Author Archives: Anna Ahlund

Mycket på gång

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Skrivande 2 Comments

Det händer så mycket roligt nu. Idag är det prick en månad tills Du, bara ska finnas ute i butikerna, vilket betyder att jag kommer att få hålla den i handen inom bara några veckor. Iiih! I måndags hade jag framtidsmöte med min förläggare där vi pratade om hur vi ska bygga mitt författarskap. Väldigt intressant (och lyxigt) att diskutera det och fundera på i vilken ordning de olika projekten ska komma ut för att de ska landa så bra som möjligt sett ur det längre perspektivet. Jag är så glad över att jag får jobba med det här förlaget och de här människorna!

I övrigt håller jag på och förbereder releasefesten som också är om en månad. Just nu innebär förberedelserna mest att göra långa listor på saker som ska göras, och att vika papperstranor. Det behövs många papperstranor. Jag funderar också på om det går att köpa ljuslyktor i olika färger riktigt billigt någonstans. Sitter någon på ett bra tips?

Jag ska också tänka ut vilket stycke jag ska högläsa ur boken, och sätta ihop ett quiz. Jag tänkte inte ställa frågor om själva boken, det vore oschysst (men ganska kul eftersom antingen Ar, JL, min förläggare eller min redaktör garanterat skulle vinna), men jag tänkte göra frågor som har med saker i boken att göra. Typ grejer om Uppsala och Nick Drake och sånt. Jag älskar att göra quiz och fixa fester med teman, så det känns väldigt kul att temat faktiskt är min bok. Det är skönt att ha något att göra som har med boken att göra medan jag går och väntar på att den ska komma tillbaka från tryckeriet. Det är samtidigt skönt att vara igång ordentligt med nästa projekt innan första boken kommer ut. Mycket roligt på gång nu.

/Anna Ahlund

 

Podd: Avsnitt 1 – Samarbete och testläsning

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Podd, Samarbete 11 Comments

Här är första avsnittet av vår podd!

Avsnitt 1 handlar om samarbete och testläsning, att ge och få kritik, och att hitta sin tribe.

Bild på skrivmaskin och mick

 

Det var kul att podda! Vad vill ni att vi ska prata om härnäst?

 

/Anna, Anna och Anna

Podcast: Play in new window | Download

Nu är det klippt!

Posted on by Posted in Podd, Samarbete, Skrivande 2 Comments

Vi har startat en podd om skrivande! När Annorna var hemma hos mig i påskas spelade vi in det första avsnittet i mitt kök. Nu har jag, efter många timmar med saxen, äntligen friserat ner 90 minuters prat till 37 effektiva minuter podd. Min skrivmaskin fick vara med på ett hörn också, så underbart ljud på den.

Första avsnittets tema är samarbete och testläsning. Vi berättar hur vi jobbar och svarar på frågor om att ge och få kritik. Extra roligt var att vi fick frågor live på instagram under inspelningen, tack till er som frågade!

 

Vi tänkte att lördag är en bra dag att lägga upp den, för tills dess hinner jag ta reda på hur man gör. Hehe. Stay tuned!

/Anna Ahlund

Debutantporträtt i Sommarens böcker

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Från manus till bok 18 Comments

Vi har haft en så härlig helg tillsammans alla tre! JL är i Stockholm och vi har spelat in podd (som vi berättar mer om senare) och fikat, fikat, fikat med författarkompisar. Underbart!

 

I morse gick vi till Akademibokhandeln vid Hötorget för att titta om de hunnit få in katalogen från Svensk Bokhandel med sommarens böcker.

”Ni kan få bläddra i den, men vi har bara ett exemplar så den är inte till salu”, sa expediten när vi kastade oss över den.

 

 

 

 

 

 

Fort bläddrade vi fram till sidorna med debutantporträtten, de presentationstexter som sommarens debutanter skriver.

”Känner ni någon som är med i den?” sa expediten när vi hittade rätt sida och böjde huvudena tätt ihop för att se bättre (och jag eventuellt gav ifrån mig ett litet glädjetjut när jag såg hur fint det såg ut).

