Anna JL läste mitt manus Saker ingen ser häromveckan, och när jag fick tillbaka det var det första hon sa ”du kommer inte att gilla det här, men …”
Precis samma sak hände när hon och Ar läste manuset till Du, bara första gången. De sa typ ”bra, men … vad tror du om att byta ut andra halvan av boken mot nåt annat…?” Hehe.
Det JL inte trodde att jag skulle gilla den här gången var en tanke om att bryta upp formen jag jobbat efter, och lägga in fler noveller för att karaktärerna ska få mer plats att utvecklas. Historien utspelar sig under ett år, och min tidigare plan var att göra en novell per månad. Nu föreslog JL att jag skulle ha med fler noveller, och dela in dem efter årstider istället.
Jag gillar det förslaget, för det löser flera stora problem jag har haft. Det var till exempel svårt att försöka få sex huvudpersoner att få bra utvecklingskurvor på så få noveller. Och jag vill ju ha de där utvecklingskurvorna, för jag vill ju att det ska vara en novellroman och inte en novellsamling. Klurigt. Som det var nu var det väldigt mycket som fick hända mellan novellerna som behövde antydas istället för att visas, och det blev konstigt. I den nya formen har jag mer plats att både visa karaktärerna ensamma och tillsammans.
Så nu känns det roligt, även om jag har mycket jobb framför mig. Enligt mina beräkningar behöver novellerna bli ungefär dubbelt så många för att alla karaktärer ska få tillräckligt med plats. Men förhoppningsvis går det smidigt att skriva dem eftersom jag tänkt ut mycket redan, det är bra. Jag börjar med karaktären som känns lättast, sen tar jag en i taget och fyller på med noveller tills allt förhoppningsvis håller ihop. Det ska bli spännande att se vad det blir. Ofta är det de precis såna här förslag på stora ändringar som ger mig allra mest energi i skrivandet.
/Anna Ahlund
Åh, jag fullkomligt ÄLSKAR när jag får den typen av respons. För då tänker jag att det ändå finns ett frö av fantastiskt i manuset. Heja dig! Längtar efter att få läsa när boken är klar!