logo
  • Om
  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Blogg

Category Archives: Redigering

Samtal om skrivande och samarbete på Bokmässan

Posted on 12 september, 2017 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Samarbete, Skrivande 2 Comments

SamarbetsbildDet är ingen hemlighet hur mycket vi tycker om att samarbeta med varandra. Utan samarbetet hade vi inte kommit så långt som vi har gjort, eller haft så roligt på vägen.

Därför är det jättekul att vi får chansen att prata om vårt samarbete på Bokmässan. Vi gör det på Skriva-scenen, där samtalen handlar om skrivandet som hantverk och författares förutsättningar. Den som är på Bokmässan behöver inget seminariekort för att se oss.

Tiden som gäller är fredag 29 september 16.30. Om du vill läsa mer om programpunkten kan du göra det här.

Vi tar gärna emot tips på vad ni vill höra oss prata om. Är det någon del av vårt samarbete som ni vill veta mer om, eller har ni några frågor som ni vill att vi besvarar under samtalet?

/Anna Ahlund, Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund

 

Alla dessa hattar

Posted on 29 augusti, 2017 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Skrivande 4 Comments

equi-1000pxAtt vara indie-förläggare är oftast otroligt roligt. Det är spännande (och inte så lite häftigt) att få se riktiga böcker växa fram ur mina idéer och ordhögar. Kontrollen över processen är också något jag är tacksam för att ha. Det passar mig bra att sköta min egen process.

Ibland är det dock väldigt många hattar.

Författarhatten sitter ju på mest hela tiden. I skapandet av värld, historia och karaktärer, genom alla omgångar med testläsare och omskrivningar, redigering och korrektur. Det finns mängder av små och stora beslut att fatta och oroa sig över. Till slut måste jag bestämma mig för att jag är nöjd, att manuset är så bra som det går och att det är dags för tryck.

Projektledarhatten för grafisk form och tryck sätter jag på mig minst ett halvår innan boken ska vara klar. Då ska omslaget tas fram. Jag bollar idéer med omslagsdesignern om färg, bilder, typsnitt och detaljer. Det kan vara en lång process eftersom omslaget är det viktigaste ”skyltfönster” min bok har. Oavsett hur en läsare nås av min bok är det omslaget som får hen att stanna till och vilja titta en gång till, kanske läsa baksidan och bestämma sig för om boken kan vara något för hen. Jag är petig och vill att mina omslag ska ha riktig wow-faktor och kännas rätt för boken.

När manuset börjar bli klart är det dags att göra det till en inlaga, dvs riktiga boksidor. Jag anlitar en vansinnigt skicklig layoutare som alltid ger mig mer än jag bett om. Men trots att han är duktig blir det alltid några grejer som jag vill fixa. Och så ska korrekturet läsas. Det gör jag en mening åt gången bakifrån, för att försöka hitta alla små fel som kan smyga sig in. Att få bort alla fel är nog omöjligt, men det ska kännas att boken är ordentligt korrläst.

Att knyta ihop alla delar och hålla kontakt med tryckeriet är inte lätt, och min layoutansvarige tar mycket ansvar för det. Men i slutänden är det jag som ska avgöra om jag tror att guldpläteringen kommer att bli tillräckligt bra, planera så att deadlinen håller och (inte minst viktigt) betala för att trycka boken. När jag har på mig den här hatten oroar jag mig extra mycket över ekonomin och alla detaljer som kan gå fel.

Precis i dag tar tryckeriet över alla korrade filer och tryckprocessen startar, vilket gör att jag kan släppa rollen som projektledare för den. Om något är fel är det försent att ändra nu. Förhoppningsvis kommer böckerna fram till mig (helt perfekta) i tid för Bokmässan. Det är alltså dags att byta hatt igen, till:

Marknadsföringshatten, som är en rolig fast lite jobbig hatt. Att marknadsföra en bok från ett indie-förlag kräver envishet, nya idéer och goda kontakter med folk som läser mycket böcker (och gillar att berätta för andra om vilka böcker de läser). Jag tycker mycket om att prata med andra bokälskare om mina böcker, jag skickar många läsexemplar och svarar gärna på frågor i till exempel bloggar eller nättidningar. Ibland får jag också chansen att vara med i någon mer etablerad tidning. Jag känner mig lyckligt lottad som fått så mycket uppmärksamhet för mina böcker.