 

 

 

 

”Det är jag som är med i den!” svarade jag och visade henne sidan.

Och nu vill jag gärna visa er! Det här är mitt debutantporträtt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här är texten, lite större:

 

De tror att jag inte hör dem. Eller så är samtalsämnet för viktigt för att det ska hinna spela roll om någon hör.

De pratar om hångel.

De är sexton år, de sitter inklämda fyra stycken i soffan jag köpte för stipendiepengarna vi fick för att fixa i skolbiblioteket, och de diskuterar ingående vem som gjort vad med vem och när, och vem som skulle vilja göra vad med vem. Helst närsomhelst. Helst nu. De pratar snabbt. Det är vår och islossning, de är inklämda i sig själva, och de pratar i munnen på varandra för att komma loss.

Givetvis tjuvlyssnar jag.

Folk brukar fråga om jag antecknar när jag hör mina elever prata för att få stoff till mitt skrivande. Det gör jag inte. Däremot lyssnar jag på hur de pratar med varandra. Tonen. Orden. De där meningarna som kommer fram en stund efter att ett ämne avslutats. Sakerna som måste ut, för att de inte ryms inuti längre. Det där jag bara kan ana, som aldrig riktigt sägs. Längtan mellan raderna. Drömmarna.

Samtalet glider över till böcker med sex i. Det är naturligt, eftersom de befinner sig i ett bibliotek och hångelämnet för tillfället är uttömt. De börjar prata om bra gayskildringar. De kommer inte på så många. Jag reser mig direkt, tar med mig en trave kärleksböcker som balanserat på hörnet av mitt skrivbord, och ger mig tillkänna.

”Ta de här”, säger jag, och ger dem David Levithan, Jandy Nelson, och Sarah Tregay. ”Det är inte jättemycket sex i dem, men de fångar kärlekskänslan väldigt bra.”

”Okej”, säger de.

Vi utför låneritualen.

Sen går jag hem, och jag tänker att de snart kommer att ha läst ut de där böckerna. De kommer att fråga efter fler. Jag kommer att ge dem fler, och det kommer att säga schlurp, för ungdomar läser törstigt.

Jag tänker på hur många komma ut-skildringar de kommer att läsa, när de arbetar sig ner i högen. Hur mycket gay-angst som kommer att skölja över dem. Hur reglerna i deras värld kommer att formas av vad de läser. Hur de kommer tro att saker måste vara.

Så jag skriver. För dem. För ungdomarna som pratar hångel i min soffa, och för alla andra ungdomar med klapprande hjärtan i andra soffor därute. De törstiga.

I världen jag målar upp behöver ingen komma ut, för det finns ingenting att komma ut från. Det finns bara det oändliga i att närma sig en annan människa, att lösa upp sig själv och bli en del av något annat. Islossningen.

Jag låter killar hångla med varandra. Jag låter dem ha sex med varandra. Jag stannar kvar i scenerna länge, drar ut på känslan, fångar upp nyanser och jobbar med orden tills sidorna osar av tonårslust och osäkerhet, smygande fingertoppar och åtrå. Jag är noggrann, för jag vet att de här partierna behövs. Jag vet att de kommer att läsas noga.

Jag skriver för de törstiga. De som behöver se att det finns hopp. Mina unga i soffan ska aldrig behöva tvivla på det. När de reser sig och lämnar biblioteket för att gå ut och skapa om världen önskar jag att deras steg ska vara lätta. Och jag önskar att de ska känna, ända ner i djupet av sina unga själar, att lyckliga slut är till för alla.

 

/Anna Ahlund

 

 

 

 

Flyg, lilla vän

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok 10 Comments

Sista korrvändan är gjord, och i morgon flyger Du, bara till tryckeriet. Mitt jobb med texten är klart. Min bok är färdig nu.

