Varje vecka ställer vi en fråga och besvarar den med exakt 150 ord var. Denna vecka är frågan: När skriver du som mest?
Anna Arvidsson
Jag skriver som mest när min hjärna är avstressad, jag har bestämt vad som ska hända och har daglig skrivtid. Då smattrar tangenterna. Många har förundrats över att jag kunde skriva så mycket som föräldraledig, men för mig spelade det stor roll att hjärnan inte tänkte jobbprojekt och jobbtexter. Dagarna med barnen var intensiva, men då på ett annat, mer fysiskt sätt. Fast allra, allra mest skriver jag kanske när jag ser mållinjen i ett längre projekt? I början av mars insåg jag att jag var inne på sista dygnet i Ordbrodösen. När jag förstod hur nära slutscenen var och visste vad jag ville berätta ökade jag både skrivtempo och skrivtid. Istället för att sitta två timmar efter att barnen hade somnat skrev jag i fyra, fem, till långt efter midnatt. Tack och lov kom jag då i mål på tre dygn – hög på skrivenergi och utmattad på samma gång.
Anna Ahlund
Min skrivprocess har tre olika faser. Tankefas, ösarfas och sandslottsbyggarfas. Under tankefasen skissar jag, testar lite scener, provar ton och tempo, försöker se vad jag har att jobba med. När sandösandet börjar kör jag bara på, skriver ner allt, allt, allt. Då går jag in i någon sorts rus där dialoger får vara hur långa som helst och flera liknande scener kan komma precis efter varandra utan att jag bryr mig. I redigeringen är det dags att snajda fram ett slott av allt det där. Ibland vet jag precis vad jag vill klippa bort, hur jag ska forma texten, men ofta handlar det bara om att prova, tusen gånger om. Den fasen brukar vara rätt intensiv, jag kan inte sluta tänka på texten, kan inte släppa tankarna förrän jag hittat precis det där som känns rätt. Men mest, det skriver jag nog när jag tillåter mig att bara ösa sand.
Anna Jakobsson Lund
Jag är småbarnsförälder, så jag skriver när skrivluckan visar sig. Med datorn i köket kan jag få ner en dialog medan jag steker köttbullar. Med hjälp av en morgonpigg son har jag lärt mig att kicka igång hjärnan redan vid halv fem på morgonen och ösa ur mig en textsnutt medan han äter smörgås. Under sovstunder, medan barnen pysslar, på det lilla kontoret med ena örat på leken som ibland spårar ur. Det finns lika många tillfällen att skriva som det finns tidpunkter på dagen och platser i vårt hus. Speciellt under perioder när jag skapar ny text känns det som om skrivandet söker upp mig, trycker sig nära så fort det finns en ledig, eller nästan ledig, stund. En riktig drömdag får jag sitta ett par timmar i ett tyst hus med datorn och riktigt bra musik. Men jag väntar inte på den dagen, utan fångar skrivstunden i flykten.
Skriver du också? Skriver du också? Besvara gärna veckans fråga du också – direkt i kommentarsfältet eller i egen blogg och länka.