Att ta nästa steg känns däremot svårare. Utrymmet för att prata om böcker krymper i traditionell media, det är knappt så att de böcker som de traditionella förlagen satsar på får plats. Vissa människor är bra på att trycka sig in i bruset, med hjälp av någon innovativ idé, rätt kontakter eller bara ren charm. Själv känner jag mig ofta i underläge i kontakten med tidningar eller teve. Min ryggmärgsreflex är att dra mig undan och fega.

Inför marknadsföringen av Equilibrium har jag bestämt mig för att inte vara så feg. Det är dags att ta ytterligare några steg mot en situation där det inte bara är mun-mot-mun-metoden som gäller i spridningen av mina böcker. Och för att lyckas med det behöver jag vara både bättre och modigare i min kontakt med media.

Så jag trycker ner marknadsföringshatten lite hårdare på huvudet och tänker att det kommer att bli roligt. Boken är välskriven, fint korrad, snyggt layoutad och tryckt, det har de andra hattarna sett till. Att sälja den borde vara den lättaste biten.

I stället för lyckönskningar (som så klart också behövs) vill jag gärna ta del av era bästa marknadsföringstips. Från bokmarknaden eller någon helt annanstans. Vad tycker ni att jag borde göra för att nå fler läsare?

/Anna Jakobsson Lund

Att arbeta med testläsare. Del 2

Posted on 3 april, 2017 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Från manus till bok, Redigering, Samarbete, Skrivande, Tips Leave a comment
Min skrivplan för en del av manus.

Min skrivplan för en del av manus.

I den första delen om testläsare pratade jag om att hur viktigt det är för mig med testläsare, och delade med mig av några frågor som jag brukar använda mig av. Den här gången tänkte jag skriva om hur jag tar hand om den respons jag får.

Manuset till Equilibrium har varit en vända till en testläsare. Jag valde att bara ha en i första varvet eftersom jag har erfarenhet av att mina manus är ganska ologiska och skelettartade i första varvet, och jag tänkte att det räckte med en klok person för att få hjälp att bygga ut det och få ordning på logiken.

När jag fick tillbaka responsen kändes det som om resan till tryckfärdigt manus kommer att gå smidigare än tidigare, för min testläsare hade inte hittat de vanliga logiska luckorna och inkonsekvenserna. När jag fick tillbaka manuset till Aldrig ensamma fick jag gå tillbaka till ritbordet och behålla kanske 35 procent av scenerna, och tänka om rejält för resten. Allt som känns enklare än det räknas numera till ”ett lyckat resultat”.

Trots det är det en hel del att fixa i ett första omskrivningsvarv efter testläsning. Jag får tillbaka respons i form av kommentarer direkt i texten och ett särskilt dokument med svaren på frågorna jag ställde och allmänna funderingar från testläsaren. Till att börja med läser jag igenom alla kommentarer en gång och dokumentet med svaren ett par gånger. Medan texten har varit ute på testläsning har jag också börjat fundera på saker som kan förbättras och utvecklingar jag vill göra. Jag låter det gå några dagar när jag ”marinerar” det jag själv vill ändra med det testläsaren påpekat som problem (och även det som fungerar) i hjärnan.

Eftersom jag ligger på ett tajt tidsschema och nästa testläsargrupp ska få ut manuset ungefär fyra veckor efter att jag fått svar på den första testläsningen får marineringen inte ta alltför lång tid. Den här gången la jag upp en plan där jag delade in manuset i olika delar och bestämde hur mycket tid varje del fick ta i anspråk. De första delarna var enklare, eftersom de hängde ihop hyfsat logiskt och egentligen mest behövde stärkas med en större tydlighet i bilden av Ari, min huvudperson, och världen jag byggt runt hen. För de delarna gick arbetet ut på att läsa igenom texten och göra ändringar dels utifrån kommentarerna jag fått och dels förbättringar som jag såg behövde göras.