Ahlund, A - Du, bara - 29699517

Jag började skriva på historien om John och Frank för snart två år sen. Sen dess har jag jobbat igenom den tusen varv, ändrat och fixat och pillat. Bara i år har jag läst igenom den fyra gånger i de sista varven, ändrat smågrejer, letat korrfel, putsat. Och nu är jag klar. Nästa gång jag läser den är det i bokform. På papper. En äkta bok som går att bläddra i!! Och klämma på! Och krama! Och lägga under kudden. Kan inte VÄNTA tills jag får lägga den under kudden.

En intressant grej är att jag hittills vetat ungefär vilka som läst boken, men i och med tryck tappar jag den kontrollen helt. Om ett par månader skulle tekniskt sett ungefär varenda människa jag möter kunna ha läst den? Och liksom TÄNKT saker om den? Och kanske GILLAT den? (hoppas)

 

Min bok? Wow. Nästa gång vi ses är den verkligen en bok. Min bok.

Flyg, lilla vän. Flyg ut i världen och gör gott. Jag är så väldigt stolt över dig.

 

/Anna Ahlund

 

Jag skriver på BOOM

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Skrivande 4 Comments

Efter att jag fick bokkontrakt i somras har många frågat vad jag skriver på nu. Under hösten har det nästan känts som om jag svarat olika varje gång. I somras var det ”novellroman”, sen blev det ”Pompom”, och under senhösten blev det ”mitt gamla projekt som jag skrev på innan Du, bara”.

 

Min skrivprocess fungerar nämligen sådär. Idéer föder idéer. Innan jag kom på idén om John och Frank till Du, bara hade jag skrivit på flera projekt av varierande längd. Ett av manusen var till och med flera hundra sidor långt och hade lästs av testläsare i några varv. Men så kom jag på idén som kändes BOOM. Historien om syskonen som blir kära i samma person var tvungen att gå före i kön, och den var så rolig att skriva på att jag inte kunde sluta!

 

Jag jobbar sådär. För mig handlar skrivandet nämligen mycket om lust. I mina texter kan jag direkt se vad som skrivits med glädje och vad som tragglats fram, för skrivarlusten lyser igenom i texten. Mina tidiga manus blev inte klara, men de var utmärkta stilövningar. Jag lärde mig massor om dramatik och uppbyggnad, och mejslade fram en ton som senare landade helt rätt i Du, bara. Jag lärde mig också att jag kunde skriva något långt, något sammanhängande och stort, och det var mycket värt för motivationen.

 

En del av all text jag skrev i höstas var nog ren övning. Några idéer kommer jag att fortsätta med när de fått ligga till sig och mogna, men det passar bra att de behöver lite tid. För nu är det jag och Eír. Det blev nämligen BOOM och trängsel i kön en gång till.

 

Eír dök upp under hösten som en bikaraktär i det där stackars gamla projektet jag plockade upp men la ner igen. Jag hade testat att flytta handlingen till en estetlinje på gymnasiet, och den här känsliga luggpersonen råkade gå där. När jag börjat skriva honom blev jag så kär att jag var tvungen att lyfta ut honom och ge honom en egen historia. Som berättare var han först en betraktare med skör blick, men när jag fortsatte mejsla ut honom fick han tydligare konturer, och bredde ut sig mer. Han fick ett eget driv, och en frustration som är jätterolig att skriva. Eír har skaparkramp. Och folk vill hångla med honom hela tiden, men han vet inte hur han ska förhålla sig till det riktigt, för hur han än gör verkar det bli trassel. Folk verkar ha en bestämd uppfattning om vem han ska vara, men han är inte riktigt säker själv. Och mitt i det där trasslet letar han efter sin egen kärlekshistoria, som måste finnas. Jag har jättekul! Och jag är glad att jag jobbade mig fram till den här historien, för inget är så roligt att skriva som BOOM.

 

/Anna Ahlund

 

 

Omslaget

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 10 Comments

 

Tada! Nu är framsidan på min bok officiell! En beskrivning av boken ligger uppe på Rabén & Sjögrens hemsida, och den går att bevaka på Bokus och allting! Jag studsar här borta! Vad häftigt det känns att det faktiskt är på riktigt, att detta verkligen händer!!!

