Varje vecka ställer vi en fråga och besvarar den med exakt 150 ord var. Denna decembervecka är frågan: Hur får du en historia att bli mer än bara en början?
Anna Jakobsson Lund
Att skriva ett manus på 80 000 ord kan kännas omöjligt, men det funkar på samma sätt som att äta en elefant. Det är en tugga i taget som gäller. Med trilogin som inleds med Tredje principen har jag ett tydligt mål, som jag återkommer till ofta för att hålla motivationen uppe. Sedan sätter jag delmål, som oftast handlar om att lägga visst mycket tid på manuset varje vecka. Ett visst antal ord om dagen eller att göra något med manuset varje dag hade också fungerat, det viktiga är att inte släppa taget om texten för länge. Jag prioriterar ner annat och viker vissa tider på dygnet för skrivandet. Jag tittar inte på det som fortfarande är ogjort, utan fokuserar på dagens uppgift, löser den och berömmer mig själv när jag är färdig. Så har ord lagts till ord ända tills jag nu sitter med slutkorret och har bestämt releasedatum!
Anna Arvidsson
För mig kändes det som en mix av magi och mekanik att skriva Ordbrodösen. Det började med ett ord, men väldigt snabbt vecklade en hel historia ut sig och jag visste tidigt i processen vart jag var på väg. När jag satt vid datorn skrev jag i princip konstant. Det kändes magiskt. Samtidigt gjorde jag skrivandet till rutin och kom varje dag två, tre A4 närmare slutet. Jag skolkade inte, jag hoppade inte fram och tillbaka i kronologin. Det var det mekaniska. Åren innan jag skrev Ordbrodösen gick jag flera skrivarkurser. Jag gjorde mängder med övningar, provade olika genrer, skrev och läste, fick och gav återkoppling. Jag övade mig på tekniken och hantverket, men saknade en bärande idé och framför allt att faktiskt ta mig skrivtiden. När jag väl fick idén och tog mig tiden satt tekniken ganska bra. Det var som att jag hade förberett mig för det magiska.
Anna Ahlund
För mig handlar det först och främst om att hitta en idé som känns rolig nog att vilja slutföra. Det är skillnaden mellan mina idéer som blivit några sidor och de som blivit hela manus. Jag försöker skapa konflikter som jag tycker känns spännande att reda upp (hur ska det gå när John blir kär i sin systers kille? Hur ska det gå när Clara hittar på en fantasipojkvän och driver iväg längre och längre från verkligheten?), och mångbottnade karaktärer som jag vill utforska och umgås med mycket och länge. Sen kommer jag till struktureringen av manuset. Jag gör en grovplanering där jag kladdar ner ungefär vad som ska hända, och sen en kapitelplanering där jag bestämmer vad som ska hända när. Då får jag en bra överblick, och kan börja skriva det som känns roligast. Med planen är det lätt att få överblick även om man börjar i mitten.
Skriver du också? Besvara gärna veckans fråga du också – direkt i kommentarsfältet eller i egen blogg och länka.