logo
  • Om
  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Blogg

Author Archives: Anna Ahlund

Fototävling: Saker ingen ser

Posted on 18 september, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Boktips Leave a comment

Fototavling

 

Min bok Saker ingen ser är ute (trots att jag kommit pinsamt mycket efter med att skriva om releasen här, men håll ut, det kommer)! I samarbete med mitt förlag Rabén & Sjögren presenteras här en fototävling med boken som utgångspunkt!

I prispotten finns tre stora bokpaket med några riktigt bra titlar från mitt förlag: Damaskus Sölvesborg av Per Nilsson, För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson, Tonårstjejens dagbok, Ordbrodösen av Anna Arvidsson, och en pocketversion av Du, bara. Vinnarna får även varsin jubileumsbokkasse från Rabén & Sjögren.

 

Priser

Gör så här för att vara med:

Välj mellan att:

1. Ta en bild på boken i ett sammanhang som på något vis speglar ett tema, en stämning eller en miljö i boken

eller

2. Välj ett citat ur boken och gestalta det med en bild

 

Bilderna läggs upp på Instagram med hashtaggen #sakeringenser, eller skickas till mig i ett direktmeddelande om du har ett privat konto. Det går också bra att mejla bilden till mig på anna.ahlund [at] gmail.com.

 

Tävlingen avslutas vid midnatt natten till måndagen den 25/9. Tre vinnare får varsitt bokpaket, och vinnarbilderna repostas av mig om vinnarna tycker att det är okej (och det går bra att vara anonym då om någon vill det). Lycka till!

 

/Anna Ahlund

 

 

 

Manus inlämnat!

Posted on 16 maj, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 2 Comments

Riva

HEJ! Mitt manus är inlämnat!

Den senaste tiden har varit rätt kaotisk för mig skrivarmässigt, med fler intryckta skrivtimmar än vad som borde vara fysiskt möjligt i ett veckoschema. Deadline på deadline har skjutits fram, och det har känts som om jag bara skrivit och skrivit och skrivit utan att egentligen komma framåt. Jag har behövt göra så många val, och varit tvungen att välja bort så många saker, och det har tagit rätt lång tid att ta reda på vad jag egentligen ville ha med, och vad som funkade.

Phu.

Nästa varv är att min skarpa redaktör ska läsa och kommentera. Jag ser verkligen fram emot det, i arbetet med Du, bara lärde jag mig massor av att jobba med henne. Nu hoppas jag få fräscha ögon på vad som behövs för att allt ska skruvas åt ytterligare ett varv. Varvet som kommer nu tycker jag är det roligaste, det är nu jag får slipa detaljer, skärpa allt och ge mer tyngd åt känslor. Och jobba med språket på pet-nivå! Älskar det. Jag längtar även efter att läsa igenom allt från början till slut, jag skrev så intensivt dagarna innan deadline att jag knappt minns vissa kapitel.

Men först: Vila ögonen lite. Och riva min synopsisvägg.

/Anna Ahlund

Post-it-vägg och Scrivener

Posted on 21 mars, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering, Skrivande 4 Comments

För en dryg vecka sen hade jag en sån där dag då manuset förmodligen hade åkt i papperskorgen om jag inte hade ett kontrakt, ett utgivningsdatum, en framsida, och en hejaklack av peppiga människor som vill läsa (vilket jag är superglad för).

 

PostitwallDet största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.

Det här hjälpte mig jättemycket, att få den överblicken var precis vad jag behövde. Jag sitter oftast i köket och skriver, och nu behövde jag bara vända på huvudet för att se hela min historia på väggen bredvid mig. Det är märkligt hur mycket lättare det är att tänka klart när en ser saker framför sig.

 

 

Anna och AlexNär jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.

 

 

 

 

Scrivener3

Grejen med Scrivener är att det går att göra mappar och egna dokument för varje scen/kapitel, och att de går att flytta runt väldigt smidigt. Saker ingen ser är indelad i månader, och har många korta kapitel. Jag gjorde en mapp för varje månad, och ett dokument för varje kapitel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Scrivener5

 

 

På översiktsidan skrev jag en notering om varje kapitel, vad som händer och vems perspektiv vi får se scenen ur.

