logo
  • Om
  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Blogg

Category Archives: Skrivande

Pappersmagi

Posted on 22 november, 2014 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Skrivande 2 Comments

Idag har jag skrivit ut utkast tio av Du, bara. 348 papperssidor känns nog aldrig så tunga och mäktiga som när man fyllt dem med sina egna ord.

Det händer något magiskt när man skriver ut. Jag kan ha suttit och pillat med ett parti i evigheter på datorn, tyckt att jag fått till det ganska bra, men när det kommer ut på papper ser jag ändå direkt massor av nya saker som kan bli bättre. Och det roliga är att jag ofta inte förstår hur jag kunnat missa dem förut.

Ni vet när man tar med sig en ny bra bok och kryper upp i läsfåtöljen? En bok man är nyfiken på, och vet att man kommer att tycka om? Så kändes det nu när jag började läsa mitt manus på papper. Jag har stirrat på det i ganska många timmar varje dag sen i juni, ändå kunde jag känna en sån läsglädje när jag fick bläddra upp första sidan idag.

Jag vet ju hur det ska gå, så jag ska inte försöka lura i någon att spänningen har med handlingen att göra, det är inget sånt. Det som känns lockande är att se vad som kommit fram sen förra varvet. Vad de onödiga blickarna, leendena och anföringsverben jag karvat bort har givit för resultat för flytet. Hur de nya lagren kommer fram, subtiliteterna i språket, aningarna om vad som ligger och puttrar under ytan.

För varje varv blir allt skarpare. Flytet blir bättre. Karaktärerna blir tydligare och renare. När jag sitter med redigeringspennan i mungipan i min läsfåtölj vet jag att ju mer jag hittar att karva i, desto bättre kommer texten att bli i nästa varv. Jag bara myser. Papper alltså, vilken magi det är.

Anna Ahlund

Jag skyller bilderna på Alba

Posted on 21 november, 2014 by Anna Arvidsson Posted in Anna Arvidsson, Skrivande 6 Comments

Miljöbilder Foto: Anna ArvidssonJag ser mig själv som en textmänniska. Jag är en textmänniska. Jag älskar att besöka Fotografiska, men har länge förknippat fotografering med teknik och tusen inställningar. Och få saker får mig att svära så …

I Ordbrodösen är ord, skrivande och historieberättande centrala teman, men bilder spelar en viktig roll. Min huvudkaraktär Alba Vinter är fotointresserad, mycket mer än hon erkänner för sig själv. Jag tyckte först att det kändes knepigt. Vad lägger Alba märkte till som jag inte reflekterar över? Hur skulle hon beskriva den där färgen?

Jag gjorde mitt bästa. När en av mina första testläsare, en litteraturvetare från England som jag vet läser oerhört mycket, återkopplade att jag hade fångat färger och struktur på ovanligt sätt blev jag glad. När båda mina medbloggare här kommenterade min känsla för färg och form och uppskattade mina miljöbeskrivningar blev jag glad igen och igen.

Jag vet inte om jag har haft en känsla för färg och form sedan innan, eller om Alba har tvingat fram den. Jag vet i alla fall att det är min huvudkaraktärs fel att jag sitter på huk i morgonstressen och fotograferar vattendroppar på ett spindelnät. Det är också hennes fel att jag missar tvärbanan för att jag tar en omväg för att fånga bryggor i morgondimma.

Jag ser mig själv som en textmänniska. Men det är trevligt att låta en bildmänniska bo in sig i min hjärna.

Anna Arvidsson

Trådar, texter, te och en tribe

Posted on 20 november, 2014 by Anna Arvidsson Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Samarbete, Skrivande Leave a comment

Vi träffas i en stor grupp på Facebook. Nästan 4000 författare, aspirerande författare och skribenter. Första gången vi är aktiva i samma tråd handlar det om normer, nästa gång om gestaltning. Tredje gången handlar det om en specifik bok. Den gången är det bara vi tre som skriver, ändå kommer tråden snabbt upp i ett hundratal inlägg. Här flyttar vi över till en privat tråd. Som exploderar.

Efter en vecka bestämmer vi oss för att testläsa varandras manus. Vi gör upp en turordning och inom en månad har vi både fått och gett ungefär 700 textkommentarer och haft en lång chattfika per manus, med te och praliner. Pepp och hjärtan blandas med träffsäkra instruktioner om att ta fram macheten och döda ett gäng darlings. Vi hittar varandras styrkor och svagheter och snart är vi uppslukade av varandras världar. ”Jo, jag kom på … Du vet när … Skulle du inte …”

Vi bollar texter, men också idéer. Idéer om samarbeten och projekt. ”Tänk om vi skulle …” ”Ja, ja, ja!” Saker som kändes svåra och osannolika i augusti hann växa till konkreta mål till oktober. Det är lättare att våga när man har en tribe.

