Foto: Anna Arvidsson
Ibland på resan genom manusprocessen känns det som om det aldrig kommer att hända. Hur kan de här orden bli en bok? Till och med efter att manuset satts och gått till tryck känns det overkligt. Det är svårt att förstå att boken skapas någonstans medan den egna hjärnan är upptagen med att lista allt som kan gå fel.
Men så plötsligt är Equilibrium här. Jag packade upp en kartong på Bokmässan och där låg de i prydliga högar, helt perfekta böcker. Formatet känns så rätt för en fantasyhistoria, det blev en kompakt och riktigt knubbig bok, en som räcker länge. Och omslaget är mättat i färgen och guldpläteringen gör att det känns väldigt lyxigt. Precis som jag ville.
Nu är det dags för boken att stå på egna ben. Den kommer att säljas på Pocketshop och i den nätbaserade bokhandeln och jag hoppas att många bibliotek tar in den. Mina gamla läsare kommer nog att hitta till den, och förhoppningsvis några nya. Det ska bli så väldigt spännande att se vad de tycker om Ari och hens historia.
Mer om boken (och ett smakprov) finns här. Om du läser den, hör gärna av dig och berätta vad du tyckte, eller tipsa någon som du tror skulle gilla den!
/Anna Jakobsson Lund
Nu finns de första kapitlen av Equilibrium upplagda på Smakprov.se. Den som är nyfiken kan kika 
Det är ingen hemlighet hur mycket vi tycker om att samarbeta med varandra. Utan samarbetet hade vi inte kommit så långt som vi har gjort, eller haft så roligt på vägen.
Att vara indie-förläggare är oftast otroligt roligt. Det är spännande (och inte så lite häftigt) att få se riktiga böcker växa fram ur mina idéer och ordhögar. Kontrollen över processen är också något jag är tacksam för att ha. Det passar mig bra att sköta min egen process.
Just nu är arbetet med Equilibrium inne i den fas av skrivandet där andra människors åsikter blir viktiga. Eftersom jag inte har någon redaktör och inte heller köper lektörstjänster är jag beroende av att smarta människor vill läsa och kommentera mina manus. Jag har goda erfarenheter av det sedan tidigare, och litar på att mina förbättringsområden lyfts av någon av alla mina testläsare om jag bara ger dem goda förutsättningar att läsa och fokusera på det som just nu är viktigast för mig.
Det största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.
När jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.
Jag borde egentligen inte vara förvånad över att mitt manus känns så bångstyrigt. Alla har olika processer och jag har väl förstått för länge sedan att jag inte är så mycket för att planera i förväg och skriva detaljerad synopsis. Ändå försöker jag hela tiden bli mer strukturerad när jag bygger mina historier. Kanske för att jag varit inne i några rejäla återvändsgränder och vill slippa slänga hälften av texten för att de scenerna inte hänger ihop med den historia jag vill berätta. Speciellt med Aldrig Ensamma kändes det som en kamp att ens få ihop ett manus där berättelsen gick att förstå sig på.