 

 

 

 

 

 

En annan bra grej är att det är lättare att hålla koll på det som klipps bort. Jag har stökat om så mycket i manuset att det känts lite rörigt ibland, när jag låtit slaskpartier ligga kvar i Word-dokumentet för att jag kanske ville använda något av det igen. Allt som klippts ut ur manuset har jag tidigare även lagt i ett ”urklippt”-dokument, men där hamnade allt huller om buller.

Nu när jag jobbar i Scrivener har jag gjort ett streck efter varje kapitelslut, och lagt in bortklippt text där, i kapitlet det bortklippta tillhör. Om jag behöver kolla något vet jag var det finns, och dokumentet hålls cleant utan en massa slask.

 

 

Scrivener2

 

 

Scrivener 6

I Scrivener finns också en funktion som gör att det går att sätta små flaggor på kapitel. Gröna för klara, gula för på g, röda för oskrivna. Det är perfekt för att få överblick! Jag tror att jag är rätt visuell överlag, och jag gillar den här typen av överblick skarpt. Speciellt när jag får byta färg på flaggorna och ser hur mer och mer blir grönt.

Så här en vecka in i Scrivener har jag bara bra saker att säga. Det har känts fantastiskt att få överblick och att lätt kunna flytta runt saker. Jag är förtjust i mappgrejen, och att jag kan skriva på ett kapitel och samtidigt se var jag befinner mig i handlingen, och vilka scener som finns runtomkring. Det är skönt att inte behöva hålla allt i huvudet, eller vara tvungen att scrolla en massa fram och tillbaka för att hitta saker. Scrivener känns lite som en post-it-vägg på datorn.

 

 

 

Använder ni Scrivener? Gillar ni det?

 
/Anna Ahlund

 

Vinnare i tävlingen!

Posted on 13 mars, 2017 by Anna Ahlund Posted in Skrivande Leave a comment

ResultatPå internationella kvinnodagen utlyste vi en tävling där det gick att vinna ett signerat Anna-bokpaket med Ordbrodösen, Du, bara och Tredje principen. Nu har vi dragit en vinnare.

Stort grattis till Agnes på Agnes bokblogg!

Tack till alla som ville vara med och tävla, och för alla tips på böcker med spännande karaktärer!

 

/ Anna, Anna & Anna

 

 

Tävling!

Posted on 8 mars, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Boktips, Skrivande 6 Comments

Tävling2

 

Idag är det internationella kvinnodagen! Vi uppmärksammar det genom att tävla ut ett signerat Anna-bokpaket med Ordbrodösen, Du, bara och Tredje principen!

Gör detta för att vara med i tävlingen: Skriv en kommentar på detta inlägg, på facebooksidan ”Anna skriver under”, eller hos någon av oss på insta och berätta vem som är din bästa tjej- eller ickebinära karaktär i litteraturen! Den som delar inlägget på insta eller blogg (och berättar det för oss på valfritt ställe) får sitt namn på två lappar i dragningen. Vinnaren dras på söndag!

Hälsningar,
Anna, Anna & Anna

(som på insta hittas på @anna.ahlund, @annorlundaforlag, @ordbrodosen)

Mina bästa karaktärstips

Posted on 5 mars, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Skrivande, Skrivövningar 5 Comments

Något av det bästa jag vet är att skapa karaktärer. För mig börjar allt med dem, och sen vecklar resten ut sig allteftersom. I manuset jag skriver nu, Saker ingen ser, har jag sex huvudpersoner. Det har gjort att jag fått jobba rätt mycket med karaktärerna. Dels för att de inte ska bli för lika, dels för att de inte ska bli stereotyper, vilket ibland blir fallet i böcker med gäng där folk ska vara olika, tycker jag. När jag har skapat karaktärerna har jag tänkt ungefär så här:

