Min skrivplan för en del av manus.
I den första delen om testläsare pratade jag om att hur viktigt det är för mig med testläsare, och delade med mig av några frågor som jag brukar använda mig av. Den här gången tänkte jag skriva om hur jag tar hand om den respons jag får.
Manuset till Equilibrium har varit en vända till en testläsare. Jag valde att bara ha en i första varvet eftersom jag har erfarenhet av att mina manus är ganska ologiska och skelettartade i första varvet, och jag tänkte att det räckte med en klok person för att få hjälp att bygga ut det och få ordning på logiken.
När jag fick tillbaka responsen kändes det som om resan till tryckfärdigt manus kommer att gå smidigare än tidigare, för min testläsare hade inte hittat de vanliga logiska luckorna och inkonsekvenserna. När jag fick tillbaka manuset till Aldrig ensamma fick jag gå tillbaka till ritbordet och behålla kanske 35 procent av scenerna, och tänka om rejält för resten. Allt som känns enklare än det räknas numera till ”ett lyckat resultat”.
Trots det är det en hel del att fixa i ett första omskrivningsvarv efter testläsning. Jag får tillbaka respons i form av kommentarer direkt i texten och ett särskilt dokument med svaren på frågorna jag ställde och allmänna funderingar från testläsaren. Till att börja med läser jag igenom alla kommentarer en gång och dokumentet med svaren ett par gånger. Medan texten har varit ute på testläsning har jag också börjat fundera på saker som kan förbättras och utvecklingar jag vill göra. Jag låter det gå några dagar när jag ”marinerar” det jag själv vill ändra med det testläsaren påpekat som problem (och även det som fungerar) i hjärnan.
Eftersom jag ligger på ett tajt tidsschema och nästa testläsargrupp ska få ut manuset ungefär fyra veckor efter att jag fått svar på den första testläsningen får marineringen inte ta alltför lång tid. Den här gången la jag upp en plan där jag delade in manuset i olika delar och bestämde hur mycket tid varje del fick ta i anspråk. De första delarna var enklare, eftersom de hängde ihop hyfsat logiskt och egentligen mest behövde stärkas med en större tydlighet i bilden av Ari, min huvudperson, och världen jag byggt runt hen. För de delarna gick arbetet ut på att läsa igenom texten och göra ändringar dels utifrån kommentarerna jag fått och dels förbättringar som jag såg behövde göras.
Längre fram var det klurigare, med två helt nya plottrådar som behövde arbetas in. Jag funderade på dem parallellt med arbetet med de första delarna, och tog också en paus för att bara korrigera språk på ett lite mindre kreativt, men mycket effektivt, sätt. Som en del av att stärka språket söker jag de ord jag vet att jag överanvänder när jag skriver grovmanus, och jag betade av några av dessa ord under några kvällar när jag inte hade den kreativa energin som krävs för att skapa nytt. (På köpet gick jag till exempel från 405 ”tar” till 46, vilket ökar läsbarheten väldigt mycket.)
Med två veckor kvar till nästa omgång testläsning tog jag på allvar tag i manusets sista tredjedel, där de största förändringarna ska ske. Då hade jag gjort ändringar i resten för att passa med det nya, som jag redan från början visste konturerna av, men inte detaljerna. Jag delade upp de scener det gällde i nio block, där varje block kretsade kring en betydelsefull händelse. Utifrån detta blev det lättare att se hur jag skulle hitta in med de två nya trådarna, och korrigera sådant som testläsaren påpekat.
Vad jag märker om min kreativitet är att när jag kommer så här nära ”problemet” och skriver, planerar och tänker på det intensivt, kommer lösningar och nya scener nerramlade nästan utan ansträngning. Det gör den här fasen jätterolig, men också ganska ansträngande. Det är skrivande på varje ledig stund som gäller.
I dag är det en vecka kvar tills manuset ska ut till testläsarna, och jag har några scener kvar att skriva. Jag har också planerat att hinna med att gå tillbaka och korrigera några saker som behöver komma in tidigare i manus för att stärka sådant jag kommit på den senaste veckan. Närläsning av några riktigt trickiga ställen ska det också bli. Kanske hinner jag söka och ersätta ord som ”blick” och ”harklar” också. Annars blir det i nästa varv. Med åtminstone sju testläsare i detta varv kommer det garanterat att finnas saker att fixa då också!
/Anna Jakobsson Lund
Just nu är arbetet med Equilibrium inne i den fas av skrivandet där andra människors åsikter blir viktiga. Eftersom jag inte har någon redaktör och inte heller köper lektörstjänster är jag beroende av att smarta människor vill läsa och kommentera mina manus. Jag har goda erfarenheter av det sedan tidigare, och litar på att mina förbättringsområden lyfts av någon av alla mina testläsare om jag bara ger dem goda förutsättningar att läsa och fokusera på det som just nu är viktigast för mig.
Både i Equilibrium och ett annat (än så länge hemligt) projekt som jag är involverad i handlar det mycket om världsbygge. Det är en grundsten i fantastiken, att det finns något annat än ICA och dagishämtningar. Detta andra ska kännas lika naturligt för läsaren som den värld vi känner till. Även författare som skriver i andra genrer skapar en värld runt karaktärerna, så tankar om världsbygge kan vara viktiga även om din roman saknar drakar.
Jag borde egentligen inte vara förvånad över att mitt manus känns så bångstyrigt. Alla har olika processer och jag har väl förstått för länge sedan att jag inte är så mycket för att planera i förväg och skriva detaljerad synopsis. Ändå försöker jag hela tiden bli mer strukturerad när jag bygger mina historier. Kanske för att jag varit inne i några rejäla återvändsgränder och vill slippa slänga hälften av texten för att de scenerna inte hänger ihop med den historia jag vill berätta. Speciellt med Aldrig Ensamma kändes det som en kamp att ens få ihop ett manus där berättelsen gick att förstå sig på.
Ett nytt år har börjat, och det känns som om det rusar på rätt bra. Huvudet och kalendern fylls av allt som ska hända. Då är det bra att påminna sig om att stanna upp och reflektera över det år som gått.