11 december: Beskriv någon du tycker mycket om. Men gör det utifrån perspektivet att du är rädd för personen.
Fram till julafton publicerar vi en skrivutmaning per dag. Du kan göra alla eller enstaka – och väljer själv om du vill publicera din text som kommentar här, i egen blogg (länka gärna!) eller om du skriver utan att visa alls.
Vi har mycket gemensamt. Jag vet det. Men vet inte om jag tycker om det eller inte. Känslan att det nästan är förbjudna tankar. Jag vill, men vill inte. Samtidigt. Aldrig öppnar jag munnen utan att ha formulerat orden inom mig först. Jag rabblar, pratar hastigt med svag röst. Korta utstötta meningar. Hela tiden blickar jag oavvänt på hans ögon. Jag måste se. Om de förvandlas. Om ögonen svartnar. Om hans läppar dras ihop. Då tystnar jag.
Oh, det här lämnade mycket åt fantasin. Och en otäck sådan! Jag såg en massa otäcka scenarier, och en mycket rädd huvudperson. Snyggt jobbat med små medel!
Mitt för dagen. Börjar bli sämre på att skriva i god tid bara.
Här finns inga tidsgränser! Väldigt starkt bidrag. Det här var en spännande övning.
Kanske var det så att hon skulle smitta mig. Gick det ens att bli smittad av. Hon förde en arm om mina axlar och jag blev stel. Men log. Det tryckte liksom ner mig, när hon var ås mycket längre. Jag hamnade alltid i ett underläge. De var där, De skulle gå mot mig, och hon med dem.
Hon log, hennes tänder tycktes nästan kunan gå ut genom tandköttet. Det var något vilt över henne, lockande på samma gång som det kunde bli hennes fall.
Om jag var tvungen att välja, skulle jag offra mig? Låta henne sluka mig så andra inte skulle sluka henne.
Det fanns något i henne, som en förbannelse. Något som kunde orsaka förödelse. När kärlek gick till besatthet. Tänk om jag skulle bli besatt, om jag skulle vilja göra allt bara för att hon skulle vara med mig.
Jag skulle ge mig. Ofrra mig för hennes förbannelse. Min vän förjänade det. jag var blott en skugga bredvid henne. Den långa, vackra , någon som jag aldrig nådde längre än till bröstet.
Jag har inget val. Hennes naglar får riva mig, hennes armar bräcka mig. Henens vita tänder slita sönder min hud och mitt kött.
Härligt skräckligt! Jag undrar ju vem personen är som har fått stå förlaga för det här. Spännande!
-Hej, jag är hemma nu! Ropade han samtidigt som han klev in genom dörren. Skorna stod prydligt i hallen. Kläderna som legat i drivor på golvet i morse när han gick till skolan var nu prydligt upphängda. Det doftade såpa och nybakade bullar. Idag var en bra dag, det kände han direkt.
-Hej min skatt! Har du haft det bra i skolan? Kom till köket jag har bakat bullar.
Han sparkade av sig skorna och tog av sig jackan och gick med glada steg till köket och kramade om sin mamma. Hennes hår doftade nytvättat, som en sommaräng och han borrade in huvudet i det. Hans mamma, hans fina mamma. Hon doftade bullar idag och hennes ögon glittrade. Som sagt en bra dag och han kramade henne extra länge, medveten om att hennes ögon närsomhelst kunde blixtra till och stämningen kunde bli en annan. Han slog bort tankarna på det som hänt igår. Hur rädd han kunde vara för henne. Idag var ändå en bra dag, nu ville han äta bullar och dricka kall mjölk.
Så stark beskrivning, så mycket obehag bland såpa och bullar. Glad att du hinner göra så många övningar, Therese!
Pingback: Julkalender lucka 11: Beskriv någon du tycker mycket om. | MiljontalsDiamanteriSkyn
Fasen vad ni är duktiga allesammans som gör de här skrivuppgifterna. Jag måste verkligen hålla mitt skrivande vid liv så jag lär mig att inte halka in i samma spår hela tiden, märker det nu när jag skriver mycket att jag gör det…
Här är lucka 11
http://alltochingentingeller.blogspot.se/2014/12/lucka-11-skriv-om-nagon-du-tycker-om.html