 

1. Hår, klädstil och rörelsemönster. Jag ser det jag skriver framför mig som en film. Därför blir det nog så att jag tänker ut hur folk ser ut ganska automatiskt. Johannes har mörka stickade tröjor med ringningar som visar nyckelbenen, lockig lugg och svartbågade glasögon, och en piercing i underläppen. Linn har isbjörnsblont rakt hår med lugg, och har ofta hårband som matchar resten av kläderna. Hon gillar sextiotalskläder, cigarrettbyxor och ulltröjor, klänningar och koftor. Redan när jag kommit så långt ser jag karaktärerna rätt tydligt framför mig. Därför brukar jag också försöka skriva in detaljer runt hur de rör sig. Sebastian håller på mycket med sina händer, knäcker knogar och sånt, Fride går tungt på grund av sina platåskor, Yodit sträcker på sig när vissa personer är med, och Aron har dålig hållning överlag.

 

2. Musiksmak. För mig (och några av estetkaraktärerna jag skriver) är musiksmak en rätt stor sak. Sebastian lyssnar på Håkan Hellström. Typ bara Håkan Hellström. Han kan liksom inte riktigt förstå att någon gillar till exempel The Cure, eller vill spela jazz i ensemblen. Sånt där kan bli viktigt. Ur karaktärernas olikheter i musiksmak kom flera av mina handlingstrådar till.

 

3. Färger. Jag vet inte om det är att jag har synestesi (en associationsgrej som gör att jag kopplar ihop färger med t.ex. känslor, musik och stämningar), men rätt tidigt i arbetet med Saker ingen ser gav jag alla karaktärer olika färger. De här färgerna har jag sen använt för att bygga stämningar runt dem. Sånt är kul, tycker jag. Färger ger så mycket associationer. Till exempel målar Yodit mycket med rosa, orange och gult, Johannes har mest mörka och gråa kläder och tygpåsar, men också en karmosinröd halsduk, Sebastian har en himmelsblå skjorta, och Linn föredrar isblått. Aron fick en lilafärgad lugg och mörkgröna T-shirtar, och Fride har brandgula platåskor och eldfärgat hår, gärna ihop med någon stark lila som kontrastfärg. Ur färgerna har deras personligheter vuxit fram, och också till viss del relationerna. Jag har till exempel tänkt ”använder Johannes sina egna eller Yodits färger när han får i bilduppgift att måla av henne?” och ”kommer Sebastian och Linn överens för att båda är blå, eller konkurrerar de?” Sånt har givit mig massa roliga uppslag till handling. Jag har också använt tanken på ”fel” färger för att lära känna mina karaktärer bättre. Hur mår till exempel Yodit, som gillar varma solnedgångsfärger, i ett helvitt rum? Hur tar det sig uttryck? (att hon målar mycket hemma och ställer upp dukarna mot väggen, till exempel). Vilka färger har Fride på sig när hen är hemma och ledsen? Sånt sätter verkligen igång min fantasi.

 

4. Detaljer. Jag älskar detaljer. Som att Fride pillar bort sitt nagellack istället för att använda nagellacksborttagning, att Sebastian bär runt på sitt gitarrfodral även när han inte ska spela, att Johannes suger in sin piercing i munnen när han blir osäker, att Linn valde en analog kamera på sin fotokurs för att den passar så bra till hennes kläder, att Yodit har med sig eget te i ett kuvert när de ska hem till Fride, och att Aron bara använder små bokstäver när han skriver sms. Sånt där säger så mycket om en person, och gör karaktärerna verkliga. Det kan också användas på ett roligt sätt för att hitta på handling. Fride måste ju ha blivit av med sin nagellacksborttagning av en anledning, till exempel.

