande! Så roligt att du längtar, ser verkligen fram emot när ni ska få läsa hela! <3
Hej!
Har du möjligtvis någon mail som jag kan kontakta dig på? Skulle vilja ställa några frågor om skrivandet *rodnar*
Hej Anna!
Absolut! Maila till anna.ahlund (snabel-a) gmail.com ! Kram/Anna