22 december: Beskriv en människa som äter gröt så att det blir riktigt, riktigt äckligt.
Fram till julafton publicerar vi en skrivutmaning per dag. Du kan göra alla eller enstaka – och väljer själv om du vill publicera din text som kommentar här, i egen blogg (länka gärna!) eller om du skriver utan att visa alls.
Han hade ansiktet så nära det djupa fatet att feta grå hårslingor la sig ner i över ytan på gröten. Med matskeden full gapade han stort och gröt försvann in i munnen. Det vill säga det mesta. Rester av gröt rann ner för hakan, dallrade till och damp ner på golvet. Han lutade sig ner, drog med handen nere i den kletiga sörjan, rätade på sig, öppnade munnen och med ryckiga rörelser slickade han av fingrarna.
Jag vågade nästan inte läsa denna (jag gillar verkligen gröt!). Ska försöka radera bilden av hårslingorna till nästa grötfrukost! Snyggt jobbat!
Usch! Du lyckas få mig att rysa. Bra jobbat! 😀
Pingback: Julkalender lucka 22: | MiljontalsDiamanteriSkyn
Gjort! Är dock väldigt känslig för sådant så det var väldigt svårt, kan jag erkänna.
Det blev visst en lite mininovell och inte bara gröt-ätande-beskrivning, kul uppgift!
Idag var dagen hon fruktade för varje år men som det inte gick att tacka nej till. Magen vände sig på henne bara hon tänkte på den, grötfesten hos farbror Hans för hela släkten. Dagen då gröt slevades in bara för att sedan få ta del av farbror Hans generösa julklappskuvert.
Stanken slog emot henne så fort dörren öppnades, bränd mjölk, gammal urin blandades med faster Margaretas hyacinter. –Välkommen, välkommen kära Sofia hälsade farbror Hans och sträckte fram famnen. Lättsamt gav Sofia honom en kram, höll andan för att slippa undan svettstanken. Hans gråa ovårdade hår var flottigt som vanligt. Hon var sen, de andra satt redan vid bordet. Grötkastrullen av koppar stod redan på bordet, det var bara för henne att inte sin plats mitt emot farbror Hans. Hon hälsade genom att nicka till alla. Gröten började slevas upp, kanel och socker pudrades friskt över den, kannan med mjölk skickades runt. Farbror hans tog den stora silverskeden mot sin mun, där snålvattnet sipprade ur mungiporna. Hans nästintill tandlösa mun uppenbarade sig och smaskandet satte igång. Hon kunde se hur risgrynen maldes sönder mot hans gom och blandades med hans svarta snussaliv. Hur hans tunga slickade sig om munnen efter mer. Nästa sked var redan på väg mot munnen, hans intagande av gröt var närmast att beteckna som slevande. Själv tog hon sin första tugga, hade glaset med julmust när till hands för att kväva grötens äckliga brända smak, mjölken som serverades till var som vanligt sur. Hon svalde utan att låta gröten röra något i hennes mun. Var det verkligen värt att delta i detta år efter år bara för att få julklappskuvertet. Farbror Hans tallrik var nästan slut, hans skägg var vitt av gröt och mjölk, han torkade sig med baksidan av handen och lyfte upp den sista skeden gröt. Hon tittade noga på honom. Tog själv en tugga till, kände hur kväljningarna kom, försökte svälja bort dem, fick upp lite kräk i munnen som hon lyckades svälja. Hon inväntade farbror Hans årliga julrap, men vad nu, det där lät inte som en rap. Herregud, farbror Hans tycktes inte få någon luft. Förvirrat såg de på varandra, handlingsförlamade. Sakta sjönk han ihop farbror Hans och ramlade framåt över bordet. Mandeln, han måste ha satt mandeln i halsen.
Vilket härligt äckel! Underbart med giriga släktingar och äcklig mat. Stackars farbror Hans! 😀