 

5. Intryck och språk. Alla människor upplever inte världen likadant, och alla pratar inte på samma sätt. Det här har jag försökt utnyttja när jag har byggt karaktärerna. Till exempel tänker Johannes (som målar) på hur ljuset faller och noterar färger, Yodit (som också målar) lägger märke till skuggor och proportioner, medan Sebastian (som letar efter folk att kyssa) scannar av folks ansikten, letar drag och attribut han tycker är attraktiva, och känner in ifall det finns en spänning eller inte, i relation till sig själv. Fride lägger märke till detaljer, både fläckar i tak och konstig stämning mellan personer. Aron råkar ibland säga något lite ogenomtänkt, och ångrar sig efteråt. Linn kan ord som brokadklänning, sjömanskrage och taft, Fride använder ordet köperosor för att hen är uppvuxen med trädgård och har svårt att förstå tjusningen med rosor som har fel form.

 

Jag är totalt karaktärsdriven när jag skriver. Handlingen kommer till allteftersom. Ofta på grund av såna här detaljer som sätter igång min fantasi, eller för att jag är nyfiken på vad en karaktär som är på ett visst sätt skulle göra i en viss situation, eller i mötet med någon annan. Efter att ha läst Du, bara var det en läsare som sa till mig ”du älskar verkligen dina karaktärer, va?” Och ja, hehe. Jag gör ju det. För att umgås med dem är bland det bästa jag vet.

 

/Anna Ahlund

 

 

Ut ur huvudet

Posted on 23 februari, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Skrivande, Tips 6 Comments

I Saker ingen ser växlar perspektivet mellan sex huvudpersoner. Det har tagit lite tid att ta reda på vilka alla är, och jag har slängt mycket ”lära känna-text” på vägen. En del är test av olika möjliga handlingar som jag behövt skriva fram för att ta reda på vad jag vill ska hända egentligen, och en del är kladdversioner av något som jag sen kunnat strama upp.

 

Här kommer ett exempel på en kladd jag jobbade med häromkvällen. Sebastians ensemble övar på en låt. I första versionen såg det ut så här:

 

Sebastian blir galen på In a sentimental mood, för den är mycket svårare än han trodde. Han hinner knappt byta mellan ackorden, och gång på gång tvingas han fingra om, för att han tänker fel.

   Alla stirrar ner i sina noter, och hade det inte varit för att Linn redan kan sina delar hade det inte blivit en låt överhuvudtaget. Trummorna håller bara takten utan att göra några fills, och Fride spelar bara grundtoner på basen. Saxofonen kommer bort sig hela tiden, och hade det inte varit för att en av musiklärarna ropade ut vilket ackord de är på hade Sebastian inte haft en aning om var de var. Han försöker räkna, men den är så lös att det är svårt, och hela tiden hamnar han på fel ställe ändå. Till slut skruvar han ner volymen på gitarren i botten för att bara kunna koncentrera sig på att försöka få till så många av ackorden som möjligt utan att det låter skit, men när de kommer till slutet av låten märker han att han låg en takt efter alla andra utan att han själv märkt det.

 

I första versionen koncentrerade jag mig på att få fram Sebastians känsla för låten. Kärnan i stycket blev att han spelar fel, att låten är svår och att de andra (utom Linn) också verkar tycka det. Till nästa version funderade jag på vad av det här jag kunde gestalta istället för att säga det rakt ut. Jag kom fram till att det skulle vara snyggt om det får vara uttalat att alla tycker att den är svår, men att vi kan få förstå att Sebastian spelar fel utan att det behöver sägas rakt ut. Version två blev så här:

 

In a sentimental mood är mycket svårare än Sebastian trodde, och han verkar inte vara den enda som tycker det. Alla stirrar ner i sina noter, och fler än han verkar få kämpa för att hänga med. Om inte Linn redan hade kunnat sin del på pianot hade de inte haft en chans att hålla ihop låten överhuvudtaget. Trummorna spelar ett enkelt komp utan några fills, och Fride lägger bara grundtoner på basen. Allt är löst, och saxofonen kommer hela tiden in på fel slag trots att musikläraren står bredvid henne och räknar högt.

   Sebastian vrider diskret ner volymen på gitarren. Han ska öva på ackorden när han är ensam istället.