Omslaget är gjort av Sepidar Hosseini, och jag tycker att det blev dreamy verkligen. Det fångar ett drag i boken som jag själv är mycket förtjust i. Sommarljuset, stämningen. Det ömma. Och jag gillar att det syns att boken riktar sig till unga vuxna. Jag ska inte spoila något, men jag älskar hur Sepidar har plockat upp flera detaljer ur boken och fått med dem i bilden på ett så snyggt sätt.

 

Såhär står det i Rabén & Sjögrens beskrivning av boken:

 
”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

 

 

Åh vad fantastiskt det är att detta händer!!! <3

/Anna Ahlund

Ahlund, A - Du, bara - 29699517

Råmanusbygge på Debutantbloggen

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 1 Comment

 

Jag har fått äran att tillsammans med fyra andra debuterande författare driva Debutantbloggen under 2016. Bloggen handlar om skrivande och allt som har med debutårets roligheter och prövningar att göra. Varje person basar över en vardag i veckan, och på helgerna är det enkäter och gästbloggare. Mina dagar är måndagarna, och idag skriver jag om att bygga råmanus. Den som vill kika kan klicka här!

/Anna Ahlund

 

 

Saker jag lärt mig i redigeringen

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Redigering 7 Comments

Innan jul fick jag tillbaka Du, bara från min redaktör. Under lovet har jag jobbat igenom manuset, och ändrat språkgrejerna jag fått kommentarer om. Jag gjorde en lista som jag ska sätta in i pärmen med roliga bokrelaterade grejer:

Allvarligt talat, den här listan är som godis för mig som skrivande människa. Det är inte vid många tillfällen efter att en gått ut skolan som någon tittar på ens språk på det här sättet.

Jag har ändå en svensklärarutbildning i bagaget, men de här sakerna var nya för mig. Sånt där är svårt att läsa sig till tycker jag. I alla fall för mig. Jag behöver se det i sin kontext, se hur jag tänkt innan och hur det ska vara enligt regeln. Jag lär mig en miljon gånger bättre när någon markerat hundra ställen i min text där jag gjort ett fel än ifall jag skulle fått en svävande ”just det ja, tänk på den här regeln”-kommentar. Jag behöver se det i texten, nöta in hur det ska vara. Det är först när jag ändrat det på tillräckligt många ställen som reglerna fastnar för mig, för mitt minne är lika dåligt som min magkänsla är kaxig.

Jag älskar känslan av att bli bättre. De här grejerna har jag blivit bättre på efter att min redaktör läst utkast 18 av Du, bara. Tack! Den här listan är värd sin plats i guldpärmen.

/Anna Ahlund

 

Böcker, avtal och regnbågar – vårt 2015 i nio bilder

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Samarbete, Skrivande 4 Comments

Två släppta böcker, två förlagsavtal och många regnbågar. 2015 har varit ett händelserikt år för oss. Här kommer nio höjdpunkter. 

Nio bilder som sammanfattar vårt 2015

 

Anna Jakobsson Lund

Bild 1: I slutet av februari släppte jag Tredje principen på anrika rockklubben Pipeline. Annorna reste nästan 40 mil för att hjälpa mig, och det var första gången vi sågs i 3D. Vilken kväll vi hade! Musiken var skramlig och härlig, ett spöke kom på besök och skålade med mig när jag läste högt på scenen, och jag fick signera många, många böcker. Utan Annorna hade jag inte vågat ge mig ut på resan, och de hjälpte mig att fira att jag klarat det.

Bild 2: Under hela året har jag fått så otroligt mycket kärlek av folk i sociala medier. Jag har träffat nya vänner, läst massor av fina recensioner av Tredje principen och Aldrig ensamma och både fått och gett stöd och peppning. Varje vecka har det hänt något nytt roligt. Jag är verkligen så tacksam för alla dessa människor som tipsar om mina böcker, hjälper mig att testläsa, ger råd om marknadsföring eller bara hejar när det är tungt.

