logo
  • Om
  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Blogg

Category Archives: Från manus till bok

Let the adventure begin!

Posted on 10 september, 2016 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Från manus till bok, Samarbete, Skrivande 5 Comments
eng

Ett av mina favoritavsnitt där Ava och Levi lär känna varandra.

 

Ända sedan Tredje principen kom ut har jag känt att det skulle vara så roligt att se om den också kan få läsare utomlands. Genren är större där och jag vill tro att behovet av något nytt och fräscht är stort. Anna Arvidsson satte mig i kontakt med en översättare, Clare Barnes, som älskade boken och gärna ville ge den nya, engelska kläder. Egentligen vågade jag inte alls göra den satsningen, men eftersom jag är rädd för väldigt många saker har jag också blivit duktig på att inte lyssna när hjärnan säger att det är för läskigt. Jag var bara tvungen att ta tillfället i akt.

Under hela våren och sommaren har vi jobbat på. Arbetsgången har varit den att Clare skickat mig fyra – fem kapitel som hon översatt, jag har läst och skickat tillbaka texten med kommentarer. I början hade jag väldigt mycket åsikter. Det kändes viktigt att tonen blev helt rätt. Jag har också rätt många egenpåhittade ord som måste översättas på något fantasifullt sätt.

Efter några varv med de första tio kapitlen hittade vi en bra ton, inte för formell. Jag skriver ofta extremt korta meningar och på Clares inrådan band vi ihop många av dem. Engelskan har en annan språkrytm och hon upplevde att vissa svenska böcker hon läst i översättning kändes lite stackato.

En dag fick jag ett litet infall och tänkte att Ava kanske skulle kunna få ha några riktigt brittiska ord i de kapitel där hon har perspektiv, för att skilja ut hennes röst från Levis (det norrländska som han har är svårt att översätta). Ava har ju trots allt bott i London hela sitt liv. Clare missuppfattade mig lite där, och i nästa varv kom texten tillbaka med en Ava som hade en riktigt bred cockney-dialekt i sina repliker. Och så fint det blev! Vi arbetade med den och hittade en helt ny röst åt henne, som passar hennes hårda, självständiga attityd.

Efter ett drygt halvår är nu texten till Article Three färdig! Många, många varv har det blivit. Det har varit underligt och häftigt att se sin egen text på ett nytt språk. I den sista versionen känner jag att jag kan höra min egen röst genom översättningen, och det trodde jag nog inte att jag skulle göra när vi började.

Att jobba med Clare har varit vansinnigt roligt och lärorikt. Jag har lärt mig att många uttryck heter exakt samma på svenska och engelska (det är inte svengelska som jag trott). Och att engelskan saknar så där naturliga ord för håröm, skare och sly, men istället har underbara som whingey (gnällig), buggered (rökt) och undulating (böljande, gungande). Jag har också lärt mig mycket om mitt eget språk, men det tänkte jag skiva om lite längre fram.

Nu när texten är klar går jag in i nästa fas. Medan texten sätts kommer jag att göra klart min Kickstarter-sida (jag tänkte försöka få in pengar till marknadsföring och nästa översättning via crowdfunding), kontakta bok-instagrammare och titta på andra marknadsföringskanaler. Jag gör också klart min engelska hemsida, som ni hittar här.

Det ska bli spännande att se om boken kommer att hitta några fans, och om det i så fall kommer att leda till att den sprids bredare än i Sverige. Jag har ju varit lyckligt lottad med svenska läsare som hjälpt mig att sprida information om trilogin om Systemet på en massa sätt, och som delat med sig av sin upplevelse. Det skulle vara underbart om det också skulle kunna hända på andra ställen i världen.

Releasefesten för Du, bara

Posted on 3 juli, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Samarbete, Skrivande 4 Comments

Egentligen borde jag kalla det här inlägget ”Det mycket, mycket försenade inlägget om releasefesten för Du, bara”, eftersom det är mer än en månad sen festen var. Men vilken händelserik månad! Phu. Jag tänkte dela upp den i flera inlägg för att berätta om roliga saker som har hänt, och här kommer alltså del 1: Releasefesten.