Längre fram var det klurigare, med två helt nya plottrådar som behövde arbetas in. Jag funderade på dem parallellt med arbetet med de första delarna, och tog också en paus  för att bara korrigera språk på ett lite mindre kreativt, men mycket effektivt, sätt. Som en del av att stärka språket söker jag de ord jag vet att jag överanvänder när jag skriver grovmanus, och jag betade av några av dessa ord under några kvällar när jag inte hade den kreativa energin som krävs för att skapa nytt. (På köpet gick jag till exempel från 405 ”tar” till 46, vilket ökar läsbarheten väldigt mycket.)

Med två veckor kvar till nästa omgång testläsning tog jag på allvar tag i manusets sista tredjedel, där de största förändringarna ska ske. Då hade jag gjort ändringar i resten för att passa med det nya, som jag redan från början visste konturerna av, men inte detaljerna. Jag delade upp de scener det gällde i nio block, där varje block kretsade kring en betydelsefull händelse. Utifrån detta blev det lättare att se hur jag skulle hitta in med de två nya trådarna, och korrigera sådant som testläsaren påpekat.

Vad jag märker om min kreativitet är att när jag kommer så här nära ”problemet” och skriver, planerar och tänker på det intensivt, kommer lösningar och nya scener nerramlade nästan utan ansträngning. Det gör den här fasen jätterolig, men också ganska ansträngande. Det är skrivande på varje ledig stund som gäller.

I dag är det en vecka kvar tills manuset ska ut till testläsarna, och jag har några scener kvar att skriva. Jag har också planerat att hinna med att gå tillbaka och korrigera några saker som behöver komma in tidigare i manus för att stärka sådant jag kommit på den senaste veckan. Närläsning av några riktigt trickiga ställen ska det också bli. Kanske hinner jag söka och ersätta ord som ”blick” och ”harklar” också. Annars blir det i nästa varv. Med åtminstone sju testläsare i detta varv kommer det garanterat att finnas saker att fixa då också!

/Anna Jakobsson Lund

Att arbeta med testläsare. Del 1

Posted on 25 mars, 2017 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Samarbete, Skrivande, Tips 6 Comments

2015-11-28 11.43.59Just nu är arbetet med Equilibrium inne i den fas av skrivandet där andra människors åsikter blir viktiga. Eftersom jag inte har någon redaktör och inte heller köper lektörstjänster är jag beroende av att smarta människor vill läsa och kommentera mina manus. Jag har goda erfarenheter av det sedan tidigare, och litar på att mina förbättringsområden lyfts av någon av alla mina testläsare om jag bara ger dem goda förutsättningar att läsa och fokusera på det som just nu är viktigast för mig.

Min testläsarprocess består av läsningar i flera varv, med omarbetning mellan. I början ber jag testläsarna fokusera på dramaturgi, spänning, världsbygge och karaktärernas utveckling och personlighet. Ibland blir det massiva omarbetningar efter ett sådant varv, när det visar sig att jag lyckats snurra in handlingen totalt eller skrivit gnälliga och ologiska karaktärer. Vis av det lät jag bara en person läsa i första varvet denna gång, och försöker rätta till de största problemen innan jag släpper lös resten.

Mina testläsare skriver ofta själva, eller är vana läsare. Jag har haft unga testläsare för trilogin om Systemet eftersom de är en viktig målgrupp. För Equilibrium har jag haft tur och har flera testläsare som är kemister, och de kan hjälpa mig att rätta till eventuella tokigheter kring Aris experimenterande. Eftersom många karaktärer är transpersoner och jag själv cis-kvinna har jag fått hjälp att hitta fantastikintresserade transpersoner som kan läsa historien med andra glasögon än jag.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av de frågor jag använder i de första varven av testläsningen. Fokus på språk blir det inte förrän senare.

