Över julen har de andra Annorna läst mitt senaste utkast av Du, bara. Man kan väl säga att andra halvan av boken inte riktigt imponerade på dem rent dramaturgiskt. I första delen finns ett tydligt framåtdriv, för där finns ett mål som huvudpersonen vill nå. När målet nås efter kanske halva boken blev resten mest mys. Tyvärr köpte inte Annorna det riktigt, så nu har jag fått en dramaturgi-nöt att knäcka. Svårt! Ofta tänker jag på situationer, lösa scener och stämningar jag vill ha med. Min nya utmaning är att få dem att hänga ihop och dessutom ha ett tydligt driv framåt som håller spänningen uppe boken ut.
Jag blev tipsad om att rita upp dramaturgibågen, färgmarkera miljöer, och fundera över syftet med varje scen. Det håller jag på med nu. Jag har ritat upp varje scen på ett långt papper, skrivit kort vad som händer, och givit varje miljö en egen färg. Jag skriver även ut vilka känslor som finns i varje scen, för att upptäcka var tempot riskerar att sjunka när det blir för enkelt eller för mycket av samma.
Allt blir faktiskt väldigt mycket klarare när jag ritar upp det! Just nu blir det mycket klotter, nya scener som tillkommer (mer drama! mer motstridiga känslor!), andra som ryker eller görs om, och pilar hit och dit när jag bollar runt scener för att variera miljön. Den nya handlingen får chans att ta form direkt på pappret när jag tänker med pennan i hand, och jag ser nästan direkt var det kommer att bli tråkigt, och kan hoppa över de mest uppenbara fallgroparna redan nu.
Det ska bli spännande att skriva med karta, jag har en känsla av att det här är precis vad jag behöver för att inte sväva iväg på villovägar. Och när jag har det här nya spännande uppritat framför mig kanske det får mig att motstå frestelsen att skriva en halv bok mys där inget händer. Eheum. Jag återkommer med utvärdering när jag ser hur det går!
/Anna Ahlund
Det där påminner om när jag skrev mina uppsatser vid universitetet. Jag ritade alltid upp dem och det var inte alltid som allt skrevs i ”rätt” ordning. Fick tipset en gång att man skulle tänka som om man byggde en bil snarare än virkade en grytlapp när man skrev. Om någon del inte passade så var det bara att byta den som ett hjul tex, om man hade ”virkat” sin text fick man repa upp en massa för att kunna justera det som inte passade.
Lycka till med redigerandet!
Pingback: Anna skriver under | Tid