Har du några som du samarbetar med? Hur hittade ni varandra?

Anna, Anna & Anna

Intervju om världsbygget i Doften av mango

Posted on 20 november, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Boktips, Skrivande 1 Comment

maskinblod3Att skapa nya världar är en av de roligaste delarna med att skriva fantastik. Karaktärer som handlar på ICA är väl okej, men inte så spännande.

Bättre då att få grunna en stund på vilket samhällssystem som funkar bäst för att lyfta fram karaktärerna.

På förlaget Affronts hemsida blir jag utfrågad om just det här av författaren Eva Holmquist, som också deltar i antologin Maskinblod 3.

Läs artikeln här.

Anna Jakobsson Lund

Att älska att skriva

Posted on 19 november, 2014 by Anna Arvidsson Posted in Anna Arvidsson, Skrivande Leave a comment

Jag har alltid sagt att jag älskar att skriva. Det har inte alltid varit sant.

När jag var barn skrev jag jämt. Det blev dagböcker som pryddes med klistermärken och brev till bästisen med hundra frågor och svar. Jag drömde om att bli författare och förvandlade skolans linjerade anteckningsblock till sagoböcker. ’Fantasi och värklighet’ stod det utanpå. 

I tonåren älskade jag fortfarande att skriva. Jag skrev dagböcker och noveller och brev till pojkvännen. Stavningen var klart förbättrad, de röda trådarna tydligare och jag drömde om att bli journalist. Jag fick högsta betyg på uppsatserna i skolan, men mest skrev jag för att jag så innerligt gärna ville.

Så blev jag vuxen. Jag pluggade. Och pluggade. Jag skrev akademiska uppsatser, inlämningsuppgifter och tentor. Jag skrev utförliga, färgkodade scheman i Excel för att pussla ihop mina kursstudier i dubbla huvudämnen. Tid att skriva för att det var roligt existerade inte. 

Jag började jobba och blev så småningom kommunikatör. Jag skrev mycket i arbetet, men privat tog det stopp. Försökte jag skriva någonting fiktivt eller åtminstone personligt vaknade en miniatyrredaktion med hårda kritiker till. De satt på min axel och förväntade sig perfektion från första ordet så jag kom sällan längre än ett stycke. Jag började tro att jag helt hade tappat min fantasi. Älskade skrivandet gjorde jag definitivt inte.

I juni 2009 satt jag på en sommarkurs på Skrivarakademin i Stockholm. Kursen var ett halmstrå för jag levde i ett svart vakuum av ofrivillig barnlöshet och älskade absolut ingenting. Jag behövde något som kändes meningsfullt, något positivt bland alla nej. Jag läste en kurs till och en kurs till. 

Hösten 2012 fick jag tvillingar och tre dagar före deras ettårsdag fick jag en romanidé. Barnen brukade sova samtidigt om dagarna och så snart de hade somnat skrev jag. Makaroner på golvet och utspillt vatten fick vänta, jag vred datorn åt ett rent hörn. För första gången gav jag en idé daglig skrivtid och uppmuntran och min fantasi var tillbaka med besked. På fyra månader blev det ett första utkast till en crossoverroman. Min inre övernitiska redaktion hade jag inte tid att lyssna på. Om jag älskar att skriva igen? Ja, ja, ja!

Anna Arvidsson

Clara kom först

Posted on 19 november, 2014 by Anna Ahlund Posted in Anna Ahlund, Skrivande 1 Comment

HimmelClara kom först. Hon smög sig på, och i hennes drömmar fanns Jakob. Jag visste inte riktigt vem Jakob var då, mer än att de träffades när Clara sov och att han hade det mest bedårande mörklockiga hår man kan tänka sig. Jag visste inte så mycket om Clara heller, mer än att hon gick på gymnasiet och var trött på killar som skickade dubbla budskap.

När Jakob kom blev vi båda väldigt nöjda, för allt blev enkelt, och han var väldigt tydlig med vad han kände för henne. Kruxet var väl att Jakob bara fanns i Claras drömmar, och vi befarade att hon eventuellt bara hade hittat på honom. Där hade vi ett problem. Och eftersom det var jag som hade försatt dem i den situationen var jag tvungen att lösa det.

