En sak som är riktigt fin med att ha en internetbaserad skrivflock är att det går att få tankar om något på studs.
”Får jag visa en scen där …?”
”Vad tror ni om …?”
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit så till Annorna. Det händer något magiskt när jag vet att de ska läsa ett stycke, och även om jag stirrat på en passage en hel kväll ser jag den med nya ögon bara jag klistrar in texten i vår chat-ruta. Det är nyttigt på samma sätt som att byta typsnitt eller skriva ut på papper, men med den fantastiska fördelen att skrivflocken även säger ”skärp dig” eller ”det där var det finaste stycket om Franks hår i hela din bok” (I wish), och därmed hjälper till att puffa texten i rätt riktning.
Det är ganska enkelt egentligen, tre par ögon ser helt enkelt mer. Men energin man får av en peppig kommentar om något nyskrivet är svårslagen. Ibland känns det som att de nästan är lika involverade i mitt skrivande som jag, och jag i deras. Och det är en så häftig känsla att få hjälpas åt redan tidigt i skrivprocessen. Delad skrivglädje är (tre)dubbel skrivglädje.
/Anna Ahlund