Med en scen, en fråga, ett ord eller en karaktär? Varje vecka ställer vi en fråga och besvarar den med exakt 150 ord var. Första vecka är frågan: Hur startar din skrivprocess?
Anna Jakobsson Lund
När min hjärna är uttråkad spelar den film för mig. Ibland samma filmer om och om igen. Ibland en enda lång historia som vecklar ut sig under månader och år. Ur filmerna lösgör sig vissa scener. De vill bli skrivna. Tredje principen började med en scen där jag såg en kille bli misshandlad och en tjej som beter sig som om hon hör till misshandlarna. Ett dubbelspel som räddar hans liv. Det är nästan tjugo år sedan! Någon sammanhållen idé om resten hade jag aldrig, men den där scenen ville inte släppa mig. För några år sedan kom den tillbaka och då hade den med sig lite mer bakgrund. Jag hittade världen där allt styrs av Systemet, och motståndsrörelsen som slåss för frihet. Fler karaktärer presenterade sig. Snart går Tredje principen till tryck. Runt omkring har det mesta ändrats, men misshandelsscenen är nästan likadan som första gången jag såg den.
Anna Ahlund
För mig börjar allt med karaktärerna. Ofta börjar jag med en person eller en relation, sen kommer resten lite av sig självt. Med Du, bara kom syskonrelationen mellan John och Caroline först. Jag ville att John skulle vara tight med sin syster, och sen få vara med om en riktigt fin kärlekshistoria som på något sätt skulle göra att det blev spänt mellan dem. Först tänkte jag att konflikten skulle ligga i att syskonen var nära och att Caroline var van vid att John berättade saker för henne, men att han av någon anledning valde att inte göra det nu. Sen hittade jag på Johns kärleksobjekt Frank, och när han växte fram och visade sig från sin allra bästa sida blev Caroline också kär i honom. Oops. Och där hade jag min historia. Jag skapar helt enkelt personer, tussar ihop dem, och ser vad som händer. Ofta innebär det överraskningar.
Anna Arvidsson
Jag börjar oftast med en idé. ”Tänk om …” eller ”Vad skulle hända om en person …” Skriver jag noveller kan jag ha hela handlingen klar för mig innan jag sätter mig vid datorn. Är det längre texter har jag huvuddragen och strukturen. Ordbrodösen var från början titeln på en novell som jag skrev på en kurs på Skrivarakademin. Då var Ordbrodösen ett bloggnamn, och alias på den unga kvinna som bloggade. Jag lämnade in texten, men ordet stannade kvar. Det väckte en särskild känsla hos mig, gjorde mig nyfiken. Vad skulle en ordbrodös mer kunna vara? Jag googlade och ordet gav noll sökträffar. Det var verkligen upp till mig att bestämma. När jag gjorde det måste jag ha träffat exakt rätt för resten av historien vecklade ut sig snabbare än jag någonsin upplevt. På drygt fyra månader gick jag från ett ord som gjorde mig nyfiken till ett första romanutkast.
Skriver du också? Berätta gärna hur din skrivprocess startar – direkt i kommentarsfältet eller i egen blogg och länka.
Spännande att se hur olika vi startar.
Vi postade länken till detta inlägg i en grupp för författare på Facebook och fick där svar som skiljde sig från (ungefär) ”Ända sedan jag var barn har jag velat berätta min mammas historia” till ”Jag gick på stan och såg en affisch med en bild på en gammal klasskamrat, fick en idé och började skriva samma kväll”.
Så spännande att det är så olika! Och att det ”flyger runt” så mycket historier där ute som vill fångas!
Ah, Historiefångaren kanske är uppföljaren till Ordbrodösen?
Vilken fin titel!