Sex månader senare hade jag ett manus i min hand. Då hade Clara och Jakobs värld spunnit runt i mitt huvud nästan oupphörligt sen jag började, nya personer hade kommit och velat vara med, historien hade tagit oväntade vändningar, blivit större, blivit mer komplex, och det mest oväntade av allt var nog att den faktiskt blev färdig.

Sen dess har jag skrivit ett till manus, om helt andra personer. Och nu är manuset om Clara och Jakob inte färdigt längre. Jag har nämligen lärt mig saker som gör att jag kan utveckla deras historia, göra språket skarpare, och inramningen bättre. Jag har lärt mig mycket av de andra Annorna här, de är fantastiska på att se hur man kan utveckla en text. Nästa gång manuset är klart är det kanske färdigt på riktigt.

Jag kommer alltid vara tacksam mot Clara för att hon kom. För när hon öppnade dörren kom det fler. Många fler. De är så väldigt välkomna, för varje karaktär jag lär känna gör att jag växer. Det är kärnan i skrivandet för mig.

Anna Ahlund

Alltings början

Posted on 19 november, 2014 by Anna Jakobsson Lund Posted in Anna Jakobsson Lund, Skrivande Leave a comment

Min mamma hävdar att hon aldrig försökte få mig att lära mig läsa. En dag kom jag bara med en lapp där jag skrivit potatismos. Jag tror hon överdriver en smula.

Men jag har alltid älskat ord. Jag pratade konstant och började skriva så snart jag fattade att det gick. Självbiografier när jag var nio (inte långa), fan fiction på Grottbjörnens folk när jag var elva (långa), pärmvis med kärleksdikter och texter om social orättvisa och tjejer som stod upp mot mobbare när jag gick på högstadiet.

Efter gymnasiet gick jag min första skrivkurs, blev medlem i en skrivgrupp full av underbara och galna människor som var upp till sextio år äldre än jag, läste Kreativt skrivande på högskolan när jag försökte få ihop en examen och jobba samtidigt. Skrev gjorde jag lite oplanerat, när jag kände för det, eller var tvungen att få ihop en uppgift.

Längre projekt blev det först när min dotter var ett år. Då samlade jag ihop en historia jag skrivit på av och till i femton år, skrev klart den och gav ut den på eget förlag. Jag kallar Natt utan ängel min ”du måste lära dig att krypa innan du kan gå”-bok. Det fanns så mycket jag inte visste, som jag lärde mig när jag såg på boken i efterhand, när jag försökte sälja den och när den blev recenserad. Tufft, kändes det då. Viktigt och lärorikt, tycker jag nu.

Tomheten efter att jag skrivit klart och gett ut debuten var tydlig, jag behövde ett nytt projekt. Då kom en gammal scen smygande. Jag hade vridit och vänt på den länge, men när den nu dök upp kom en massa intressanta trådar tillsammans med den. En historia att bygga på. Inte bara en bok, utan tre.

Tredje principen är första delen av min trilogi om Ava och Levi som lever i ett framtida Europa där allt styrs av Systemet, allt är rationellt och alla friheter förbjudna. När jag började skriva den startade jag en vana som skulle växa till ett beroende, ett ständigt jagande efter mer skrivtid. En längtan efter att ha skrivandet som jobb.

Där är jag inte än, men jag jobbar på det. Något annat min mamma skulle kunna berätta är hur tjurig den där femåringen som lärde sig skriva själv var. Och det har inte blivit bättre. Så jag utgår från att jag förr eller senare kommer att lyckas med det jag föresatt mig. Att få ägna mig mer åt orden.

Anna Jakobsson Lund

Senaste inläggen

  • Equilibrium finns på riktigt!
  • Equilibriums boktrailer
  • Fototävling: Saker ingen ser
  • Smaka på Equilibrium
  • Samtal om skrivande och samarbete på Bokmässan

Kategorier

  • Anna Ahlund
  • Anna Arvidsson
  • Anna Jakobsson Lund
  • Bokprocessen
  • Boktips
  • Från manus till bok
  • Intervju
  • Läsande
  • Podd
  • Redigering
  • Samarbete
  • Skrivande
  • Skrivövningar
  • Tips
  • Veckans fråga
  • Prev
  • 1
  • …
  • 11
  • 12
  • 13
© Anna skriver under
Vi använder cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli bättre. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies.Jag accepterar Läs mer