   ”Okej, dags att plocka ihop.” Musikläraren bryter låten och klappar halvhjärtat i händerna. ”Alla behöver kolla på den där hemma. Tiden krymper.”

 

Genom att låta Sebastian vrida ner volymen och tänka att han ska öva när han är ensam istället tycker jag att det blir en mycket bättre närvaro i rummet än i första versionen. Det säger också en del om Sebastian som karaktär att han gör så, och inte vill visa att han spelar fel. Musiklärarens replik la jag in för att låta scenen landa i rummet ännu mer (där scenen sen fortsätter med mer dialog), efter att vi varit i Sebastians huvud. Repliken om att alla måste öva visar också att det inte bara är Sebastian som upplever att alla spelar dåligt, utan att det är fler som tycker det. Repliken visar också att tiden krymper, vilket jag tänker kan bli en liten oroskrok, då vi sen tidigare i boken vet att det är viktigt för Linn att den här låten blir rätt på konserten.

 

När jag gör kladdar brukar jag låta mina karaktärer bara ösa ur sig vad de har på hjärtat, men när jag sen går igenom texten försöker jag städa bort så mycket inre monolog som möjligt. Inre monolog är när en karaktär rantar om något i sitt huvud. Det kan vara bra på sina ställen. Ibland vill vi veta vad en karaktär tänker om saker. Personligen har jag svårt för när det kommer för ofta och för mycket, eftersom det drar ner tempot och jag gillar driv.

 

En grej som är bra med inre monologer i kladdstadiet är att de blir en väldigt bra grund för gestaltning. Gestaltning är att visa något istället för att berätta det. Det är att låta läsaren förstå saker genom stämningar, handlingar och dialog, istället för att skriva det rätt ut. Att visa hur någon beter sig när hen är arg istället för att skriva ”hen är arg”, till exempel. Gestaltning är kul, för det gör att läsaren blir mer aktiv, då hen behöver läsa mellan raderna.

 

När jag låter en karaktär monologa lite i sitt huvud kan det till exempel se ut så här:

 

   I kväll ska ensemblen spela In A Sentimental Mood, äntligen. Det tog ett och ett halvt år innan Linn lyckades få igenom den, för först tyckte musiklärarna att den var för svår, och sen klagade ensemblen på att den var för svår.

   Linn ägnade så gott som varenda omröstning under förra året åt att taktikrösta fram andras förslag. Till slut hade hon så många gentjänster att plocka ut att ingen längre kunde ha några invändningar.

 

Såna här rantar är ganska själlösa, men klockrena att ha som grund vid gestaltning. De visar väldigt konkret vad en karaktär tänker, och i nästa varv är det mitt jobb att låta det framgå utan att karaktären ska behöva säga det rätt ut.

 

När jag jobbade vidare med det här stycket lyfte jag ut kärnan, och använde det i ett av Sebastians kapitel istället. Här ska de rösta fram låtar till vårkonserten, och jag har koll på Linns agenda.

 

   Musikläraren suckar tungt.

   ”Okej. Vad har vi för förslag?”

   Alla utom Fride räcker upp handen.

   Hälften av förslagen är ballader. Musikläraren ser tröttare och tröttare ut för varje låt han skriver upp.

   ”Linn”, säger han och suckar, när bara hon och Sebastian är kvar.

   ”In a sentimental mood.”

   Sebastian känner inte till den, men han kan tänka sig att det är en jazzlåt. Linn föreslår alltid jazzlåtar.

   ”För svår”, säger musikläraren direkt.

   Linn tar ner sin hand.

   ”Vi skulle ju rösta.”

   Sebastian lutar sig närmare Fride.

   ”Har hon någonsin fått igenom en låt?” viskar han.

   ”Hon får det i dag”, säger Fride.

   ”Varför tror du det?”

   ”Sebastian”, säger musikläraren och pekar på honom. ”Låt mig gissa, Håkan Hellström?”