Bild 3: Året har handlat väldigt mycket om att ta plats. Att våga tro på det jag gör och se till att fler märker att böckerna finns. Anna-helgen i slutet av oktober är en fin symbol för det. Vi hade fantastiska dagar tillsammans, och jag fick chansen att visa mina böcker för tusentals mässbesökare på Comic con Gamex. Aldrig ensamma var alldeles ny, och jag stod där och njöt och försökte smälta att jag gett ut två böcker under 2015. Så fort jag glömde bort hur häftigt det faktiskt är påminde de mig. För det är sånt Annor gör!

 

Anna Arvidsson

Bild 4: Bilden är tagen på Fårö i somras. Jag var där på författarvecka för andra året i rad. I hängmattan gick jag igenom manuset till Ordbrodösen som då hade vilat över sommaren. Även om jag skrev ytterst lite var Fåröveckan en av årets absoluta skrivarhöjdpunkter. Så många fina författare har jag lärt känna där och så många inspirerande samtal har vi haft (ofta över långa och galet goda utomhusfrukostar). Bilden representerar både sammanhang och stillhet för mig – två saker som jag älskar att skrivandet ger mig.

Bild 5: I slutet av oktober var JL i Stockholm en helg och en av dagarna hängde vi från tidig morgon till sen kväll. Ah, JL och jag har haft daglig kontakt sedan vi lärde känna varandra i augusti förra året, men det här var bara andra gången vi träffades alla tre. Dagen var planerad in i detalj, men även utan stora tekannor, scones med sylt och noga utprovade chokladpraliner skulle den ha varit en av årets absolut, allra, allra bästa.

Bild 6: Min sista bild är tagen för några veckor sedan. I september skickade jag Ordbrodösen till förlag för andra gången. En mycket (mycket!) längre version blev refuserad sommaren 2014 – innan jag lärde känna Anna och Anna. Den här gången fick jag snabbt ett mejl från Rabén & Sjögren. Och så ett andra. Och så ett möte. Och så slutligen ett förlagsavtal som fick det att brusa i öronen. ”Tänk om flera förlag hinner tacka ja”, sa en skrivarkollega. ”Vilken guldsits du hamnar i.” Jag skakade på huvudet. ”Det här är mitt förstahandsval.” Och så känns det verkligen.

 

Anna Ahlund

Bild 7: Den självklara höjdpunkten på året var för mig att få skriva bokkontrakt med Rabén & Sjögren för Du, bara. Vilken lycka! De sa att det var längesen de fått in ett manus som kändes så färdigt, och jag tackade återigen min lyckliga stjärna för att jag träffat Annorna. De är inte bara fantastiska vänner, utan också mitt livs bästa skrivarkurs.

Bild 8: Under hösten fick ett produktionsbolag höra talas om Du, bara, och ville göra film. Vi började prata om samarbete, men när det var dags att skriva avtal valde jag efter moget övervägande att tacka nej. Min advokat tror att jag kan få en bättre deal på annat håll senare, när boken kommit ut och fler hunnit läsa den. Att få göra filmmanus av Du, bara och se mina pojkar på bio är en stor dröm, så det känns väldigt coolt att jag sa nej. Jag är stolt över att jag vet mitt värde och väntar in samarbeten som känns bra fullt ut. Det ska bli spännande att se vad som händer framöver.

Bild 9: 2015 bjöd på regnbåge efter regnbåge. Den här kortet tog jag samma kväll som jag slog in manuset till Du, bara i turkost omslagspapper och skickade iväg det till förlag. Regnbågen får stå för tillförsikt, att våga tro på att bra saker kommer att hända. Jag tänker mig också att universum gläds åt tanken på fler fina kärlekshistorier med gaypar i huvudrollerna.

 

Gott nytt år 
från JL, Ar och Ah som både önskar er och oss själva ett 2016 med fina sammanhang och många regnbågar