Dramaturgin

  • Finns det ordentliga ”böjar” (plotturns) som känns spännande och driver historien framåt?
  • Är tempot för lågt eller för pratigt i någon del? För högt?
  • Hänger händelserna ihop? Finns det logiska luckor?
  • Finns det trådar som plötsligt dyker upp, eller som inte avslutas på ett bra sätt?

Karaktärerna och deras utveckling

  • Hur fungerar huvudpersonen? Är hen en person du kan känna för. Är hen konsekvent? Finns det utveckling där som är intressant?
  • Hur fungerar bikaraktärerna? Är de tillräckligt varierade?
  • Ligger ruttna eller trista stereotyper eller roller och lurar någonstans?

Världsbygge och miljö

  • Är det här världsbygget tillräckligt spännande för att bära en del av orsaken till att läsa boken? Finns det spännande frågor i det för läsaren?
  • Vilka miljöer är otydliga/inte tillräckligt väl beskrivna?
  • Finns det någon del av världsbygget som du inte tycker känns trovärdigt?
  • Vad saknar du om historien bakom, annan bakgrund? 

Slutet

  • Är slutet tillfredsställande? Är det för tillrättalagt, lamt, förutsägbart?
  • Saknar du något i slutet? Frågor som inte besvaras?

De här frågorna varierar jag och bygger ut beroende på projekt. Jag brukar också säga att det är bra om testläsaren kommenterar direkt i texten om det är något särskilt som står ut. Efter att jag fått respons brukar jag ställa några kompletterande frågor och kanske också bolla lösningar på problem som testläsaren har sett. Det gör att det är enklare att känna att allt det negativa som lyfts fram är små hål som ska fyllas igen snarare än ett bevis på att hela projektet är dömt att misslyckas.

Nästa gång tänkte jag skriva lite om hur jag tar om hand den respons jag får in. Har ni några frågor om testläsning och respons så ska jag försöka svara på dem också.

/Anna Jakobsson Lund

Post-it-vägg och Scrivener

Posted on 21 mars, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Skrivande 4 Comments

För en dryg vecka sen hade jag en sån där dag då manuset förmodligen hade åkt i papperskorgen om jag inte hade ett kontrakt, ett utgivningsdatum, en framsida, och en hejaklack av peppiga människor som vill läsa (vilket jag är superglad för).

 

PostitwallDet största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.

Det här hjälpte mig jättemycket, att få den överblicken var precis vad jag behövde. Jag sitter oftast i köket och skriver, och nu behövde jag bara vända på huvudet för att se hela min historia på väggen bredvid mig. Det är märkligt hur mycket lättare det är att tänka klart när en ser saker framför sig.

 

 

Anna och AlexNär jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.

 

 

 

 

Scrivener3

Grejen med Scrivener är att det går att göra mappar och egna dokument för varje scen/kapitel, och att de går att flytta runt väldigt smidigt. Saker ingen ser är indelad i månader, och har många korta kapitel. Jag gjorde en mapp för varje månad, och ett dokument för varje kapitel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Scrivener5

 

 

På översiktsidan skrev jag en notering om varje kapitel, vad som händer och vems perspektiv vi får se scenen ur.

 

 

 

 

 

 

En annan bra grej är att det är lättare att hålla koll på det som klipps bort. Jag har stökat om så mycket i manuset att det känts lite rörigt ibland, när jag låtit slaskpartier ligga kvar i Word-dokumentet för att jag kanske ville använda något av det igen. Allt som klippts ut ur manuset har jag tidigare även lagt i ett ”urklippt”-dokument, men där hamnade allt huller om buller.

Nu när jag jobbar i Scrivener har jag gjort ett streck efter varje kapitelslut, och lagt in bortklippt text där, i kapitlet det bortklippta tillhör. Om jag behöver kolla något vet jag var det finns, och dokumentet hålls cleant utan en massa slask.