 

Jag gillar att pyssla, så när jag såg chansen att få pyssla järnet inför release tog jag den. Jag bakade kladdkakemuffins (John och Elli äter kladdkaka i boken) och dekorerade dem med papperstranor (som Frank viker). Jag skrev ut utdrag ur boken för att sätta upp på väggarna, det var ett trevligt inslag tycker jag. Eftersom en pappershandel har en viktig roll i boken var det fint med mycket grejer i papper, samtidigt som folk fick en känsla för boken.

 

 

Papperstranorna fick ta mycket plats! Jag fick i förväg hjälp av ett gäng gamla elever som kom hem till mig och vek tranor tills fingrarna domnade <3

 

Festen hölls i Norstedshuset, i en väldigt trevlig festlokal med utsikt över Riddarholmsfjärden och Stadshuset. Här har min förläggare Alle just hållit ett så fint tal till mig om boken.

 

Jag fick berätta om boken, och läsa upp ett stycke (jag valde våningssängsscenen från landet där John och Frank ligger och pratar och John tänder och släcker sin sänglampa flera gånger). Ser ni armbandet på bilden? Jag fick det av min elev. Det är gjort med bokstavspärlor som bildar orden ”Du, bara”. Så fin present.

 

 

På borden stod sommarblommor och papperstranor.

 

Och jag bjöd på popcorn blandat med M&M’s, som de äter i boken (men här verkar ju någon bara ha tagit alla popcorn).

 

Klädkoden var färgglatt, och jag älskar hur alla hade ansträngt sig! Bäst var några av mina metalelever som för dagen letat fram röda bandtröjor istället för svarta <3

 

 

Några av muffinsen fick M&M’s på sig. De bruna var godast.

 

 

Det var en så fin kväll. Ljuset var underbart.

 

 

Och jag fick träffa Sepidar Hosseini som gjort omslaget till boken! Helt ljuvlig människa som jag ser fram emot att samarbeta med igen.

 

 

Då och då stannade jag upp och bara kände … ”Wow. Det här händer på riktigt.”

 

 

Det är något väldigt speciellt med att få signera sin egen bok. Väldigt roligt.

 

 

 

Kön till signeringsbordet ville aldrig ta slut! Och jag fick så mycket kramar <3 Så roligt att både släktingar, vänner, gamla bekanta, elever, gamla elever, kollegor, tre (!) av mina gamla svensklärare och många skrivar- och instagramvänner var på plats. Jag skrev jättelångsamt och noga, men de verkade ha trevligt i kön, så det var nog lugnt. Jag hade hittat en stämpel med en papperstrana på Etsy, så jag hade ett litet signeringskit med mig och stämplade i varje bok. Roligt.

 

 

Många hade med sig blommor och presenter och fina kort för att fira boken! Så fint!

 

 

Jag spelade Nick Drake för dem <3 Och höll ett quiz med Du, bara –relaterade frågor, där en av frågorna var vilken som var den bästa skivan. Hehe.

 

 

Jag hade verkligen sett fram emot att få bygga ett torn av mina egna böcker. Mäktig känsla.

 

 


Också mäktig känsla att få ge mina Annor boken på riktigt. Den är ju tillägnad dem, eftersom de varit bokens magiska gudmödrar som lärt mig mer om skrivande än några andra. Jag var väldigt stolt när jag fick lämna över den.

 

 

Och väldigt rörd när jag gav dem långa, långa kramar.

 

Jag är så glad åt min tribe!

