7 december: Skriv en mininovell (cirka 300 ord) på temat ”Det kunde ha varit kärlek.”
Fram till julafton publicerar vi en skrivutmaning per dag. Du kan göra alla eller enstaka – och väljer själv om du vill publicera din text som kommentar här, i egen blogg (länka gärna!) eller om du skriver utan att visa alls.
Pingback: Julkalender lucka 7: Skriv en mininovell på temat ”Det kunde ha varit kärlek”. | MiljontalsDiamanteriSkyn
http://miljontalsdiamanteriskyn.wordpress.com/2014/12/07/julkalender-lucka-7-skriv-en-mininovell-pa-temat-det-kunde-ha-varit-karlek/
Jag är verkligen imponerad över hur du får ihop texter varje dag – och inte bara till en utan till två skrivkalendrar. Blev berörd av din mininovell!
Så mycket innehåll på så få ord. Kul! Du får fram en härlig känsla av kärlek från olika håll, både mellan de älskande och mellan mamman och barnet.
Det kunde ha varit kärlek men det var det inte. För Anna var det tidsfördriv. Jo, hon var precis en sådan gris som alla kvinnor hatar att män är. Han snackade om att flytta ihop, umgås hela tiden, köpa en lägenhet tillsammans så småningom och barn. Herre Jesus, skaffa barn? Var han helt från vettet?
När de knappt hade setts i två veckor lurade han iväg henne till att träffa hans föräldrar. De var väldigt gulliga och trevliga, men det var ju inte med dem Anna skulle vara ihop med. Anna blev ganska sur för att han gjorde så. Om hon hade varit kär, ja då hade hon tyckt att det var smickrande att han så tidigt ville visa upp henne för föräldrarna. Nu blev hon bara arg.
Varför det tog så lång tid innan det tog slut är en bra fråga. Anna hade inte så mycket annat i sitt liv då, han var rolig. De skrattade mycket ihop. Anna gillar att skratta, hon älskar folk med humor. Han hade en stor portion humor, det räddade honom ett långt tag. Egentligen skadade det honom bara mer. Han borde ha gått, han borde ha sett hennes varningssignaler, men han klamrade sig fast vid det där lilla halmstrået som man gör när man är förälskad, när man tror att sex är kärlek.
De gjorde sällan något ihop den sista tiden. De sågs, låg och sedan brukade han gå hem. Han ville gärna att hon skulle följa, men hon sov bäst i sin säng, precis som han sov bäst i sin. Annas var för liten tyckte han, hon tyckte det var perfekt.
Sedan tog det slut. Han träffade en annan tjej på krogen. Anna såg det som en lättnad. Han sade att det aldrig hade hänt om de hade varit ihop på riktigt.
Intressant perspektiv, och jag tycker om bilden av sängarna som inte passar dem!
Det kunde ha varit kärlek, men det var det inte. Han hade alltid önskat sig det. Att de skulle vara som i böckerna. Trotts att han försökte med allt. Med små presenter och stoa. Med fina ord, dikter och långa kärleksbrev så fick han inget tillbaka.
Mary bara försjönk allt mer i sig själv. Ofta kunde han hitta henne sitta vid fönstret och se ut mot staden där nere och människorna som rörde sig.
Han hade frågat vad hon ville men hon svarade inget.
Han hade pratat med sina föräldrar men de sa att han borde vara glad som hade en hustru som Mary, en som beundrade och respekterade honom. Som var vacker och väluppfostrad.
Det spelade ingen roll för honom. Mary var allt det, men hon var inte lycklig. Vad han än gjorde och försökte så var hon inte lycklig.
Han föröskte prata med hennes kammarljungfru, men inte heller för henne hade Mary anförtrott sig. Den unga flickan hade inte mycket mer att göra än att hjälpa till med påklädnad och korsettsnörning. Inte mer än så, hon var aldrig ett sällskap.
Nu hoppades han på barn, för kanske, om de fick barn så skulle hon börja älska. Eller så skulle han åtminstone kunna älska barnen när Mary inte ville vara med om kärlek.
Åh vad sorgligt! Och fint. Fint att han försöker så mycket, det känns verkligen i texten hur gärna han vill.
Camilla tittar ut genom fönstret, ser ut över sjön, på solens strålar som glittrar i vattnet. Hon minns den där sommaren i början av seklet. Hon minns männen och hon minns känslan av uppskattning och frihet. Framförallt minns hon Peter, fina Peter. Hon minns deras promenader längs med sjöarna, picknickarna i parken. Hon minns hur han fick henne att leva. Mellan dem var det aldrig något fysiskt, inte då, inte som med de andra männen som lärde henne att tycka om sig själv och sin kropp. En innerlig varm vänskap, en alldeles särskild vänskap, fylld av respekt och längtan men också en vetskap om att det var omöjligt att utveckla den vidare. De var båda på väg åt olika håll i livet, tillbaka till sina ursprung långt ifrån varandra.
Livet fortsatte att pågå för dem båda. Livet var gott, de hade båda hittat varsin livskamrat och levt ett liv fullt av kärlek., nu var de båda änklingar sen några år tillbaka. Sporadiskt hade de hållit kontakten genom åren, alltför rädda om det som kunde ha varit kärlek om livet velat annorlunda.
Camilla tänkte på telefonsamtalet hon fått igår. Det var en man som ringt och presenterat sig som Peters äldsta son. Han och hans syskon hade gått igenom sin fars saker efter att han flyttat till ett hem för dementa och hittat brevet hon skrivit där i början av seklet. Brevet där hon beskrev sina känslor för honom och om den särskilda plats hon lovade att han alltid skulle ha i hennes hjärta. De hade frågat Peter om vem som skrivit brevet och tårarna hade rullat ner för hans kinder när han mindes. Hur var det hade Camilla möjlighet att komma att hälsa på? De trodde att det skulle göra sin far gott.
Ser att Camilla lyckats bli en Margit i sista stycket ser ju lite tokigt ut och editera här i kommentarsfältet går ju inte.
Vi som admin kan ändra – nu är det rätt. Vad roligt att du hinner med flera kalenderuppgifter – väldigt varm mininovell!
Tack! Jag måste ha haft något slags uppdämt behov av att skriva känner jag nu när jag upptäckt er sida och julkalender. Har inte skrivit på evigheter och era utmaningar får det att bubbla av idéer i mitt huvud!
Det gör oss väldigt – väldigt! – glada att höra!
Mininoveller is the shit! Vilken fin historia, och så mycket sagt på så få ord. Jag känner direkt för karaktärerna.
Lite svårare utmaning, och den här berättelsen är nog lite fragmentarisk och skulle kunna bli en mycket längre berättelse och kanske inte helt spot-on på temat, för jag tror nog det är kärlek… men vi testar!
http://alltochingentingeller.blogspot.se/2014/12/lucka-7-mini-novell.html