 

 

Scrivener2

 

 

Scrivener 6

I Scrivener finns också en funktion som gör att det går att sätta små flaggor på kapitel. Gröna för klara, gula för på g, röda för oskrivna. Det är perfekt för att få överblick! Jag tror att jag är rätt visuell överlag, och jag gillar den här typen av överblick skarpt. Speciellt när jag får byta färg på flaggorna och ser hur mer och mer blir grönt.

Så här en vecka in i Scrivener har jag bara bra saker att säga. Det har känts fantastiskt att få överblick och att lätt kunna flytta runt saker. Jag är förtjust i mappgrejen, och att jag kan skriva på ett kapitel och samtidigt se var jag befinner mig i handlingen, och vilka scener som finns runtomkring. Det är skönt att inte behöva hålla allt i huvudet, eller vara tvungen att scrolla en massa fram och tillbaka för att hitta saker. Scrivener känns lite som en post-it-vägg på datorn.

 

 

 

Använder ni Scrivener? Gillar ni det?

 
/Anna Ahlund

 

Från nästnästa år till nästa månad

Posted on 2 december, 2016 by Anna Arvidsson Posted in Anna Arvidsson, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering 2 Comments

När jag skrev kontrakt med Rabén & Sjögren för ett år sedan var min debut ”nästnästa år”. Nu är det december och releasen är ”nästa månad”. Det är så galet mycket mer konkret. Ordbrodösen är på tryck. Nästa gång vi ses är mitt manus en bok.

img_5610_800px

Den här hösten har gått rasande fort och varit intensiv på både oändligt efterlängtade sätt och högst oönskade.

På bokfronten har jag sedan i somras varit delaktig i en fantastisk omslagsprocess, tagit författarporträtt, redigerat sista varvet och bollat sälj- och baksidestexter. Jag har varit på Bokmässan i Göteborg och hängt med Ah och JL och många nya fina människor. Jag har skrivit debutantporträtt till Svensk Bokhandels Vårens böcker och presenterat mig och Ordbrodösen på Rabén & Sjögrens interna säljkonferens. Märkligt nog var debutantporträttet svårare än presentationen. Mycket svårare faktiskt. (Jag vet inte hur många ratade versioner jag har. Till slut sa Ah åt mig att jag inte fick sitta kvar vid datorn. Det hjälpte.) Jag har också korrekturläst, korrekturläst och korrekturläst. Sedan boken gick på tryck den fjärde november har jag gästbloggat på Debutantbloggen och börjat diskutera marknadsföring och planera för releasefest. Sammanfattningsvis har hösten varit lärorik, inspirerande, rolig och ibland helt utmattande.

På fronten saker-du-aldrig-planerar-för fick vi i oktober en vattenläcka i kök/vardagsrum. Samma dag som Ordbrodösen blev färdig för tryck blev vårt golv uppsågat och en gigantisk fläkt flyttade in. Det här var också precis vid våra tvillingars fyraårsdag och vi hade tre kalas inplanerade. Så kan det också gå.

Hoppas att ni har haft en fin höst. Jag är så väldigt glad för er pepp på Instagram, Facebook, här och på andra ställen. Tack. Ett sånt stort. <3

img_5611_800px

/Anna Arvidsson

Utkast och faser

Posted on 12 november, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Skrivande 2 Comments

För mig tror jag att det är psykologiskt viktigt att dela in skrivprocessen i olika faser. Det är så lätt att bara skriva och skriva och ändra och ändra och känna det som om jag står och stampar, för det är ju mycket jobb som ska göras. Därför gillar jag att dela in processen i utkast. Varje gång jag gör stora ändringar som påverkar hela historien sparar jag en ny version av manuset och ger den ett nytt namn (”utkast 1”, ”utkast 2” osv). Det är smidigt att ha de gamla versionerna kvar om jag vill plocka tillbaka något gammalt, och även smidigt för att hålla koll på vilken version olika testläsare har läst, eftersom min handling brukar ändras rätt radikalt mellan de olika varven.

 

radd-djuret

Nu i veckan skickade jag utkast 10 till testläsare och min förläggare. Det känns mäktigt. Det har hänt rätt mycket sen jag började skriva på Saker ingen ser, och både karaktärer, form och själva historien har börjat komma fram mer och mer.