 

Vilken kväll. Det var verkligen magiskt på alla sätt. Ser ni förresten hur väl min klänning matchade med bokomslaget? Det här hade jag inte berättat för förlaget eller Sepidar tidigare, men jag bad faktiskt att vi skulle göra omslaget turkost för att jag hade hittat den här klänningen i en secondhandaffär innan vi ens skrivit kontrakt, och tänkte att jag ville ha den på min releasefest. Hehe.

 

Efteråt var jag helt slut! Men lycklig. Och mitt kök kändes som en blomaffär. Jag är så tacksam över att jag får vara med om det här. Det kom så mycket folk, och det var så trevlig stämning. Och det var så ROLIGT att få fira boken och göra temafest! Efteråt började jag på riktigt förstå att boken finns därute nu. Speciellt när det första meddelandet från en före detta elev kom lite senare på natten, och hon skrev att hon sträckläst och haft fjärilar i magen hela tiden. Bättre start än så här kan en bok inte få.

 

Tack till Andreas Johansson som tagit alla de fina bilderna!

 

/Anna Ahlund

Du, bara är här!

Posted on 19 maj, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 14 Comments

Bild på första mötet mellan författare och bok

Du, bara är här nu!!!

Här är jag när jag kom till förlaget och för första gången fick hålla i boken. Wow alltså, vilken magisk känsla! Och kolla vilken knubbis den är!



Bild på Du, bara

Kolla hur snygg den är på mitt köksbord!



Bild på Du, bara i bokhylla

Och kolla hur SNYGG den är i hyllan! Och hur bra den gör sig bredvid David Levithan och Jandy Nelson!



Bild på Du, bara i trädgård

De senaste dagarna har jag fotat den mot en massa snygga bakgrunder.



Bild på Du, baras rygg

Och beundrat alla små detaljer.



Bild på Du, bara

Och klätt mig matchande och burit runt på den.



Bild på Du,bara uppslagen

Och beundrat detaljerna ännu mer.



Bild på Du, bara

Och läst den, i bokform! Wow, vad det kändes coolt.



Bild på uppslag med våningssängssamtal

Jag log åt sånt här.



Och beundrade sånt här.



Bild på tacksidan

Och gladdes åt sånt här, återigen.



Bild på baksidan och trana

En fin grej är att jag inte kunde låta bli att gråta på slutet när jag läste den, fast jag ju läst den en miljon gånger förut. Jag är en sån sucker för romantiska historier! Det känns så roligt att få skriva sånt som jag själv verkligen gillar att läsa.



Detta alltså. Vilken grej.

/Anna Ahlund

Podd: Avsnitt 2 – Att bygga råmanus

Posted on 14 maj, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Från manus till bok, Podd, Skrivande 6 Comments

Här är andra avsnittet av vår podd!

Avsnitt två handlar om idéer, inspiration, och att gå från tanke till handling. Med andra ord – att bygga råmanus.

Det var spännande att podda över Skype denna gång! Nästa avsnitt kommer att handla om skrivprocessens nästa steg: de där tusen varven redigering. Har du några frågor om hur vi jobbar eller vill få redigeringstips? Lämna en kommentar så besvarar vi allt vi kan i nästa avsnitt!

/Anna, Anna & Anna

 

 

http://www.annaskriverunder.se/files/2-att-skriva-ramanus.mp3

Podcast: Play in new window | Download

Sätta på plåster eller leka Dr Frankenstein?

Posted on 3 april, 2016 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Från manus till bok, Redigering, Tips 6 Comments

Just nu håller jag på med Den Stora Redigeringsrundan av sista boken i trilogin om Systemet. Det betyder att jag skrivit, skrivit om och slipat historien och sedan skickat den till några betrodda testläsare. Först efter en testläsning kan jag se textens stora brister tydligt.

Den här gången fokuserade jag mycket på att få ihop handlingen när jag skrev manuset. Inte förvånande ligger den stora bristen då i sånt som är lätt att missa när en fokuserar på handlingen. Miljöer och gestaltning är inte tydliga nog, och framförallt verkar relationerna mellan karaktärerna ha blivit rätt platta och negativa. Jag har fått höra att det finns ett mörker i texten som gör det svårt att ta till sig karaktärerna, att det känns som om allt går i gråskala.

