Innan jul fick jag tillbaka Du, bara från min redaktör. Under lovet har jag jobbat igenom manuset, och ändrat språkgrejerna jag fått kommentarer om. Jag gjorde en lista som jag ska sätta in i pärmen med roliga bokrelaterade grejer:
Allvarligt talat, den här listan är som godis för mig som skrivande människa. Det är inte vid många tillfällen efter att en gått ut skolan som någon tittar på ens språk på det här sättet.
Jag har ändå en svensklärarutbildning i bagaget, men de här sakerna var nya för mig. Sånt där är svårt att läsa sig till tycker jag. I alla fall för mig. Jag behöver se det i sin kontext, se hur jag tänkt innan och hur det ska vara enligt regeln. Jag lär mig en miljon gånger bättre när någon markerat hundra ställen i min text där jag gjort ett fel än ifall jag skulle fått en svävande ”just det ja, tänk på den här regeln”-kommentar. Jag behöver se det i texten, nöta in hur det ska vara. Det är först när jag ändrat det på tillräckligt många ställen som reglerna fastnar för mig, för mitt minne är lika dåligt som min magkänsla är kaxig.
Jag älskar känslan av att bli bättre. De här grejerna har jag blivit bättre på efter att min redaktör läst utkast 18 av Du, bara. Tack! Den här listan är värd sin plats i guldpärmen.
/Anna Ahlund
Älskar din sammanställning. Särskilt T-shirten med gement t <3
Alltid intressant att inse att något en trott är korrekt är helt fel. 🙂 Och kul att få chansen att bli bättre även på pytte-pyttedetaljer.
Måste bara få fråga vad du gjorde av alla de djupa andetagen? Strök du dem bara helt enkelt eller bytte du ut dem mot något mer varierat? 😊
De som inte behövdes strök jag helt. Många djupa andetag tror jag kom till när jag ville understryka vad en karaktär känner i en scen. Efter tusen varv redigering märkte jag nu att det faktiskt gick att stryka väldigt många och att samma känsla kom fram ändå.
På några ställen lät jag dem vara kvar, på några lät jag någon fylla lungorna med luft osv. Sen har jag försökt dela upp det så att alla karaktärer inte gör samma saker. Det blir lätt så att alla rynkar pannan, drar in djupa andetag och biter sig i läppen, nu har jag försökt dela upp mina skrivtics mellan dem i alla fall 😉
Hahaha, det är precis det jag håller på med nu. 🙂 Försöker dela upp ticsen så att de mer blir till typiska egenheter för var och en. Blir ju ganska tråkigt om alla nickar, himlar med ögonen och tänder cigaretter hela tiden. Tror att den mest förekommande meningen i det jag skrivit hittils var: ”Pavel nickar.” 😉
Haha! Känner igen det där… Har du sett den här? 😉
http://36.media.tumblr.com/44a47d6c31b1302be2ef1e300e7b417b/tumblr_neyr5aYAFD1sr0y0io1_500.jpg
Ja, såg den i morse på FB. Riktigt rolig. 🙂