Det känns så kul just nu, för den här fasen är spännande. Det finns en sammanhängande text som börjar bli rätt bra, även om den fortfarande har luckor och mycket behöver skärpas. Nu går det att se en helhet! Efter testläsningen och de efterföljande diskussionerna har jag fått så många roliga idéer och tankar som jag vill testa, och den energiboosten var precis vad jag behövde för att ta mig vidare i processen.

 

 

manus

Nu i helgen läser jag igenom hela manuset igen, och markerar grejer jag ska utveckla. På måndag ska jag träffa min förläggare och diskutera texten, det ska också bli väldigt roligt. Efter det ska jag äntligen hugga in och börja ta tag i allt nytt. Och skapa ett nytt utkast! Det blir utkast 11. Du, bara hade hunnit upp till utkast 18 när den var färdig nog att skicka in till förlag, så jag har 18 som målbild. Bara åtta utkast kvar, alltså. Det närmar sig. Och det är bra för mig att se att jag faktiskt kommer framåt, när det känns som om jag bara skriver och skriver, och ändrar och ändrar. Varje steg är en del av processen, och ibland är det skönt att ha en stegräknare påslagen. För jag kommer framåt. Och det är skönt att se det.

 

/Anna Ahlund

 

 

 

Korrektur, korrektur, korrektur

Posted on 27 oktober, 2016 by Anna Arvidsson Posted in Anna Arvidsson, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering Leave a comment

Korrektur, korrektur, korrektur skriver jag i rubriken. ”Stavas det verkligen så?” frågar hjärnan automatiskt.

De senaste veckorna har jag befunnit mig i en intensiv korrekturläsningsperiod. Jag har läst få sidor per dag i många dagar och många sidor per dag i få, jag har läst i tyst lägenhet och instängd i sovrummet med lekande barn utanför dörren. Jag har haft marathonmöten med min redaktör och till och med en dygnslång korrekturdejt med min man (det ingick faktiskt tända ljus och chokladfondant).

korrekturbild

Nu är det bara en dryg vecka innan Ordbrodösen går till tryck. Jag ska säga ”Okej, nu stämmer det” om en bok på 322 sidor och ”Okej, nu räcker det” om en text som har varit möjlig att förändra i tre år. Det känns stort. Och märkligt. Och stort igen.

/Anna Arvidsson (bilderna från mitt Instagramkonto @ordbrodosen)

 

 

Efter testläsning

Posted on 15 september, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Redigering, Samarbete, Skrivande 1 Comment

Anna JL läste mitt manus Saker ingen ser häromveckan, och när jag fick tillbaka det var det första hon sa ”du kommer inte att gilla det här, men …”

Precis samma sak hände när hon och Ar läste manuset till Du, bara första gången. De sa typ ”bra, men … vad tror du om att byta ut andra halvan av boken mot nåt annat…?” Hehe.

Det JL inte trodde att jag skulle gilla den här gången var en tanke om att bryta upp formen jag jobbat efter, och lägga in fler noveller för att karaktärerna ska få mer plats att utvecklas. Historien utspelar sig under ett år, och min tidigare plan var att göra en novell per månad. Nu föreslog JL att jag skulle ha med fler noveller, och dela in dem efter årstider istället.

Jag gillar det förslaget, för det löser flera stora problem jag har haft. Det var till exempel svårt att försöka få sex huvudpersoner att få bra utvecklingskurvor på så få noveller. Och jag vill ju ha de där utvecklingskurvorna, för jag vill ju att det ska vara en novellroman och inte en novellsamling. Klurigt. Som det var nu var det väldigt mycket som fick hända mellan novellerna som behövde antydas istället för att visas, och det blev konstigt. I den nya formen har jag mer plats att både visa karaktärerna ensamma och tillsammans.