I ett par veckor nu har jag filat med texten för att se om jag kan bygga in mer av värme, färg och gestaltning i den. Den första tredjedelen gick bra. Där var problemen mindre och jag behövde bara medvetet stärka vissa saker som hade med känslor att göra för att det skulle kännas bättre. Men sedan körde jag fast. Historien tar en mörkare vändning och jag hade inget bra svar på vad jag kunde slipa för att få in mer ljus.

I går vaknade jag av någonting precis efter att jag somnat. Och svaret var där. Flera vinklar och ändringar som jag direkt kände skulle ge mig en lösning. Och jag blev nästan full i skratt där mitt i natten. För att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Att sätta små plåster, ändra en bit här och skriva till något där, hjälper sällan mot stora problem.

I stället har jag i de senaste manusen jag skrivit känt mig lite som en galen vetenskapsman. Funkar det inte med en arm, en hand och fem fingrar? Ersätt dem med en krabbklo, eller varför inte sy på ett extra ben och en skorpionsvans. Ta bort det som inte funkar och ersätt det med något helt nytt. Stora problem kräver stora förändringar.

Manuset då? Jo, nu ska jag ägna någon vecka åt att byta ut ett händelseförlopp som var alldeles för ensidigt och slentrianmörkt mot ett med större svängningar, mer variation i känslorna och som förhoppningsvis känns mer fräscht, mer i samklang med resten av historien. Som en effekt av den förändringen kommer en del andra saker att behöva ändras. Och när hjärnan ändå var igång löste den ett par problem till, som hänger ihop med det större, men inte kräver riktigt lika mycket meckande.

Nästa gång jag har ett stort problem i manuset ska jag försöka låta bli att låtsas att det kan lösas med bara plåster. Jag får helt enkelt erkänna att jag gillar att vara Dr Frankenstein.

Hur gör du när du stöter på ett större problem i din text? Går du fram som en furie eller lyckas du lösa det med mindre ändringar?

/Anna Jakobsson Lund

 

Debutantporträtt i Sommarens böcker

Posted on 26 mars, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Från manus till bok 18 Comments

Vi har haft en så härlig helg tillsammans alla tre! JL är i Stockholm och vi har spelat in podd (som vi berättar mer om senare) och fikat, fikat, fikat med författarkompisar. Underbart!

 

I morse gick vi till Akademibokhandeln vid Hötorget för att titta om de hunnit få in katalogen från Svensk Bokhandel med sommarens böcker.

”Ni kan få bläddra i den, men vi har bara ett exemplar så den är inte till salu”, sa expediten när vi kastade oss över den.

 

 

 

 

 

 

Fort bläddrade vi fram till sidorna med debutantporträtten, de presentationstexter som sommarens debutanter skriver.

”Känner ni någon som är med i den?” sa expediten när vi hittade rätt sida och böjde huvudena tätt ihop för att se bättre (och jag eventuellt gav ifrån mig ett litet glädjetjut när jag såg hur fint det såg ut).

 

 

 

 

”Det är jag som är med i den!” svarade jag och visade henne sidan.

Och nu vill jag gärna visa er! Det här är mitt debutantporträtt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här är texten, lite större:

 

De tror att jag inte hör dem. Eller så är samtalsämnet för viktigt för att det ska hinna spela roll om någon hör.

De pratar om hångel.

De är sexton år, de sitter inklämda fyra stycken i soffan jag köpte för stipendiepengarna vi fick för att fixa i skolbiblioteket, och de diskuterar ingående vem som gjort vad med vem och när, och vem som skulle vilja göra vad med vem. Helst närsomhelst. Helst nu. De pratar snabbt. Det är vår och islossning, de är inklämda i sig själva, och de pratar i munnen på varandra för att komma loss.

