Att vara indie-förläggare är oftast otroligt roligt. Det är spännande (och inte så lite häftigt) att få se riktiga böcker växa fram ur mina idéer och ordhögar. Kontrollen över processen är också något jag är tacksam för att ha. Det passar mig bra att sköta min egen process.
Ibland är det dock väldigt många hattar.
Författarhatten sitter ju på mest hela tiden. I skapandet av värld, historia och karaktärer, genom alla omgångar med testläsare och omskrivningar, redigering och korrektur. Det finns mängder av små och stora beslut att fatta och oroa sig över. Till slut måste jag bestämma mig för att jag är nöjd, att manuset är så bra som det går och att det är dags för tryck.
Projektledarhatten för grafisk form och tryck sätter jag på mig minst ett halvår innan boken ska vara klar. Då ska omslaget tas fram. Jag bollar idéer med omslagsdesignern om färg, bilder, typsnitt och detaljer. Det kan vara en lång process eftersom omslaget är det viktigaste ”skyltfönster” min bok har. Oavsett hur en läsare nås av min bok är det omslaget som får hen att stanna till och vilja titta en gång till, kanske läsa baksidan och bestämma sig för om boken kan vara något för hen. Jag är petig och vill att mina omslag ska ha riktig wow-faktor och kännas rätt för boken.
När manuset börjar bli klart är det dags att göra det till en inlaga, dvs riktiga boksidor. Jag anlitar en vansinnigt skicklig layoutare som alltid ger mig mer än jag bett om. Men trots att han är duktig blir det alltid några grejer som jag vill fixa. Och så ska korrekturet läsas. Det gör jag en mening åt gången bakifrån, för att försöka hitta alla små fel som kan smyga sig in. Att få bort alla fel är nog omöjligt, men det ska kännas att boken är ordentligt korrläst.
Att knyta ihop alla delar och hålla kontakt med tryckeriet är inte lätt, och min layoutansvarige tar mycket ansvar för det. Men i slutänden är det jag som ska avgöra om jag tror att guldpläteringen kommer att bli tillräckligt bra, planera så att deadlinen håller och (inte minst viktigt) betala för att trycka boken. När jag har på mig den här hatten oroar jag mig extra mycket över ekonomin och alla detaljer som kan gå fel.
Precis i dag tar tryckeriet över alla korrade filer och tryckprocessen startar, vilket gör att jag kan släppa rollen som projektledare för den. Om något är fel är det försent att ändra nu. Förhoppningsvis kommer böckerna fram till mig (helt perfekta) i tid för Bokmässan. Det är alltså dags att byta hatt igen, till:
Marknadsföringshatten, som är en rolig fast lite jobbig hatt. Att marknadsföra en bok från ett indie-förlag kräver envishet, nya idéer och goda kontakter med folk som läser mycket böcker (och gillar att berätta för andra om vilka böcker de läser). Jag tycker mycket om att prata med andra bokälskare om mina böcker, jag skickar många läsexemplar och svarar gärna på frågor i till exempel bloggar eller nättidningar. Ibland får jag också chansen att vara med i någon mer etablerad tidning. Jag känner mig lyckligt lottad som fått så mycket uppmärksamhet för mina böcker.
Att ta nästa steg känns däremot svårare. Utrymmet för att prata om böcker krymper i traditionell media, det är knappt så att de böcker som de traditionella förlagen satsar på får plats. Vissa människor är bra på att trycka sig in i bruset, med hjälp av någon innovativ idé, rätt kontakter eller bara ren charm. Själv känner jag mig ofta i underläge i kontakten med tidningar eller teve. Min ryggmärgsreflex är att dra mig undan och fega.
Inför marknadsföringen av Equilibrium har jag bestämt mig för att inte vara så feg. Det är dags att ta ytterligare några steg mot en situation där det inte bara är mun-mot-mun-metoden som gäller i spridningen av mina böcker. Och för att lyckas med det behöver jag vara både bättre och modigare i min kontakt med media.
Så jag trycker ner marknadsföringshatten lite hårdare på huvudet och tänker att det kommer att bli roligt. Boken är välskriven, fint korrad, snyggt layoutad och tryckt, det har de andra hattarna sett till. Att sälja den borde vara den lättaste biten.
I stället för lyckönskningar (som så klart också behövs) vill jag gärna ta del av era bästa marknadsföringstips. Från bokmarknaden eller någon helt annanstans. Vad tycker ni att jag borde göra för att nå fler läsare?
/Anna Jakobsson Lund
Alltså, jag är så imponerad av dig som både hinner skriva grymt bra böcker i en rasande fart OCH göra allt det andra samtidigt! Tänker du någonsin att du skulle ge ut på förlag istället? För att frigöra mer tid till skrivandet? Eller är det roliga för dig att få styra hela processen, inte bara innehållet?
Tack! <3 Jag har gått fram och tillbaka med det där med förlag, men just nu har jag i alla fall landat i att jag tycker för mycket om att bestämma över min processen, och när böckerna ska ges ut, för att försöka komma in på ett traditionellt förlag. Jag tycker inte heller att jag har testat Annorlunda förlag länge nog. Jag vill veta hur långt en kan gå med ett indie-förlag som producerar hög kvalitet, och det krävs fler böcker innan jag kan svara på den frågan.
Jag är också så otroligt imponerad över dig. Jättebra och intressant blogginlägg också. Och ja marknadsföring, det ÄR ju knepigt. Jag tror att det viktigaste är att hitta läsare som blir engagerade och sprider ordet – och det tycker jag att du lyckas jättefint med! Ser väldigt mycket fram emot att ses på bokmässan!
Tack! <3 Ja, att sprida ordet om sig själv genom att läsare uppskattar det man gör och pratar med varandra är den typ av marknadsföring jag tycker allra bäst om. Den känns så ärlig, ingen köper ju boken för att det finns en hype eller de har blivit "utsatta för reklam" för många gånger, utan de köper den för att någon de litar på säger att den är bra. Den här gången hoppas jag att fler ska hitta till Equilibrium den vägen, och locka ännu fler av sina vänner att läsa den. 🙂