De tre böckerna som utgör trilogin om Systemet har alla olika känsla. En rak, spännande resa där osäkerheten och faran trappas upp i Tredje principen. Mer krypande spänning, flera trådar som snurras ihop och känslan av att verkligen inte kunna lita på någon i Aldrig ensamma. Inför den avslutande boken vill jag ha ett mer allmänt hot, dova stöveltramp och känslan av att på allvar sätta sig upp mot ett system som inte tar någon hänsyn till individen. Det är ju också i slutet som de större problemen ska få någon typ av lösning.
Mitt i den där lite ”större” handlingen finns mina karaktärer. Det är de som bär läsarens intresse. Deras problem är oftast långt mer intressanta än samhällssystemet och hur det utvecklas. Jag vet att det är så för mig när jag läser, och jag märker hur mina läsare engagerar sig i Avas, Levis och Leymahs öden.
Någonstans där står jag nu, och bollar stora och små teman. Hur reagerar Systemet på det som händer i slutet av Aldrig ensamma? Kan Motståndet möta förtrycket eller behövs det någonting nytt? Det är spännande frågor som behöver en lösning. Men där finns också Levi och hans kamp för att förstå sig själv och sitt värde. Ava som fått sin historia förändrad och har tappat de människor hon tidigare kunnat lita på. Aldrig ensamma lämnade oss också med Leymah i en ny situation, och flera andra karaktärer som både påverkar och påverkas av våra huvudpersoner.
Utmaningen för mig är att hitta en balans mellan stora och små teman. Att snurra ihop större händelsetrådar med karaktärernas utveckling och få det att kännas logiskt. Och kanske framförallt, själv hitta svaren på de frågor jag har. För efter den här boken får jag aldrig se de här karaktärerna igen. Om det finns någonting hos dem som jag vill utforska måste jag göra det nu.
Det känns både spännande och lite läskigt.
/Anna Jakobsson Lund
Känner hur jag redan nu får några orosfåglar i magen inför testläsningen. Är det okej om min respons blir ett enda utdraget ”It’s the end of an era”? Är i och för sig väldigt nyfiken på kommande böcker också.
Det är ”an end of an era”! En jäkligt kort era, men betydelsefull ändå. Jag förutspår tårar… 🙂 Tur att det finns nya projekt, som du säger. Och ”engelsk översättnings”-planer. Och kanske film … det hade jag gillat! 😀
Och pocket och välförtjänta priser och teveserie förutspår jag!