21 december: Räven raskar över isen! Varför? Vart är den på väg? Skriv en mininovell med titeln ”Räven.
Fram till julafton publicerar vi en skrivutmaning per dag. Du kan göra alla eller enstaka – och väljer själv om du vill publicera din text som kommentar här, i egen blogg (länka gärna!) eller om du skriver utan att visa alls.
Räven
Räven, det var så han kallades. Hur länge han hade bott i sin ensliga stuga invid strandens kant var det ingen som visste. En del av de äldre i byn påstod att han bott där i flera sekel. Hans hår var trassligt och grått, kläderna av grå vadmal bar spår av en tid som inte längre var. Den rödbruna lädervästen var han aldrig utan. Vad han levde av var det ingen som visste, vid byns butik syntes han aldrig till och någon postlåda invid stugan fanns där inte heller. Kanske var han ett väsen i förmänskligad form. Det var ingen som visste.
Vintern var hård och kall. Solen orkade inte längre upp och dagsljuset kunde räknas i minuter. Julstressen pågick för fullt i byn, den årliga julmarknaden var precis avklarad och precis som traditionen bjöd samlades byborna i skogsgläntan en bit bakom Rävens stuga. Det var dags att hämta hem årets julgranar. En stor brasa sprakade och facklor var tända. En efter en kom de med sina granar som lastades på kälkar för att dras hem och kläs med glittrande kulor och tindrande ljus. Det var en stjärnklar kväll och kylan var mer påtaglig än tidigare denna vinter. Fullmånen lyste upp och fick träden att kasta långa skuggor. Från Rävens stuga letade sig en tunn stråle rök upp mot månen. I hans fönster brann en fotogenlykta, allt var lugnt och stilla.
Anders höll sin pappa i handen. Yllemössan stack och kliade lite grann men den var varm och ändå skön, det var mysigt att gå där i mörkret med pappa och se fackelskenet på avstånd. De gick nära Rävens hus, han såg stora fotspår utanför stugan, han var så nära att han kunde följa dem med blicken, ut över isen. Men vad var det där? Var det Räven som låg där framme på isen, i en hög?
-Pappa, titta!
Han behövde inte säga mer, pappa hade också sett och släppte Anders hand och stövlade ut på isen. Just innan pappa kom fram såg Anders hur det ur högen, av det de trodde var Räven, uppenbarade sig en riktig räv, med tjock och yvig svans. Räven tog ingen notis om dem utan fortsatte rakt över isen, bort från dem.
Wow! Saga, fantasy och lite myt, allt i en otroligt stämningsfull, liten förpackning. Tycker väldigt mycket om den här texten, var tvungen att läsa den två gånger. Härligt när Anders dyker upp och ger oss en betraktare att kliva in i just som berättelsen ska ta sin vändning.
Pingback: Julkalender lucka 21:Räven. | MiljontalsDiamanteriSkyn
Gjort! 🙂