Givetvis tjuvlyssnar jag.

Folk brukar fråga om jag antecknar när jag hör mina elever prata för att få stoff till mitt skrivande. Det gör jag inte. Däremot lyssnar jag på hur de pratar med varandra. Tonen. Orden. De där meningarna som kommer fram en stund efter att ett ämne avslutats. Sakerna som måste ut, för att de inte ryms inuti längre. Det där jag bara kan ana, som aldrig riktigt sägs. Längtan mellan raderna. Drömmarna.

Samtalet glider över till böcker med sex i. Det är naturligt, eftersom de befinner sig i ett bibliotek och hångelämnet för tillfället är uttömt. De börjar prata om bra gayskildringar. De kommer inte på så många. Jag reser mig direkt, tar med mig en trave kärleksböcker som balanserat på hörnet av mitt skrivbord, och ger mig tillkänna.

”Ta de här”, säger jag, och ger dem David Levithan, Jandy Nelson, och Sarah Tregay. ”Det är inte jättemycket sex i dem, men de fångar kärlekskänslan väldigt bra.”

”Okej”, säger de.

Vi utför låneritualen.

Sen går jag hem, och jag tänker att de snart kommer att ha läst ut de där böckerna. De kommer att fråga efter fler. Jag kommer att ge dem fler, och det kommer att säga schlurp, för ungdomar läser törstigt.

Jag tänker på hur många komma ut-skildringar de kommer att läsa, när de arbetar sig ner i högen. Hur mycket gay-angst som kommer att skölja över dem. Hur reglerna i deras värld kommer att formas av vad de läser. Hur de kommer tro att saker måste vara.

Så jag skriver. För dem. För ungdomarna som pratar hångel i min soffa, och för alla andra ungdomar med klapprande hjärtan i andra soffor därute. De törstiga.

I världen jag målar upp behöver ingen komma ut, för det finns ingenting att komma ut från. Det finns bara det oändliga i att närma sig en annan människa, att lösa upp sig själv och bli en del av något annat. Islossningen.

Jag låter killar hångla med varandra. Jag låter dem ha sex med varandra. Jag stannar kvar i scenerna länge, drar ut på känslan, fångar upp nyanser och jobbar med orden tills sidorna osar av tonårslust och osäkerhet, smygande fingertoppar och åtrå. Jag är noggrann, för jag vet att de här partierna behövs. Jag vet att de kommer att läsas noga.

Jag skriver för de törstiga. De som behöver se att det finns hopp. Mina unga i soffan ska aldrig behöva tvivla på det. När de reser sig och lämnar biblioteket för att gå ut och skapa om världen önskar jag att deras steg ska vara lätta. Och jag önskar att de ska känna, ända ner i djupet av sina unga själar, att lyckliga slut är till för alla.

 

/Anna Ahlund

 

 

 

 

Flyg, lilla vän

Posted on 24 mars, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok 10 Comments

Sista korrvändan är gjord, och i morgon flyger Du, bara till tryckeriet. Mitt jobb med texten är klart. Min bok är färdig nu.

Ahlund, A - Du, bara - 29699517

Jag började skriva på historien om John och Frank för snart två år sen. Sen dess har jag jobbat igenom den tusen varv, ändrat och fixat och pillat. Bara i år har jag läst igenom den fyra gånger i de sista varven, ändrat smågrejer, letat korrfel, putsat. Och nu är jag klar. Nästa gång jag läser den är det i bokform. På papper. En äkta bok som går att bläddra i!! Och klämma på! Och krama! Och lägga under kudden. Kan inte VÄNTA tills jag får lägga den under kudden.

En intressant grej är att jag hittills vetat ungefär vilka som läst boken, men i och med tryck tappar jag den kontrollen helt. Om ett par månader skulle tekniskt sett ungefär varenda människa jag möter kunna ha läst den? Och liksom TÄNKT saker om den? Och kanske GILLAT den? (hoppas)

 

Min bok? Wow. Nästa gång vi ses är den verkligen en bok. Min bok.

