Author Archives: Anna Ahlund

I går var det QX-gala, och vilken fin kväll vi hade!

Dagen började med att jag åkte in till Orkan Lia för att hämta klänningen, och de fixade de sista justeringarna. Jag tog hem överklänningen inuti ett påslakan i en stor Ikea-kasse, och underkjolarna i två kassar till. Tur att tyll är så smidigt att vika ihop, för den här klänningen är stor.

Hemma fixade jag det sista pysslet. Hårspännena gjorde jag genom att riva loss rosetter från rosettspännen jag köpt på Glitter, måla själva spännet för att det inte skulle synas så bra i håret, och sen limma på pappersfåglar med limpistol. De blev jättefina och höll perfekt hela kvällen.

Kuvertväskan var också ett roligt pyssel! Jag har aldrig gjort en väska av den typen förut, och det var lite trixande, men egentligen inte speciellt svårt. Jag utgick ifrån en kuvertväska jag hittat billigt på Stadsmissionen och använde den som förlaga, sen ändrade jag måtten så att den skulle passa QX-biljetten (hehe), och gjorde en ritning på en egen. Som stomme använde jag två olika sorters papp – en mjukare (som jag hittade i slutet av en presentpappersrulle), och en hårdare (en pappmapp jag knyckte från mitt jobb). Jag mätte förlagan och skrev upp vilka bitar jag skulle behöva, och gjorde sen samma sak med tyget.

Till utsidan av väskan använde jag samma sammetstyg som klänningens överdel, och insidan gjorde jag av en kjol jag hittade i en secondhandaffär. Magnetlåset hittade jag i en sybehörsaffär. Det var riktigt smidigt att limma allt (vanligt papperslim till de stora ytorna, limpistol till kanterna), när jag visste hur allt skulle sitta. Att ha en förlaga att kunna kolla på gjorde det mycket lättare.

På eftermiddagen gick jag till frisören för att få en frisyr värdig min klänning. Jag tror aldrig att jag riktigt fått en festfrisyr fixad så där förut, så det kändes väldigt spännande. Jag visade en bild på Queenie från Fantastic beasts and where to find them, och när trippeltången gått varm i en dryg timme hade jag fått riktiga lockar. Vi toppade med fåglarna, och sen skyndade jag hem för att svida om.

Orkan Lia hade även gjort en fluga i sammetstyget till min man. Visst matchar vi fint?

Ni som följer mig på Instagram vet att jag har haft lite problem att hitta ytterplagg som funkar med en sån här bakelseklänning. Den där secondhandturen när jag hittade material till väskan var en riktig höjdartur, för då hittade jag även denna jacka! Den var inte speciellt varm, men ihop med en stor halsduk och vantar funkade det fint. Jag älskar färgerna. (Visst ser jag ut som Carrie i säsong tre av Sex and the city?)

Cirkus är en vacker konsertlokal. Jag har mest varit där på konserter tidigare, då brukar det vara ståplats på golvet där de nu ställt upp bord där vi var placerade. Vi hamnade i trevligt sällskap, och åt middag medan vi väntade på att själva showen skulle börja.

Jag hamnade bredvid fina Petra Sandberg Holstensson, vars bok På andra sidan växer gräset också var nominerad till årets bok! Vi var båda nervösa när det började närma sig vår kategori.

”It’s you!” sa min polske bordsgranne när mitt ansikte dök upp bland de nominerade, och det kändes väldigt mäktigt att höra mitt namn ropas upp, tillsammans med en stor bild på framsidan av Du, bara som fyllde teveskärmen på scenen i några sekunder.

Vinnaren i årets bok-kategorin (och två kategorier till!) blev Christer Lindarw, för självbiografin This is my life. Vilket liv, han har varit aktiv på scen i över fyrtio år nu. Så häftigt att höra om. Självklart hade det varit roligt att vinna, men jag är så glad för all kärlek och all pepp och fin respons jag fått i samband med det här. Det känns så häftigt att veta att Du, bara har betytt saker för folk, och hedrande att många röstat på den. Bara att vara nominerad till ett så här fint pris känns jättestort.

