Anna skriver under | Author Archives

Nytt år – nya mål

Jag älskar nystarter. Och det nya året erbjuder fina möjligheter till det. I år kan till exempel vara året då du kommer längre med ditt skrivande än du någonsin gjort tidigare. För att det ska bli så behöver du mer än ett nyårslöfte. Du behöver arbeta medvetet med mål. Här får du fem tips:

1. Formulera dit mål tydligt
Oavsett vilket mål du har är det viktigt att vara tydlig med hur det kommer att kännas att gå i mål. Det är din stora morot, och du kan få mycket extra motivation om du beskriver målet för dig själv. Hur kommer det att kännas? Hur kommer manuset att se ut? Du behöver veta vad det är du strävar efter.

2. Håll ditt mål nära
Tappa inte greppet om ditt mål. Sätt upp en bild som påminner dig om det någonstans där du ser det ofta. Prata med andra om vad du vill uppnå och varför. Avsluta eller börja dagen med att tänka på hur det kommer att kännas när du når ditt mål. Dagdröm om det, ofta. Bär det helt enkelt nära hjärtat.

3. Aktiviteter tar dig i mål
En viktig del i att arbeta med mål är att se slutmålet som effekten av allt du gör för att nå dit. Du måste alltså ta fram ett antal aktiviteter som leder fram till ditt mål. Om det är att få klart ett grovmanus på 90 000 ord så kan aktiviteten vara att skriva 1 500 ord om dagen – i 60 dagar. Varje gång du skriver 1 500 ord på en dag uppfyller du en delaktivitet på vägen mot målet.

4. Ät elefanten en tugga i taget
Om du har haft som mål att träna mer vet du kanske hur lätt det är att ta i som bara den från början och sedan lägga av för att det blir för jobbigt. Skapa en liten, enkel vana istället, så går det enklare. Måste du bli klar med grovmanuset på två månader? Kanske kan du ge dig själv fyra månader, och skriva 750 ord om dagen. Men vik då en timme vid en tid som passar dig, varje dag, oavsett hur det känns. Går det dåligt en dag, gör det igen dagen efter, och dagen efter det. Ta små steg och du kommer till slut att vara i mål.

5. Fira!
Att gneta på och göra skrivandet till ett måste är inget bra sätt att behålla lusten och lekfullheten. Glöm inte bort att njuta! Ett sätt att göra det är att fira – ofta. Du kan fira milstolpar som att du skrivit ett halvt manus, eller att du skapat en vana som gör att du skrivit varje dag i tre veckor. Berätta för andra om hur det känns och hur stolt du är över dig själv. (Jante har aldrig hjälpt någon, eller hur?) Fira de små framgångarna, men planera också för det stora. Att tänka på firandet kan ge energi i jobbiga stunder. Själv har jag en väldigt rolig släppfest som väntar mig när Tredje principen kommer ut i slutet av februari.

Sätt upp ett mål, arbeta mot det och låt 2015 bli ditt bästa år hittills. Vi vill gärna veta vilka mål du har och hur det går med dem!

/Anna Jakobsson Lund

Veckans tips: Så kan miljön gestalta dina karaktärer!

Posted on 20 december, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Skrivande, Tips Leave a comment

Gestaltning är alltid knepigt. Här får du tre tips om hur du kan använda miljön för att ge läsarna ytterligare ett sätt att känna dina karaktärer.

Utgå från vad just din karaktär ser!

När du beskriver miljö måste du i princip alltid göra ett urval. Gör urvalet medvetet. Ett sätt att låta miljöbeskrivningen bidra till att gestalta din karaktär är att (i alla fall delvis) utgå från karaktären när du väljer vilka detaljer du ska beskriva. Vad lägger just din karaktär märke till? Utgå från personens bakgrund, intressen, personlighet, känslostämning och så vidare. I ett rum står en gammaldags möbel och ovanpå står några inramade fotografier. En karaktär kan antagligen beskriva möbeln ingående medan en annan lägger märke till kläderna på brudparet på en av bilderna. En tredje noterar att det är ostädat och en fjärde att det doftar svagt av en välbekant parfym.
/Anna Arvidsson

Låt vädret spela roll!

I Tredje principen använder jag de regniga, kalla, mörka dagarna för att ge känslan av tyngd åt den trista, effektiva värld som Systemet är. Men jag låter också Levi reagera på det, för att förstärka känslan av att han är en främling.

