I veckan blir grovmanuset till sista boken i trilogin om Systemet (förhoppningsvis!) klart för att skicka till testläsare. Än är det en hel del jobb kvar innan historien kommer att finnas innanför pärmar. Det har inte hindrat mig från att börja känna ett oväntat stort vemod över att behöva lämna den här världen.
Jag började skriva Tredje principen 2012. Det var ingen historia jag arbetat med i evigheter, som min första bok, Natt utan ängel. Det började bara med en gammal scen och en önskan att skriva något nytt och större än jag gjort förut. Ava och Levi var ganska motsträviga och självdestruktiva till en början. Gnälliga, rent av. Men när jag fick ordning på det stal de snabbt mitt hjärta. Och nu ska jag lämna dem.
Inför avslutningen av trilogin hade jag det fint förspänt. Jag har några bokidéer som trycker på. Den som ligger närmast i tid har jag gjort synopsis till och skrivit några scener. Det är en historia jag riktigt längtat efter att få tid att börja med. Jag trodde inte att det skulle göra mig så mycket att lämna Systemet.
Men så skrev jag en scen där Levi hjälper Ava med ett ansiktsjobb. En typ av scen som jag har haft i flera varianter genom trilogin. De pratar om framtiden och då rullade det in. Det stora vemodet. Jag insåg att det här är allt jag kommer att få skriva om Levi, Ava och de andra. Efter det här vet jag inte vad som händer dem.
Lite knäppt kändes det. Jag vet ju att de inte är på riktigt. Men jag tillät mig känslan. De är tillräckligt verkliga för att jag ska vilja tillbringa flera timmar varje dag med dem. Och jag kommer att sakna dem när jag inte längre får göra det.
/Anna Jakobsson Lund
Anna Jakobsson Lund
Böcker blir ju en stor del i ens liv speciellt såna en fastnar för. Jag känner en ledsamhet/vemod när jag läser sista boken i en trilogi/serie. Inte för att jämföra med en författares känsla såklart över en bok/böcker den har skrivit under en lång tid 🙂
Jag har nog alltid varit en sån som håller fast vid karaktärer även i böcker jag läst, så jag borde inte vara så förvånad. Jag tycker att en riktigt bra bok ska få mig att känna att det är ”på riktigt”, och det betyder ju också ett visst mått av saknad när jag inte får vara där längre. 🙂
Håller med dig ang en riktigt bra bok ska kännas så. Och jag känner likadant som dig med karaktärerna i böcker jag läst de sitter kvar. Längtar att få läsa sista delen i trilogin om Levi, Ava och de andra..Men samtidigt känns det lite sorgligt att det är sista boken. Ska erkänna att det tog ett tag för mig att komma in i boken då detta inte normalt sett är min typ av bok. Men är riktigt fast i karaktärerna och boken/böckerna totalt och väntar med spänning på vad som kommer ske i sista boken 🙂
Vad roligt att du också gillar mitt gäng och deras äventyr! 🙂 Jag tror att de hör till den där kategorin karaktärer som en inte riktigt blir omedelbart förälskad i heller, men som kanske växer på en under resans gång.
🙂
Det är verkligen the end of an era. Tacksam att du har flera på gång direkt för det här är tufft! <3
Förstår precis hur du känner. Är inne i slutskedet av grovmanus till ”I Don’t Want to Be a Puppet” och det känns väldigt speciellt att snart få skriva de sista raderna. Hur kommer Pavel och Hanka att klara sig om jag bara lämnar dem så här?