För en dryg vecka sen hade jag en sån där dag då manuset förmodligen hade åkt i papperskorgen om jag inte hade ett kontrakt, ett utgivningsdatum, en framsida, och en hejaklack av peppiga människor som vill läsa (vilket jag är superglad för).
Det största problemet med manuset var att jag saknade överblick. Därför bestämde jag mig för att göra ett post-it-synopsis-vägg. Jag satte upp en post-it-lapp för varje kapitel och planerat kapitel, färgmarkerade beroende på vilken karaktär vi följde, och flyttade runt dem tills historien kändes logisk och alla handlingsluckor var fyllda.
Det här hjälpte mig jättemycket, att få den överblicken var precis vad jag behövde. Jag sitter oftast i köket och skriver, och nu behövde jag bara vända på huvudet för att se hela min historia på väggen bredvid mig. Det är märkligt hur mycket lättare det är att tänka klart när en ser saker framför sig.
När jag skulle fortsätta skriva började det kännas lite rörigt igen. Jag hade ingen bra överblick i mitt Word-dokument, allt var bara en blandning av färdiga, halvskrivna och oskrivna kapitel. När min vän Alex var hemma hos mig på playdate tipsade han om programmet Scrivener. Jag har mest tänkt att det varit en lite mer upp-piffad variant av Word, men jag testade, och insåg att det här är precis vad jag behöver just nu.
Grejen med Scrivener är att det går att göra mappar och egna dokument för varje scen/kapitel, och att de går att flytta runt väldigt smidigt. Saker ingen ser är indelad i månader, och har många korta kapitel. Jag gjorde en mapp för varje månad, och ett dokument för varje kapitel.
På översiktsidan skrev jag en notering om varje kapitel, vad som händer och vems perspektiv vi får se scenen ur.
En annan bra grej är att det är lättare att hålla koll på det som klipps bort. Jag har stökat om så mycket i manuset att det känts lite rörigt ibland, när jag låtit slaskpartier ligga kvar i Word-dokumentet för att jag kanske ville använda något av det igen. Allt som klippts ut ur manuset har jag tidigare även lagt i ett ”urklippt”-dokument, men där hamnade allt huller om buller.
Nu när jag jobbar i Scrivener har jag gjort ett streck efter varje kapitelslut, och lagt in bortklippt text där, i kapitlet det bortklippta tillhör. Om jag behöver kolla något vet jag var det finns, och dokumentet hålls cleant utan en massa slask.
I Scrivener finns också en funktion som gör att det går att sätta små flaggor på kapitel. Gröna för klara, gula för på g, röda för oskrivna. Det är perfekt för att få överblick! Jag tror att jag är rätt visuell överlag, och jag gillar den här typen av överblick skarpt. Speciellt när jag får byta färg på flaggorna och ser hur mer och mer blir grönt.
Så här en vecka in i Scrivener har jag bara bra saker att säga. Det har känts fantastiskt att få överblick och att lätt kunna flytta runt saker. Jag är förtjust i mappgrejen, och att jag kan skriva på ett kapitel och samtidigt se var jag befinner mig i handlingen, och vilka scener som finns runtomkring. Det är skönt att inte behöva hålla allt i huvudet, eller vara tvungen att scrolla en massa fram och tillbaka för att hitta saker. Scrivener känns lite som en post-it-vägg på datorn.
Använder ni Scrivener? Gillar ni det?
/Anna Ahlund
Med Tredje principen försökte jag göra allt det här i ett excel-dokument av alla saker. Det blev inte så bra, men jag behövde överblicken. Jag tror att jag skulle tjäna på att inte vara så lat utan orka göra underarbetet med att beskriva alla scener etc, många saker kan dyka upp bara av att få se hur de beskrivningarna ser ut.
Med Aldrig ensamma markerade jag vilka miljöer scener utspelade sig i och insåg att jag behövde större variation i miljöerna. Men då gjorde jag det analogt, och kladdiga papper är inte direkt så där superinspirerande. Tack för att du peppar mig att våga testa detta för nästa projekt! (Rätt så bra att kunna föra över lösa idéer till nästa bok också, för den som skriver trilogier. 🙂 )
Scrivener är bäst! Jag har använt det sen hösten 2013 och jag älskar det. I Nationen växlar jag mellan tre karaktärer och där har alla karaktärer fått en egen färg och varje månad en egen mapp – lite i samma stil som du.
Slasktext/överbliven text brukar jag faktiskt klistra in i document notes. Där skriver jag också sånt jag måste komma ihåg att fixa. Så himla himla smidigt. Inte en chans att jag skulle skriva i Word igen.
Vilket bra inlägg! <3 Jag har tänkt att jag ska börja använda Scrivener ett tag (inte minst för att Michaela peppar mig att använda det) men har inte känt att jag "haft tid" att sätta mig in i programmet (jag och teknik liksom!). Nu blir jag peppad att försöka! Fast det blir nog först till nästa projekt så får trilogin avslutas med samma arbetsmetod jag använt tidigare – vågar inte riskera att något klabbar ihop sig nu på sluttampen! 😛
Använder sedan flera år tillbaka.
ÄLSKAR!!!