Ett exempel:
Ute är det fortfarande mörkt, det finns bara enstaka gatlysen och många av dem är släckta. Ett tätt duggregn kommer drivande från sidan. Levi fäller upp kragen på jackan.
”Slutar det aldrig regna?” muttrar han.
”Till våren.” Ava ler och skakar på huvudet. ”Vintrarna är vidriga här. Det kommer väl att vara nåt helt annat uppe hos er?”
”Jo, du.”
Han skrattar till.
”Jag har aldrig sett snö”, säger hon, mest för sig själv.
”Du kommer att få se dig less, det lovar jag.”
/Anna Jakobsson Lund

Låt miljön spegla karaktären!

Rummet kan berätta saker om en karaktär innan vi fått träffa henne på riktigt. Här är ett exempel från Du, bara:

Ellis rum är ett museum. Alla faser hennes personlighet gått igenom under hennes liv finns kärleksfullt representerade lite överallt på väggar, tak och hyllor. Och på golvet, bordet, i fönstret samt på alla övriga tänkbara avställningsytor.

Här inne samsas Kurt Cobains sorgsna affischögon med gosetigrar och ljusslingor som lyser upp stora silkespappersblommor. Oputsade gotiska silverbägare och Hello Kitty-tofflor trängs bredvid varandra längst ner i bokhyllan, och på skrivbordet står miniatyrtennsoldater uppställda i givakt bredvid en ansenlig samling neonnagellacksflaskor.

Jag flyttar bort en trave tummade engelska inredningstidningar från sängen och sätter mig ner. Elli lyfter upp sin laptop från skrivbordsstolen och fipplar lite innan hon kommer och sätter sig bredvid mig.

Jag backar och lutar ryggen mot väggen när hon startar filmen.

”Vad handlar den om då?”

”Jag vet inte riktigt. Nåt uppdrag, rädda världen typ. Det vanliga, antar jag.”
/Anna Ahlund

Har du tips om hur man kan använda miljön för att gestalta dina karaktärer? Kommentera gärna – eller länka till egen blogg!

Veckans tips: Böcker att önska sig!

Posted on 11 december, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Boktips, Tips 2 Comments

Har du varit snäll i år? Här är tre tips på böcker att önska sig av tomten – eller ge bort!

”De utvalda”-trilogin!

Jag gick förbi Tankeläsaren (första boken i trilogin, som är skriven av Kristin Cashore) flera gånger i bokhandeln. En ung, smal tjej står med ett stort svärd och ser hård ut. Inte min grej. Men så fick jag tips om att den var bra, trots omslaget. Och jag ångrade mig inte. Katsa, bokens huvudperson, skiljer sig på många sätt från den vanliga hjältinnan i den här typen av böcker. Hon gör till exempel ingen förvandling från liten och mesig till biffig och bad ass. Istället är hon redan från början oslagbar, på grund av en mycket speciell medfödd förmåga. Hennes förvandling blir istället en annan, som känns mycket fräschare och mer intressant. Det här är en spännande fantasytrilogi med ett djup som inte är så vanligt i den här typen av böcker.
/Anna Jakobsson Lund

Ibland bara måste man!

Jag visste redan innan jag läste Ibland bara måste man av David Levithan att jag skulle tycka om den. Det är en papperstrana på omslaget. Och pappersblommor. Och så visste jag att den handlar om två killar som blir kära i varandra utan att det är några konstigheter med det. Jag hade inte läst något av honom tidigare, och jag blev helt golvad. Vilken bok! Det är så romantiskt, så fint, så smart och så roligt! David L:s språk är lätt och rent och härligt att läsa. Och hela världen i boken är precis så underbart rörig, färggrann och inkluderande som man önskar att alla världar var. Jag blev väldigt inspirerad, och presenterade den genast för min bokklubb på högstadiebibblan där jag jobbar. De älskade den också. Mycket. Ett bra julklappstips till en tonåring! Eller någon annan som älskar romantiska historier, fina vänskapsrelationer och galna bikaraktärer. En riktigt fin må-bra-bok.
/Anna Ahlund

Tidsresenärens hustru!

Det finns böcker som jag älskar, men bara läser en gång. Sen finns det böcker som jag läser om, utan att tycka att de är så bra. Och så finns det böcker som Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Jag köpte den på Pocketshop på Arlanda i februari 2007. Den var märkt med ”Personalen tipsar”. Det var vår bröllopsresa och jag läste den när vi seglade i Stora barriärrevet. Jag satt på däck bland okända personer – och tokgrät bakom mina solglasögon. Sen började jag om igen. Direkt. Tidsresenärens hustru handlar om Henry, som lider av en genetisk åkomma och ofrivilligt reser i tiden, och Clare, som är precis som vi andra. De möts för första gången när Clare är sex år och Henry är trettiosex – och gifter sig är Clare är tjugotvå och Henry trettio. Det här passar inte alla läsare, men själv föll jag för Henrys och Clares icke-kronologiska historia. Jag lovar att motivera mina framtida boktips bättre, men här är det känsla framför förnuft. Ibland bara faller du. Hårt och handlöst.
/Anna Arvidsson

Har du fler tips på bra julklappsböcker? Tipsa gärna – direkt i kommentarsfältet eller i egen blogg och länka.