Flyg, lilla vän. Flyg ut i världen och gör gott. Jag är så väldigt stolt över dig.

 

/Anna Ahlund

 

The end of an era…

Posted on 19 februari, 2016 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 6 Comments

I veckan blir grovmanuset till sista boken i trilogin om Systemet (förhoppningsvis!) klart för att skicka till testläsare. Än är det en hel del jobb kvar innan historien kommer att finnas innanför pärmar. Det har inte hindrat mig från att börja känna ett oväntat stort vemod över att behöva lämna den här världen.

Jag började skriva Tredje principen 2012. Det var ingen historia jag arbetat med i evigheter, som min första bok, Natt utan ängel. Det började bara med en gammal scen och en önskan att skriva något nytt och större än jag gjort förut. Ava och Levi var ganska motsträviga och självdestruktiva till en början. Gnälliga, rent av. Men när jag fick ordning på det stal de snabbt mitt hjärta. Och nu ska jag lämna dem.

Inför avslutningen av trilogin hade jag det fint förspänt. Jag har några bokidéer som trycker på. Den som ligger närmast i tid har jag gjort synopsis till och skrivit några scener. Det är en historia jag riktigt längtat efter att få tid att börja med. Jag trodde inte att det skulle göra mig så mycket att lämna Systemet.

Men så skrev jag en scen där Levi hjälper Ava med ett ansiktsjobb. En typ av scen som jag har haft i flera varianter genom trilogin. De pratar om framtiden och då rullade det in. Det stora vemodet. Jag insåg att det här är allt jag kommer att få skriva om Levi, Ava och de andra. Efter det här vet jag inte vad som händer dem.

Lite knäppt kändes det. Jag vet ju att de inte är på riktigt. Men jag tillät mig känslan. De är tillräckligt verkliga för att jag ska vilja tillbringa flera timmar varje dag med dem. Och jag kommer att sakna dem när jag inte längre får göra det.

/Anna Jakobsson Lund

 

Omslaget

Posted on 30 januari, 2016 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Bokprocessen, Från manus till bok, Skrivande 10 Comments

 

Tada! Nu är framsidan på min bok officiell! En beskrivning av boken ligger uppe på Rabén & Sjögrens hemsida, och den går att bevaka på Bokus och allting! Jag studsar här borta! Vad häftigt det känns att det faktiskt är på riktigt, att detta verkligen händer!!!

Omslaget är gjort av Sepidar Hosseini, och jag tycker att det blev dreamy verkligen. Det fångar ett drag i boken som jag själv är mycket förtjust i. Sommarljuset, stämningen. Det ömma. Och jag gillar att det syns att boken riktar sig till unga vuxna. Jag ska inte spoila något, men jag älskar hur Sepidar har plockat upp flera detaljer ur boken och fått med dem i bilden på ett så snyggt sätt.

 

Såhär står det i Rabén & Sjögrens beskrivning av boken:

 
”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

 

 

Åh vad fantastiskt det är att detta händer!!! <3

/Anna Ahlund

Ahlund, A - Du, bara - 29699517

Förlagskontrakt – och frågor jag fått efteråt

Posted on 28 januari, 2016 by Anna Arvidsson Posted in Anna Arvidsson, Från manus till bok, Redigering, Samarbete, Skrivande 7 Comments

I december fick jag ett av mitt livs absolut roligaste besked – Rabén & Sjögren ville ge ut min debutbok. Efteråt har jag fått många frågor från andra som skriver och ännu inte har skickat till förlag. Jag samlar några av frågorna och svaren här. 

UtskriftVar det första gången du skickade till förlag?

Nej, det var andra. En tidigare version av Ordbrodösen blev refuserad sommaren 2014. Jag skickade den till åtta eller nio förlag då. Ett av dem refuserade med ett kort lektörsomdöme som jag hade mycket nytta av i min redigering.

