Jag skissar på min nya bok, som har fått det charmanta arbetsnamnet Josis, eftersom den kretsar kring en juicebar. Jag har kommit rätt långt med tankarna på karaktärerna och deras kläder, hårfärger, anledningar till svartsjuka, svagheter, te-preferenser, mytoman-tendenser, skostorlekar, favoritfärger och inbördes relationer, men när det kommit till själva handlingen i boken har det stått helt still. Måste man ha en handling…?
Ja, sa Annorna. En handling är bra att ha.
Även om det är en kärlekshistoria ville jag inte att den primära handlingen skulle bygga på kärleksgrejerna, utan att det kunde få vara något som händer runtomkring det större händelseförloppet. Anna Arvidsson trollade då fram en formel för mig att bygga handlingen runt:
”Någon gör något, som påverkar någon annan, vilket leder till att… som har att göra med… Resultatet blir…”
Anna gav mig alltså en ram för handlingen, där jag kan använda det jag redan vet om karaktärerna för att bestämma vad själva händelseförloppet ska vara. Måns ljuger om något, som påverkar Aina, vilket får Saga/Nikolai att tro någonting om Måns, som gör Saga/Nikolai svartsjuk och ledsen, och att detta ska ha något att göra med Måns lillasyster Jennie, som är ensam. Sen kom Anna också med världens bästa idé på vad det kan vara som Måns ljuger om, och hur det leder fram till upplösningen i slutet, och boom så hade jag grunden till min handling! Och ett bra sätt att tänka nästa gång jag kör fast. Det tackar jag för.
/Anna Ahlund
Åh, nu blev jag ju jättenyfiken, särskilt eftersom Jennie+ensam = jag, nu är jag dock ingen lillasyster, men ändå! =)
Kul idé, ska prova den på en berättelse jag har där jag har huvudkaraktärerna och vet slutet, men inte riktigt hur jag ska ta mig dit!
Åh, Jennie kommer bli en jättefin karaktär! Hon ska vara den som ser saker som de andra inte ser, och säger smarta saker vid rätt tillfälle.
Spännande, berätta gärna hur det går sen!!
Absolut! Det är en av berättelserna jag kom på under er julkalender, också en kärlekshistoria, men har inte kommit på varför deras kärlek motarbetas än, i mina ögon är de perfekta för varandra!
Vad spännande! Jag känner igen det där med karaktärerna som är perfekta för varandra, så brukar det bli för mig med… Numera har jag insett att en kärlekshistoria blir rätt lam om den inte får byggas upp och rivas ner inför pangslutet, så mitt tips är att tänka på det som att du inte förstör kärlekshistorien genom att ge den motgångar, utan att du hjälper läsaren på traven att känna maximalt för den.
Prova att ge karaktärerna en oväntad motgång som rycker undan mattan för dem när de är som lyckligast och allt verkar gå vägen, så att den intet ont anande mysläsaren tänker ”…nä?” Hen kommer inte kunna sluta läsa, och så kommer den fantastiska upplösningen kännas i märg och ben när den väl kommer.
I mina historier har jag löst hindergrejen med att slänga in lögner, yttre omständigheter som någon av personerna valt att bortse ifrån, eller inre demoner. Är det kanske någon av dina som ”glömt” att berätta något viktigt för den andra? Eller finns någon person som inte vill att de ska vara ihop på grund av något? Eller får någon av dem kalla fötter? Eller vill men inte kan? Eller blir sjuk? Eller måste göra något som inte är förenligt med den andra personens ideal? Kul att det är en av julkalenderberättelserna, det ska bli roligt att höra vad du gör med den!
Åh, tack för så bra tips. Jag har en idé om att de två är väldigt olika – om de har rejält olika bakgrund, utbildningsnivå, om de har tryck på sig från andra att skaffa andra partners, mest att jag är så totalt oerfaren själv i den djungeln, så den klockrena anledningen har inte dykt upp än, men de ska ha ett gemensamt intresse (socialdans) som gör att de träffas, eller rättare sagt, de har träffats genom sina jobb, men sen så träffas de igen på annan plats. Åh, nu har du fått mig att börja planera =)
Vad roligt Jennie! Det låter som bra idéer, heja, heja!