Veckans fråga: Hur får du en historia att bli mer än bara en början?

Posted on 8 december, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Skrivande, Veckans fråga Leave a comment

Varje vecka ställer vi en fråga och besvarar den med exakt 150 ord var. Denna decembervecka är frågan: Hur får du en historia att bli mer än bara en början?

Anna Jakobsson Lund

Att skriva ett manus på 80 000 ord kan kännas omöjligt, men det funkar på samma sätt som att äta en elefant. Det är en tugga i taget som gäller. Med trilogin som inleds med Tredje principen har jag ett tydligt mål, som jag återkommer till ofta för att hålla motivationen uppe. Sedan sätter jag delmål, som oftast handlar om att lägga visst mycket tid på manuset varje vecka. Ett visst antal ord om dagen eller att göra något med manuset varje dag hade också fungerat, det viktiga är att inte släppa taget om texten för länge. Jag prioriterar ner annat och viker vissa tider på dygnet för skrivandet. Jag tittar inte på det som fortfarande är ogjort, utan fokuserar på dagens uppgift, löser den och berömmer mig själv när jag är färdig. Så har ord lagts till ord ända tills jag nu sitter med slutkorret och har bestämt releasedatum!

Anna Arvidsson

För mig kändes det som en mix av magi och mekanik att skriva Ordbrodösen. Det började med ett ord, men väldigt snabbt vecklade en hel historia ut sig och jag visste tidigt i processen vart jag var på väg. När jag satt vid datorn skrev jag i princip konstant. Det kändes magiskt. Samtidigt gjorde jag skrivandet till rutin och kom varje dag två, tre A4 närmare slutet. Jag skolkade inte, jag hoppade inte fram och tillbaka i kronologin. Det var det mekaniska. Åren innan jag skrev Ordbrodösen gick jag flera skrivarkurser. Jag gjorde mängder med övningar, provade olika genrer, skrev och läste, fick och gav återkoppling. Jag övade mig på tekniken och hantverket, men saknade en bärande idé och framför allt att faktiskt ta mig skrivtiden. När jag väl fick idén och tog mig tiden satt tekniken ganska bra. Det var som att jag hade förberett mig för det magiska.

Anna Ahlund

För mig handlar det först och främst om att hitta en idé som känns rolig nog att vilja slutföra. Det är skillnaden mellan mina idéer som blivit några sidor och de som blivit hela manus. Jag försöker skapa konflikter som jag tycker känns spännande att reda upp (hur ska det gå när John blir kär i sin systers kille? Hur ska det gå när Clara hittar på en fantasipojkvän och driver iväg längre och längre från verkligheten?), och mångbottnade karaktärer som jag vill utforska och umgås med mycket och länge. Sen kommer jag till struktureringen av manuset. Jag gör en grovplanering där jag kladdar ner ungefär vad som ska hända, och sen en kapitelplanering där jag bestämmer vad som ska hända när. Då får jag en bra överblick, och kan börja skriva det som känns roligast. Med planen är det lätt att få överblick även om man börjar i mitten.

Skriver du också? Besvara gärna veckans fråga du också – direkt i kommentarsfältet eller i egen blogg och länka.

Redigera med machete

Posted on 26 november, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Redigering, Skrivande, Tips 4 Comments

Jag har gått en massa skrivkurser. Och jag har tagit en massa kritik, och ändrat min text så att den blir bättre. Jag har till och med skrivit en roman, och använt testläsare. Redigering? Visst, det har jag koll på. Kill your darlings? Inga problem.

Trodde jag.

När jag hade skrivit första utkastet till Tredje principen sa mina två helskarpa testläsare: ”Det största problemet med den här texten är att man inte kan tycka om karaktärerna.” Vad ont det gjorde att höra. Jag älskade mina karaktärer, och trodde att jag hade förmedlat deras svagheter och sätt att handskas världen.

Efter testläsarträffen förstod jag att jag gjort samma misstag som i debutboken. Levi var gnällig och bitter och Ava var fruktansvärt hård. Jag tog hem texten, hittade alla ställen där det var gnälligt och bittert och hårt. Den nya insikten gjorde att jag hittade dem lätt. De kändes som stora stycken död vävnad i texten. Och istället för att frisera och fixa lite tog jag helt enkelt bort allt som kändes dött.

Machete-tekniken var uppfunnen.