Hur mycket tid har du lagt ner på Ordbrodösen?

Jag vet faktiskt inte hur många timmar det handlar om. Jag började skriva i slutet av oktober 2013. Jag var föräldraledig och varje gång våra ettåriga tvillingar sov dagtid skrev jag. Det blev ungefär tre pass per dag i fyra månader. Att jag aldrig visste hur långt ett skrivpass skulle bli gjorde mig extra fokuserad. Första utkastet blev klart i början av mars 2014 (se bild!). Mellan mars 2014 och september 2015 hade jag sedan några långa och intensiva redigeringsperioder, några mindre intensiva och några perioder där manuset helt vilade.

Har du använt testläsare eller lektör?

Ja, den version som Rabén & Sjögren antog var det läst av ungefär femton personer. Hälften var uttalat testläsare, hälften var vänner som gärna ville läsa och gav pepp, input och ställde kloka frågor. Efter att manuset refuserades sommaren 2014 lärde jag känna Anna Jakobsson Lund och Anna Ahlund vilket jag är Facebook evigt tacksam för. Vårt samarbete höjde mig och kapade ord i mitt manus rejält! Hittills har JL läst Ordbrodösen tre gånger och Ah två.

Jag anlitade också lektören Bläcklilja mellan våra testläsningsomgångar. Jag fick henne rekommenderad och föll för namnet. Det är jag också glad för!

Vad skilde det refuserade manuset från det som antogs?

Massor! Jag kommer att blogga mer om detta, men den korta versionen:

Själva handlingen har faktiskt inte förändrats så mycket sedan det första utkastet, men en hel del annat. Den refuserade versionen var nästan 50.000 ord längre (ja, ord!). Den hade scener som ofta började för tidigt och slutade för sent, för många detaljer och för mycket inre monolog. Min huvudkaraktär kommenterade helt enkelt allt.

Hur många förlag skickade du till nu? 

Jag skickade till sex förlag den här gången. Jag hoppades lite extra på Rabén & Sjögren, bland annat för att Anna Ahlund hade fått så fint första intryck och bemötande av dem samma sommar. Det kändes fantastiskt när jag fick ett första mejl från dem efter bara en vecka. Stort på kan-man-skrika-rätt-ut-på-pendeltåget?-nivå.

Skickade du till samma förlag två gånger? Hade de bett om det då?

Ja. Jag kände att manuset var så pass förändrat att jag vågade be om nya bedömningar. Jag förklarade kortfattat att jag skickade manuset på nytt, varför och hur jag hade arbetat om det sedan sist.

Vad hade du gjort om manuset inte hade antagits?

Jag bestämde tidigt i skrivprocessen att om jag lade ner så mycket tid på Ordbrodösen som jag gjorde skulle manuset bli en bok. Hade inget förlag antagit denna version hade jag en indieplan. Den hade jag redan innan jag träffade JL, annars skulle hon definitivt ha inspirerat mig till det.

Skrev du om följebrevet?

Ja. Det blev också klart kortare. Första gången försökte jag berätta allt. Andra gången försökte jag väcka nyfikenhet och slå an samma ton som i manuset.

Fråga gärna mer om jag har missat något. Eller berätta hur du har gjort!

/Anna Arvidsson

Senaste inläggen

  • Equilibrium finns på riktigt!
  • Equilibriums boktrailer
  • Fototävling: Saker ingen ser
  • Smaka på Equilibrium
  • Samtal om skrivande och samarbete på Bokmässan

Kategorier

  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Bokprocessen
  • Boktips
  • Från manus till bok
  • Intervju
  • Läsande
  • Podd
  • Redigering
  • Samarbete
  • Skrivande
  • Skrivövningar
  • Tips
  • Veckans fråga
  • Prev
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • Next
© Anna skriver under
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies.Jag accepterar Läs mer