Så nu känns det roligt, även om jag har mycket jobb framför mig. Enligt mina beräkningar behöver novellerna bli ungefär dubbelt så många för att alla karaktärer ska få tillräckligt med plats. Men förhoppningsvis går det smidigt att skriva dem eftersom jag tänkt ut mycket redan, det är bra. Jag börjar med karaktären som känns lättast, sen tar jag en i taget och fyller på med noveller tills allt förhoppningsvis håller ihop. Det ska bli spännande att se vad det blir. Ofta är det de precis såna här förslag på stora ändringar som ger mig allra mest energi i skrivandet.

/Anna Ahlund

 

Sätta på plåster eller leka Dr Frankenstein?

Posted on 3 april, 2016 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Från manus till bok, Redigering, Tips 6 Comments

Just nu håller jag på med Den Stora Redigeringsrundan av sista boken i trilogin om Systemet. Det betyder att jag skrivit, skrivit om och slipat historien och sedan skickat den till några betrodda testläsare. Först efter en testläsning kan jag se textens stora brister tydligt.

Den här gången fokuserade jag mycket på att få ihop handlingen när jag skrev manuset. Inte förvånande ligger den stora bristen då i sånt som är lätt att missa när en fokuserar på handlingen. Miljöer och gestaltning är inte tydliga nog, och framförallt verkar relationerna mellan karaktärerna ha blivit rätt platta och negativa. Jag har fått höra att det finns ett mörker i texten som gör det svårt att ta till sig karaktärerna, att det känns som om allt går i gråskala.

I ett par veckor nu har jag filat med texten för att se om jag kan bygga in mer av värme, färg och gestaltning i den. Den första tredjedelen gick bra. Där var problemen mindre och jag behövde bara medvetet stärka vissa saker som hade med känslor att göra för att det skulle kännas bättre. Men sedan körde jag fast. Historien tar en mörkare vändning och jag hade inget bra svar på vad jag kunde slipa för att få in mer ljus.

I går vaknade jag av någonting precis efter att jag somnat. Och svaret var där. Flera vinklar och ändringar som jag direkt kände skulle ge mig en lösning. Och jag blev nästan full i skratt där mitt i natten. För att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Att sätta små plåster, ändra en bit här och skriva till något där, hjälper sällan mot stora problem.

I stället har jag i de senaste manusen jag skrivit känt mig lite som en galen vetenskapsman. Funkar det inte med en arm, en hand och fem fingrar? Ersätt dem med en krabbklo, eller varför inte sy på ett extra ben och en skorpionsvans. Ta bort det som inte funkar och ersätt det med något helt nytt. Stora problem kräver stora förändringar.

Manuset då? Jo, nu ska jag ägna någon vecka åt att byta ut ett händelseförlopp som var alldeles för ensidigt och slentrianmörkt mot ett med större svängningar, mer variation i känslorna och som förhoppningsvis känns mer fräscht, mer i samklang med resten av historien. Som en effekt av den förändringen kommer en del andra saker att behöva ändras. Och när hjärnan ändå var igång löste den ett par problem till, som hänger ihop med det större, men inte kräver riktigt lika mycket meckande.

Nästa gång jag har ett stort problem i manuset ska jag försöka låta bli att låtsas att det kan lösas med bara plåster. Jag får helt enkelt erkänna att jag gillar att vara Dr Frankenstein.

Hur gör du när du stöter på ett större problem i din text? Går du fram som en furie eller lyckas du lösa det med mindre ändringar?

/Anna Jakobsson Lund

 

Senaste inläggen

  • Equilibrium finns på riktigt!
  • Equilibriums boktrailer
  • Fototävling: Saker ingen ser
  • Smaka på Equilibrium
  • Samtal om skrivande och samarbete på Bokmässan

Kategorier

  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Bokprocessen
  • Boktips
  • Från manus till bok
  • Intervju
  • Läsande
  • Podd
  • Redigering
  • Samarbete
  • Skrivande
  • Skrivövningar
  • Tips
  • Veckans fråga
  • 1
  • 2
  • 3
  • Next
© Anna skriver under
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies.Jag accepterar Läs mer