Showen var riktigt välarrangerad, konferencier Shima Niavarani var bitsk och rar och rolig, musiknumren var proffsiga, storbandet Cotton Club svängde som attan, det refererades friskt till Skam och kvällen bjöd på många fina stunder och tal. Det som var utmärkande för kvällen var hur mycket kärlek det fanns i rummet. Flera av pristagarna fick långa, långa applåder. En av talarna som berörde mig mest var mamman till ett av offren för dödsskjutningen på nattklubben Pulse i Orlando, som var där för att hämta ett postumt hederspris åt sin son. Han jobbade med att överbygga klyftor och initiera möten mellan folk, bland annat genom en gay-straight-alliance han startade på sin skola.

Att lyssna på henne, och flera andra, fick det att värka i hjärtat på mig. När Eva Dahlgren pratade om att kämpa för att göra sig fri kändes det hur viktiga såna här sammanhang är. Att människor med många olika erfarenheter får mötas, i ett öppet och snällt sammanhang, där kärleken och drömmen om en bättre värld förenar. Mångfalden blev påtaglig, inte minst visuellt. Det var så fantastiska variationer på allas kläder, alltifrån galaklänningar till fjäderkreationer, smokingar med diamanthalsband, kärlekskrigsmålningar och fladdrande tyger. Nu var det ju lite speciellt för att det var gala och folk tagit i när de klätt upp sig (inklusive undertecknad), men det var så vackert och kändes värdefullt att det fick vara så spretigt. Så färgsprakande, livfullt, sprängkraftigt. Ett rum där det fanns plats för varenda kotte att vara sig själv. Tänk att en så enkel sak kan kännas så magisk.

För det gör det. Det är både enkelt och magiskt. När jag skriver tänker jag mycket på vilken sorts värld jag skulle vilja ha. Vilken värld alla människor förtjänar. En värld där folk inte behöver sorteras eller kategoriseras. Där kärlek inte behöver värderas. Framförallt en värld där ingen någonsin ska behöva be om lov för att vara, eller för att älska.

Tack till QX och till alla som röstade på Du, bara, för att jag fick vara med om den här kvällen. Det kändes stort och ärofyllt att vara nominerad, och att få vara en del av det här fina sammanhanget. Nu känner jag mig ännu mer peppad på att skriva fina böcker som kan bli viktiga för unga människor, och kanske kan så tankefrön hos läsare om hur världen skulle kunna bli bättre. Och hur vi tillsammans kan jobba för att vi ska komma dit.

/Anna Ahlund

Nu börjar det närma sig! I morgon måndag är det dags för QX-galan, och Orkan Lia har fixat det sista med min klänning. Det har varit så roligt att få vara med under processen och se de olika stegen. Det ligger mycket pill och mycket kärlek bakom den här klänningen.

Själva kjolen är ju väldigt många lager tyll. Vi valde att göra dem lite olika långa, för en fin livfull känsla i fallet. Här jämnades de till av två experter:

Och sen kom vi till det sista. Alltså. Kolla:

Hur fint blir inte det här?! ÄLSKAR fåglarna! Det här är en sån drömklänning, jag älskar verkligen sånt här. Tranorna är vikta av papper och påsydda i översta lagret tyll. (De är färre på baksidan, så jag kommer att kunna sitta utan att skrynkla dem.)

I dag har jag pysslat tillbehör: En matchande kuvertväska, och papperstranor som jag ska ha i håret. Dem får jag visa senare. Jag misstänker att jag kommer att bomba er med bilder här efter i morrn, hehe.

Håll tummarna för mig i morgon kväll!

/Anna Ahlund

I veckan fick jag komma till Orkan Lia för en första provning av min QX-klänning, och åh åh åh! Kolla på det här:

Alltså, jag ville inte ta av den efteråt! Så många lager! Så mycket vidd i kjolen! Och överdelens lite stramare sammet mot all tyll blev en riktig dröm.

Det som ska fixas nu är att den ska jämnas till nertill, att den ska få ett blixtlås i sidan, att båda ärmarna ska ha uppviket ni ser på bilden, och att Orkan Lia ska fixa till passformen lite i ryggen. Och sen är det dags för papperstranorna! Tanken är ju att vi ska sy fast papperstranor i själva kjolen. Vi provade att hålla lite för att se hur det skulle se ut, och jag tror verkligen att det kan bli fint (trots att det kanske låter lite galet). Vi får se. Jag funderar på att ha en hårgrej med papperstranor på också, antingen ett diadem eller fåglar på ett hårspänne.

Det ska verkligen bli roligt att ha på mig den här klänningen på QX-galan! Sista dagen för att rösta är för övrigt i dag 15/1. Den som vill göra det kan klicka här.

/Anna Ahlund