Även om jag skulle vilja, så är jag långt ifrån att ha skrivande som mitt heltidsjobb. Jag har också familj och vänner som ibland vill se mig och inte bara höra mig mumla om mina senaste idéer. Bristen på tid att skriva är ett hinder som jag tror att alla som skriver kan relatera till. Och när ett bra tillfälle väl visar sig, då vill åtminstone jag ha något att föra ner på papper, eller i datorn. Men jag är säkert inte ensam om att ha suttit och stirrat på skärmen och försökt lösa ett problem under hela den där perfekta timmen som jag skulle ha kunnat använda för att få något skrivet.
Lösningen på de där problem har för mig varit att utnyttja min ”talang” för att dagdrömma. Att i tanken flytta mig ut från dammiga klassrum och trista möten fick mig att överleva både skolan och mitt tidiga yrkesliv. Nästan jämt när jag inte använder hjärnan aktivt är den iväg på egna äventyr. Numera försöker jag oftast få den att arbeta med något av mina skrivprojekt istället för att bara löpa fritt.
Jag såg uttrycket ”put it on the backburner” i någon av alla amerikanska ”Hur du blir mer effektiv”-böcker som jag läste när jag jobbade som mest aktivt som organisationsutvecklare. Det handlade om att sätta problem som behövde en lösning på lägsta värmen långt bak på spisen (i hjärnan) och låta dem koka länge medan du gör annat. Så jobbar jag oftast med skrivande också.
Ett exempel är det jag gör med de större projekt som tränger sig på och vill bli skrivna medan jag arbetat med trilogin om Systemet. De får dagdrömmeri-tiden medan jag springer, kör bil, väntar i kön på ICA eller lagar mat. Hela handlingen till mitt nästa projekt har vecklat ut sig under sådan tid. I vintras skrev jag ner en synopsis och nu är jag redo att börja skriva den historien så snart grovmanuset till Enda vägen går iväg sitt nästa varv till testläsare. Det sparar mig en massa tid mellan projekt, och ger mig ett utlopp för den rastlösa kreativiteten som annars byggs upp medan jag gör lite mindre kreativa saker som redigering och korrläsning.
På samma sätt arbetar jag med mindre problem, som dyker upp medan jag skriver. Jag har aldrig varit mycket för att skriva kronologiskt, och om jag stöter på något jag inte kan lösa går jag hellre vidare till något annat ställe. Problemet lägger jag på den bakre plattan och låter hjärnan puttra tills en lösning visar sig. Oftast får jag en öppning att jobba med utan att behöva ägna tid åt mer aktiv problemlösning.
Jag är alltid på jakt efter nya tips på hur jag ska kunna skriva mer på den begränsade tid jag har. Vilket är ditt bästa tips?
/Anna Jakobsson Lund