 

Sen kommer en del där Fride sitter och pillar bort nagellack medan Sebastian glider över till Linn och säger att han kan rösta på hennes låt om hon röstar på hans. Och i slutet av scenen kommer detta:

 

   Han är så inne i sina tankar att han inte riktigt lägger märke till hur resten av röstningen går, förrän det bara är ett par låtar kvar. På tavlan har både Ed Sheeran och Adele fått några röster var, men Ramlar är fortfarande i toppen.

   ”Allvarligt talat, det är lite synd om Linn”, säger Sebastian lågt, när musikläraren pekar på In a sentimental mood.

   Han tror att han ska vara ensam när han höjer handen för att rösta på den, men till sin förvåning märker han hur alla andra gör det också. Varenda en i bandet, inklusive Fride.

   ”What?” Sebastian skrattar. ”Vad hände?”

   ”Hon är smart.” Fride sänker handen. ”Hon har röstat på alla andras förslag varenda konsert fram till nu, och nu blev de andra tvungna att rösta tillbaka.”

   ”Hon har aldrig röstat på mina förslag”, säger Sebastian.

   ”Hon gjorde ju det i dag, eller hur?”

   Sebastian ser bort mot Linn. Hon sitter halvt bortvänd från honom, men han kan se hur hon ler.

   ”Men varför röstade du på hennes låt, då?” säger han och vänder sig mot Fride.

   Hen sopar ner nagellacksresterna på golvet och fnyser.

   ”För att den är bra.”

 

I det här kapitlet fick jag chans att använda Linns röstningsgrej för att gestalta saker runt både henne, Sebastian och Fride. Genom att flytta ut resonemang ur karaktärernas huvuden kan de användas för att istället visa vilka karaktärerna är. Det arbetet tycker jag är bland det roligaste i hela manusprocessen.

 

/Anna Ahlund

 

 

 

 

Rapport från QX-galan

Posted on 7 februari, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund 4 Comments

I går var det QX-gala, och vilken fin kväll vi hade!

 

Dagen började med att jag åkte in till Orkan Lia för att hämta klänningen, och de fixade de sista justeringarna. Jag tog hem överklänningen inuti ett påslakan i en stor Ikea-kasse, och underkjolarna i två kassar till. Tur att tyll är så smidigt att vika ihop, för den här klänningen är stor.

QXgala1

Hemma fixade jag det sista pysslet. Hårspännena gjorde jag genom att riva loss rosetter från rosettspännen jag köpt på Glitter, måla själva spännet för att det inte skulle synas så bra i håret, och sen limma på pappersfåglar med limpistol. De blev jättefina och höll perfekt hela kvällen.

QXgala2

 

Kuvertväskan var också ett roligt pyssel! Jag har aldrig gjort en väska av den typen förut, och det var lite trixande, men egentligen inte speciellt svårt. Jag utgick ifrån en kuvertväska jag hittat billigt på Stadsmissionen och använde den som förlaga, sen ändrade jag måtten så att den skulle passa QX-biljetten (hehe), och gjorde en ritning på en egen. Som stomme använde jag två olika sorters papp – en mjukare (som jag hittade i slutet av en presentpappersrulle), och en hårdare (en pappmapp jag knyckte från mitt jobb). Jag mätte förlagan och skrev upp vilka bitar jag skulle behöva, och gjorde sen samma sak med tyget.

 

QXgalan11

Till utsidan av väskan använde jag samma sammetstyg som klänningens överdel, och insidan gjorde jag av en kjol jag hittade i en secondhandaffär. Magnetlåset hittade jag i en sybehörsaffär. Det var riktigt smidigt att limma allt (vanligt papperslim till de stora ytorna, limpistol till kanterna), när jag visste hur allt skulle sitta. Att ha en förlaga att kunna kolla på gjorde det mycket lättare.

 

QXgalan12

 

 

På eftermiddagen gick jag till frisören för att få en frisyr värdig min klänning. Jag tror aldrig att jag riktigt fått en festfrisyr fixad så där förut, så det kändes väldigt spännande. Jag visade en bild på Queenie från Fantastic beasts and where to find them, och när trippeltången gått varm i en dryg timme hade jag fått riktiga lockar. Vi toppade med fåglarna, och sen skyndade jag hem för att svida om.

