Mina bästa karaktärstips

Något av det bästa jag vet är att skapa karaktärer. För mig börjar allt med dem, och sen vecklar resten ut sig allteftersom. I manuset jag skriver nu, Saker ingen ser, har jag sex huvudpersoner. Det har gjort att jag fått jobba rätt mycket med karaktärerna. Dels för att de inte ska bli för lika, dels för att de inte ska bli stereotyper, vilket ibland blir fallet i böcker med gäng där folk ska vara olika, tycker jag. När jag har skapat karaktärerna har jag tänkt ungefär så här:

1. Hår, klädstil och rörelsemönster. Jag ser det jag skriver framför mig som en film. Därför blir det nog så att jag tänker ut hur folk ser ut ganska automatiskt. Johannes har mörka stickade tröjor med ringningar som visar nyckelbenen, lockig lugg och svartbågade glasögon, och en piercing i underläppen. Linn har isbjörnsblont rakt hår med lugg, och har ofta hårband som matchar resten av kläderna. Hon gillar sextiotalskläder, cigarrettbyxor och ulltröjor, klänningar och koftor. Redan när jag kommit så långt ser jag karaktärerna rätt tydligt framför mig. Därför brukar jag också försöka skriva in detaljer runt hur de rör sig. Sebastian håller på mycket med sina händer, knäcker knogar och sånt, Fride går tungt på grund av sina platåskor, Yodit sträcker på sig när vissa personer är med, och Aron har dålig hållning överlag.

2. Musiksmak. För mig (och några av estetkaraktärerna jag skriver) är musiksmak en rätt stor sak. Sebastian lyssnar på Håkan Hellström. Typ bara Håkan Hellström. Han kan liksom inte riktigt förstå att någon gillar till exempel The Cure, eller vill spela jazz i ensemblen. Sånt där kan bli viktigt. Ur karaktärernas olikheter i musiksmak kom flera av mina handlingstrådar till.

3. Färger. Jag vet inte om det är att jag har synestesi (en associationsgrej som gör att jag kopplar ihop färger med t.ex. känslor, musik och stämningar), men rätt tidigt i arbetet med Saker ingen ser gav jag alla karaktärer olika färger. De här färgerna har jag sen använt för att bygga stämningar runt dem. Sånt är kul, tycker jag. Färger ger så mycket associationer. Till exempel målar Yodit mycket med rosa, orange och gult, Johannes har mest mörka och gråa kläder och tygpåsar, men också en karmosinröd halsduk, Sebastian har en himmelsblå skjorta, och Linn föredrar isblått. Aron fick en lilafärgad lugg och mörkgröna T-shirtar, och Fride har brandgula platåskor och eldfärgat hår, gärna ihop med någon stark lila som kontrastfärg. Ur färgerna har deras personligheter vuxit fram, och också till viss del relationerna. Jag har till exempel tänkt ”använder Johannes sina egna eller Yodits färger när han får i bilduppgift att måla av henne?” och ”kommer Sebastian och Linn överens för att båda är blå, eller konkurrerar de?” Sånt har givit mig massa roliga uppslag till handling. Jag har också använt tanken på ”fel” färger för att lära känna mina karaktärer bättre. Hur mår till exempel Yodit, som gillar varma solnedgångsfärger, i ett helvitt rum? Hur tar det sig uttryck? (att hon målar mycket hemma och ställer upp dukarna mot väggen, till exempel). Vilka färger har Fride på sig när hen är hemma och ledsen? Sånt sätter verkligen igång min fantasi.

4. Detaljer. Jag älskar detaljer. Som att Fride pillar bort sitt nagellack istället för att använda nagellacksborttagning, att Sebastian bär runt på sitt gitarrfodral även när han inte ska spela, att Johannes suger in sin piercing i munnen när han blir osäker, att Linn valde en analog kamera på sin fotokurs för att den passar så bra till hennes kläder, att Yodit har med sig eget te i ett kuvert när de ska hem till Fride, och att Aron bara använder små bokstäver när han skriver sms. Sånt där säger så mycket om en person, och gör karaktärerna verkliga. Det kan också användas på ett roligt sätt för att hitta på handling. Fride måste ju ha blivit av med sin nagellacksborttagning av en anledning, till exempel.

5. Intryck och språk. Alla människor upplever inte världen likadant, och alla pratar inte på samma sätt. Det här har jag försökt utnyttja när jag har byggt karaktärerna. Till exempel tänker Johannes (som målar) på hur ljuset faller och noterar färger, Yodit (som också målar) lägger märke till skuggor och proportioner, medan Sebastian (som letar efter folk att kyssa) scannar av folks ansikten, letar drag och attribut han tycker är attraktiva, och känner in ifall det finns en spänning eller inte, i relation till sig själv. Fride lägger märke till detaljer, både fläckar i tak och konstig stämning mellan personer. Aron råkar ibland säga något lite ogenomtänkt, och ångrar sig efteråt. Linn kan ord som brokadklänning, sjömanskrage och taft, Fride använder ordet köperosor för att hen är uppvuxen med trädgård och har svårt att förstå tjusningen med rosor som har fel form.

Jag är totalt karaktärsdriven när jag skriver. Handlingen kommer till allteftersom. Ofta på grund av såna här detaljer som sätter igång min fantasi, eller för att jag är nyfiken på vad en karaktär som är på ett visst sätt skulle göra i en viss situation, eller i mötet med någon annan. Efter att ha läst Du, bara var det en läsare som sa till mig ”du älskar verkligen dina karaktärer, va?” Och ja, hehe. Jag gör ju det. För att umgås med dem är bland det bästa jag vet.

/Anna Ahlund