Nu vill jag inte påstå att jag är ensam om att göra så här, men för mig var det ett helt nytt sätt att tänka. Jag förstod hur mycket som kan tynga ner en text, och hur det inte räcker med att byta plats på några ord eller stryka ett halvt stycke. Ibland måste allt bort.

I arbetet med uppföljaren till Tredje principen har jag använt den här tekniken ännu mer. Två gånger har texten genomgått en total make over. I min tappning innebär det att jag delar upp texten i sina avsnitt. Sedan tar bort allt som inte för historien framåt, vänder på kronologin och förstås – skapar nya scener som håller ihop det som blir kvar. Och nu pratar vi kill your darlings. Hela scener, eller till och med hela trådar i handlingen, som stryks. Kanske inte för att de är dåliga, utan för att de inte tillför, lyfter eller passar in.

Att arbeta så här har förändrat mitt skrivande på två sätt. Jag är inte längre så orolig när jag skriver nytt. Jag vet ju att risken finns att jag hugger bort det med macheten senare, och då behöver det inte vara så bra. Huvudsaken är att jag har ord på papperet, så fixar jag resten sedan. Dessutom har jag fått en helt annan känsla för hur viktig själva historien är, och att mitt jobb som författare kan vara att lyfta fram historien ur sin bästa vinkel. Då spelar det mindre roll om jag älskar en viss dialogsnutt eller en scen. Om den stör berättandet kan jag inte ha den kvar.

Hur redigerar du helst? Och att döda älsklingar, är det plättlätt eller stört omöjligt?

Anna Jakobsson Lund

Intervju om världsbygget i Doften av mango

Posted on 20 november, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Boktips, Skrivande 1 Comment

maskinblod3 Att skapa nya världar är en av de roligaste delarna med att skriva fantastik. Karaktärer som handlar på ICA är väl okej, men inte så spännande.

Bättre då att få grunna en stund på vilket samhällssystem som funkar bäst för att lyfta fram karaktärerna.

På förlaget Affronts hemsida blir jag utfrågad om just det här av författaren Eva Holmquist, som också deltar i antologin Maskinblod 3.

Läs artikeln här.

Anna Jakobsson Lund

Alltings början

Posted on 19 november, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Skrivande Leave a comment

Min mamma hävdar att hon aldrig försökte få mig att lära mig läsa. En dag kom jag bara med en lapp där jag skrivit potatismos. Jag tror hon överdriver en smula.

Men jag har alltid älskat ord. Jag pratade konstant och började skriva så snart jag fattade att det gick. Självbiografier när jag var nio (inte långa), fan fiction på Grottbjörnens folk när jag var elva (långa), pärmvis med kärleksdikter och texter om social orättvisa och tjejer som stod upp mot mobbare när jag gick på högstadiet.

Efter gymnasiet gick jag min första skrivkurs, blev medlem i en skrivgrupp full av underbara och galna människor som var upp till sextio år äldre än jag, läste Kreativt skrivande på högskolan när jag försökte få ihop en examen och jobba samtidigt. Skrev gjorde jag lite oplanerat, när jag kände för det, eller var tvungen att få ihop en uppgift.

Längre projekt blev det först när min dotter var ett år. Då samlade jag ihop en historia jag skrivit på av och till i femton år, skrev klart den och gav ut den på eget förlag. Jag kallar Natt utan ängel min ”du måste lära dig att krypa innan du kan gå”-bok. Det fanns så mycket jag inte visste, som jag lärde mig när jag såg på boken i efterhand, när jag försökte sälja den och när den blev recenserad. Tufft, kändes det då. Viktigt och lärorikt, tycker jag nu.

Tomheten efter att jag skrivit klart och gett ut debuten var tydlig, jag behövde ett nytt projekt. Då kom en gammal scen smygande. Jag hade vridit och vänt på den länge, men när den nu dök upp kom en massa intressanta trådar tillsammans med den. En historia att bygga på. Inte bara en bok, utan tre.

Tredje principen är första delen av min trilogi om Ava och Levi som lever i ett framtida Europa där allt styrs av Systemet, allt är rationellt och alla friheter förbjudna. När jag började skriva den startade jag en vana som skulle växa till ett beroende, ett ständigt jagande efter mer skrivtid. En längtan efter att ha skrivandet som jobb.

Där är jag inte än, men jag jobbar på det. Något annat min mamma skulle kunna berätta är hur tjurig den där femåringen som lärde sig skriva själv var. Och det har inte blivit bättre. Så jag utgår från att jag förr eller senare kommer att lyckas med det jag föresatt mig. Att få ägna mig mer åt orden.

Anna Jakobsson Lund