 

QXgala8

 

Orkan Lia hade även gjort en fluga i sammetstyget till min man. Visst matchar vi fint?

QX-gala6

 

Ni som följer mig på Instagram vet att jag har haft lite problem att hitta ytterplagg som funkar med en sån här bakelseklänning. Den där secondhandturen när jag hittade material till väskan var en riktig höjdartur, för då hittade jag även denna jacka! Den var inte speciellt varm, men ihop med en stor halsduk och vantar funkade det fint. Jag älskar färgerna. (Visst ser jag ut som Carrie i säsong tre av Sex and the city?)

QX-gala7

 

Cirkus är en vacker konsertlokal. Jag har mest varit där på konserter tidigare, då brukar det vara ståplats på golvet där de nu ställt upp bord där vi var placerade. Vi hamnade i trevligt sällskap, och åt middag medan vi väntade på att själva showen skulle börja.

 

QX-gala5

Jag hamnade bredvid fina Petra Sandberg Holstensson, vars bok På andra sidan växer gräset också var nominerad till årets bok! Vi var båda nervösa när det började närma sig vår kategori.

 

Anna QX

 

”It’s you!” sa min polske bordsgranne när mitt ansikte dök upp bland de nominerade, och det kändes väldigt mäktigt att höra mitt namn ropas upp, tillsammans med en stor bild på framsidan av Du, bara som fyllde teveskärmen på scenen i några sekunder.

 

Vinnaren i årets bok-kategorin (och två kategorier till!) blev Christer Lindarw, för självbiografin This is my life. Vilket liv, han har varit aktiv på scen i över fyrtio år nu. Så häftigt att höra om. Självklart hade det varit roligt att vinna, men jag är så glad för all kärlek och all pepp och fin respons jag fått i samband med det här. Det känns så häftigt att veta att Du, bara har betytt saker för folk, och hedrande att många röstat på den. Bara att vara nominerad till ett så här fint pris känns jättestort.

 

Showen var riktigt välarrangerad, konferencier Shima Niavarani var bitsk och rar och rolig, musiknumren var proffsiga, storbandet Cotton Club svängde som attan, det refererades friskt till Skam och kvällen bjöd på många fina stunder och tal. Det som var utmärkande för kvällen var hur mycket kärlek det fanns i rummet. Flera av pristagarna fick långa, långa applåder. En av talarna som berörde mig mest var mamman till ett av offren för dödsskjutningen på nattklubben Pulse i Orlando, som var där för att hämta ett postumt hederspris åt sin son. Han jobbade med att överbygga klyftor och initiera möten mellan folk, bland annat genom en gay-straight-alliance han startade på sin skola.

 

Att lyssna på henne, och flera andra, fick det att värka i hjärtat på mig. När Eva Dahlgren pratade om att kämpa för att göra sig fri kändes det hur viktiga såna här sammanhang är. Att människor med många olika erfarenheter får mötas, i ett öppet och snällt sammanhang, där kärleken och drömmen om en bättre värld förenar. Mångfalden blev påtaglig, inte minst visuellt. Det var så fantastiska variationer på allas kläder, alltifrån galaklänningar till fjäderkreationer, smokingar med diamanthalsband, kärlekskrigsmålningar och fladdrande tyger. Nu var det ju lite speciellt för att det var gala och folk tagit i när de klätt upp sig (inklusive undertecknad), men det var så vackert och kändes värdefullt att det fick vara så spretigt. Så färgsprakande, livfullt, sprängkraftigt. Ett rum där det fanns plats för varenda kotte att vara sig själv. Tänk att en så enkel sak kan kännas så magisk.

 

För det gör det. Det är både enkelt och magiskt. När jag skriver tänker jag mycket på vilken sorts värld jag skulle vilja ha. Vilken värld alla människor förtjänar. En värld där folk inte behöver sorteras eller kategoriseras. Där kärlek inte behöver värderas. Framförallt en värld där ingen någonsin ska behöva be om lov för att vara, eller för att älska.

