Nu finns de första kapitlen av Equilibrium upplagda på Smakprov.se. Den som är nyfiken kan kika här för att läsa om Ari och hur historien börjar i Kintoro, universitetsstaden som klättrar upp från havet i Bardosas nordöstliga hörn.
Jag slet hårt med början. Flera versioner åkte i papperskorgen för att de byggde på förutsättningar jag hade gjort mig av med. Även efter att jag hittat rätt förutsättningar hade jag svårt att hitta tonen. Det blev för tråkigt, för mycket monolog, för mycket information. Jag hade äntligen fått till en version som funkade mycket bättre när en av mina testläsare sa att historien var fantastisk men hela den första delen pekade åt ett helt annat håll än resten. Där historien var fantasifull och äventyrlig var början tung, stel och engagerade inte.
Vad tacksam jag är för den typen av helt ärlig respons!
Under några intensiva veckor byggde jag om inledningen för att fånga samma känsla av en annan värld som jag hade i resten av manuset. Och det slutade med att historien börjar på en gala, med körsbärsblommor som faller från träden, bord som dignar av sötsaker och där en vän försöker lätta upp stämningen. Men det hjälper inte mycket, för Ari är nervös och spänd, och oroar sig för den där huvudvärken som aldrig riktigt vill gå över.
Jag hoppas att inledningen gör er nyfikna, och jag hoppas att jag snart ska kunna visa de tryckta böckerna (de borde vara hos mig om drygt en vecka).
/Anna Jakobsson Lund
Det är ingen hemlighet hur mycket vi tycker om att samarbeta med varandra. Utan samarbetet hade vi inte kommit så långt som vi har gjort, eller haft så roligt på vägen.
I dag firar vi en särskild Anna-dag. För tre år sedan flyttade vi en diskussion från ett allmänt forum på Facebook till en privat tråd. Vi hade stött ihop i olika trådar tidigare under året, men den sista augusti 2014 började vi vår tradition av att prata nästan oavbrutet i meddelanderutan. Hundratusentals kommentarer har det blivit sedan dess, i princip varje dag. Vi har haft manusresponsmöten live i meddelanderutan när vi pratade så intensivt att Facebook började hacka för oss, vi har skickat oräkneliga hjärtan och emojis (oftast glada, ibland tröstande). Vi har funnits där för varandra. Hela tiden.
Och vi har fått fira massor av framgångar. Våra första diskussioner ledde fram till att Anna Jakobsson Lund vågade ta beslutet att ge ut Tredje principen på eget förlag i februari 2015. Ytterligare tre av hennes manus har vi arbetat oss igenom sedan dess. Efter flera testläsarrundor och med hårt arbete blev Anna Ahlund sommaren 2015 antagen till Rabén & Sjögren med sin bok Du, bara. Sedan dess har även Saker ingen ser varit en del av våra diskussioner och testläsningar. Några månader efter Anna Ahlund var det Anna Arvidssons tur att bli antagen, även hon hos Rabén & Sjögren, med boken Ordbrodösen.
Att vara indie-förläggare är oftast otroligt roligt. Det är spännande (och inte så lite häftigt) att få se riktiga böcker växa fram ur mina idéer och ordhögar. Kontrollen över processen är också något jag är tacksam för att ha. Det passar mig bra att sköta min egen process.
Just nu är arbetet med Equilibrium inne i den fas av skrivandet där andra människors åsikter blir viktiga. Eftersom jag inte har någon redaktör och inte heller köper lektörstjänster är jag beroende av att smarta människor vill läsa och kommentera mina manus. Jag har goda erfarenheter av det sedan tidigare, och litar på att mina förbättringsområden lyfts av någon av alla mina testläsare om jag bara ger dem goda förutsättningar att läsa och fokusera på det som just nu är viktigast för mig.
Det största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.
När jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.
På engelska finns uttrycket ”show – not tell” – den svåra konsten att visa karaktärernas personlighet och känslor istället för att berätta hur de är och känner. De flesta skrivhandböcker ägnar rätt så mycket tid åt det här, hur vi gestaltar våra karaktärer.
På internationella kvinnodagen utlyste vi en tävling där det gick att vinna ett signerat Anna-bokpaket med Ordbrodösen, Du, bara och Tredje principen. Nu har vi dragit en vinnare.