Category Archives: Redigering

För en dryg vecka sen hade jag en sån där dag då manuset förmodligen hade åkt i papperskorgen om jag inte hade ett kontrakt, ett utgivningsdatum, en framsida, och en hejaklack av peppiga människor som vill läsa (vilket jag är superglad för).

Det största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.

Det här hjälpte mig jättemycket, att få den överblicken var precis vad jag behövde. Jag sitter oftast i köket och skriver, och nu behövde jag bara vända på huvudet för att se hela min historia på väggen bredvid mig. Det är märkligt hur mycket lättare det är att tänka klart när en ser saker framför sig.

När jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.

Grejen med Scrivener är att det går att göra mappar och egna dokument för varje scen/kapitel, och att de går att flytta runt väldigt smidigt. Saker ingen ser är indelad i månader, och har många korta kapitel. Jag gjorde en mapp för varje månad, och ett dokument för varje kapitel.

På översiktsidan skrev jag en notering om varje kapitel, vad som händer och vems perspektiv vi får se scenen ur.

En annan bra grej är att det är lättare att hålla koll på det som klipps bort. Jag har stökat om så mycket i manuset att det känts lite rörigt ibland, när jag låtit slaskpartier ligga kvar i Word-dokumentet för att jag kanske ville använda något av det igen. Allt som klippts ut ur manuset har jag tidigare även lagt i ett ”urklippt”-dokument, men där hamnade allt huller om buller.

Nu när jag jobbar i Scrivener har jag gjort ett streck efter varje kapitelslut, och lagt in bortklippt text där, i kapitlet det bortklippta tillhör. Om jag behöver kolla något vet jag var det finns, och dokumentet hålls cleant utan en massa slask.

I Scrivener finns också en funktion som gör att det går att sätta små flaggor på kapitel. Gröna för klara, gula för på g, röda för oskrivna. Det är perfekt för att få överblick! Jag tror att jag är rätt visuell överlag, och jag gillar den här typen av överblick skarpt. Speciellt när jag får byta färg på flaggorna och ser hur mer och mer blir grönt.

Så här en vecka in i Scrivener har jag bara bra saker att säga. Det har känts fantastiskt att få överblick och att lätt kunna flytta runt saker. Jag är förtjust i mappgrejen, och att jag kan skriva på ett kapitel och samtidigt se var jag befinner mig i handlingen, och vilka scener som finns runtomkring. Det är skönt att inte behöva hålla allt i huvudet, eller vara tvungen att scrolla en massa fram och tillbaka för att hitta saker. Scrivener känns lite som en post-it-vägg på datorn.

Använder ni Scrivener? Gillar ni det?

 
/Anna Ahlund

För mig tror jag att det är psykologiskt viktigt att dela in skrivprocessen i olika faser. Det är så lätt att bara skriva och skriva och ändra och ändra och känna det som om jag står och stampar, för det är ju mycket jobb som ska göras. Därför gillar jag att dela in processen i utkast. Varje gång jag gör stora ändringar som påverkar hela historien sparar jag en ny version av manuset och ger den ett nytt namn (”utkast 1”, ”utkast 2” osv). Det är smidigt att ha de gamla versionerna kvar om jag vill plocka tillbaka något gammalt, och även smidigt för att hålla koll på vilken version olika testläsare har läst, eftersom min handling brukar ändras rätt radikalt mellan de olika varven.

Nu i veckan skickade jag utkast 10 till testläsare och min förläggare. Det känns mäktigt. Det har hänt rätt mycket sen jag började skriva på Saker ingen ser, och både karaktärer, form och själva historien har börjat komma fram mer och mer.

Det känns så kul just nu, för den här fasen är spännande. Det finns en sammanhängande text som börjar bli rätt bra, även om den fortfarande har luckor och mycket behöver skärpas. Nu går det att se en helhet! Efter testläsningen och de efterföljande diskussionerna har jag fått så många roliga idéer och tankar som jag vill testa, och den energiboosten var precis vad jag behövde för att ta mig vidare i processen.

Nu i helgen läser jag igenom hela manuset igen, och markerar grejer jag ska utveckla. På måndag ska jag träffa min förläggare och diskutera texten, det ska också bli väldigt roligt. Efter det ska jag äntligen hugga in och börja ta tag i allt nytt. Och skapa ett nytt utkast! Det blir utkast 11. Du, bara hade hunnit upp till utkast 18 när den var färdig nog att skicka in till förlag, så jag har 18 som målbild. Bara åtta utkast kvar, alltså. Det närmar sig. Och det är bra för mig att se att jag faktiskt kommer framåt, när det känns som om jag bara skriver och skriver, och ändrar och ändrar. Varje steg är en del av processen, och ibland är det skönt att ha en stegräknare påslagen. För jag kommer framåt. Och det är skönt att se det.

/Anna Ahlund