 

QXgala3

Tack till QX och till alla som röstade på Du, bara, för att jag fick vara med om den här kvällen. Det kändes stort och ärofyllt att vara nominerad, och att få vara en del av det här fina sammanhanget. Nu känner jag mig ännu mer peppad på att skriva fina böcker som kan bli viktiga för unga människor, och kanske kan så tankefrön hos läsare om hur världen skulle kunna bli bättre. Och hur vi tillsammans kan jobba för att vi ska komma dit.

 

/Anna Ahlund

 

 

 

QX-klänningen, del 3

Posted on 5 februari, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund 2 Comments

Nu börjar det närma sig! I morgon måndag är det dags för QX-galan, och Orkan Lia har fixat det sista med min klänning. Det har varit så roligt att få vara med under processen och se de olika stegen. Det ligger mycket pill och mycket kärlek bakom den här klänningen.

Själva kjolen är ju väldigt många lager tyll. Vi valde att göra dem lite olika långa, för en fin livfull känsla i fallet. Här jämnades de till av två experter:

QXdress

 

Och sen kom vi till det sista. Alltså. Kolla:

 

Birds1

 

Hur fint blir inte det här?! ÄLSKAR fåglarna! Det här är en sån drömklänning, jag älskar verkligen sånt här. Tranorna är vikta av papper och påsydda i översta lagret tyll. (De är färre på baksidan, så jag kommer att kunna sitta utan att skrynkla dem.)

 

Limpistol

I dag har jag pysslat tillbehör: En matchande kuvertväska, och papperstranor som jag ska ha i håret. Dem får jag visa senare. Jag misstänker att jag kommer att bomba er med bilder här efter i morrn, hehe.

 

Håll tummarna för mig i morgon kväll!

 

/Anna Ahlund

 

Sakis framsida!

Posted on 25 januari, 2017 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Samarbete, Skrivande 2 Comments

Sakis framsida

I dag blev Sakis framsida officiell! Visst blev den ljuvlig? Den är gjord av Sepidar Hosseini som också gjorde framsidan till Du, bara. Jag älskar färgerna, den blev en sån karamell!

På bilden ser ni min karaktär Yodit. En lite kul grej är att framsidan blev klar innan själva manuset, så jag har fått chans att fundera på hur jag kan fästa den ännu mer i texten. Det var både kul och inspirerande, jag gillar verkligen bilden mycket.

När det finns en framsida börjar saker kännas mycket mer verkliga, tycker jag. Det ska faktiskt bli en bok snart! I början av nästa vecka ska jag lämna manuset till min förläggare, min redaktör, Annorna, och ett par vänner till mig som ska testläsa. Nu ser jag verkligen fram emot att få respons, vissa saker har jag harvat med så länge att det ska bli skönt att få nya ögon på texten. Hade jag inte varit igenom processen med Du, bara skulle jag nog vara lite stressad, men nu vet jag ju hur bra saker brukar bli när jag fått hjälp av det skarpa team jag har omkring mig, så nu känns det bara lugnt. Jag ser fram emot att börja redigera på riktigt.

Saker ingen ser kommer ut i början av juni, lagom till häggdoft och ljusa kvällar. Jag ser så mycket fram emot att få hålla i den.

 

/Anna Ahlund

 

 

Senaste inläggen

  • Equilibrium finns på riktigt!
  • Equilibriums boktrailer
  • Fototävling: Saker ingen ser
  • Smaka på Equilibrium
  • Samtal om skrivande och samarbete på Bokmässan

Kategorier

  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Bokprocessen
  • Boktips
  • Från manus till bok
  • Intervju
  • Läsande
  • Podd
  • Redigering
  • Samarbete
  • Skrivande
  • Skrivövningar
  • Tips
  • Veckans fråga
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 6
  • Next
© Anna skriver under
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies.Jag accepterar Läs mer