Category Archives: Anna Arvidsson

De magiska orden

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Skrivande 8 Comments

En brodös är en kvinna som broderar, men en ordbrodös ägnar sig inte åt handarbete. Hon skriver istället. Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

Bild på förlagsavtal för Ordbrodösen

Så inledde jag mitt brev till Rabén & Sjögren i slutet av september. Jag bifogade mitt manus och skrev att Ordbrodösen är en historia om släktskap, vänskap, hemligheter, orosfåglar, klockor som tystnar och vår längtan att höra till.

Sedan hoppades jag.

Till svar fick jag ett första mejl, ett andra mejl och så frågan om jag ville träffas och diskutera mitt manus. I går fick jag slutgiltigt besked. Det kom med den vanliga posten, trängdes med räkningar och reklam. Jag öppnade kuvertet redan i hissen och läste magiska ord som förlagsavtal och författare.

I januari 2017 debuterar jag på Rabén & Sjögren. När det har slutat brusa i mina öron ska jag försöka beskriva hur fantastiskt det känns.

/Anna Arvidsson

 

Anna-dagen

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Samarbete, Skrivande 1 Comment

Annacollage

Det är inte varje dag vi träffas på riktigt alla tre, eftersom två av oss håller till i Stockholm och den tredje i Sundsvall. Nu när JL (Anna Jakobsson Lund) skulle till Comicon Gamex med sin pinfärska bok Aldrig ensamma (som hon skrev om här), passade vi även på att boka in en hel Anna-dag i kalendern.

Vi började dagen i Ahs (Anna Ahlunds) kök, med scones och en stor kanna te. Därefter blev vi fotograferade i Humlegården och inne på Kungliga biblioteket. Efter lunch hängde vi på Chokladfabriken på Regeringsgatan. Ar (Anna Arvidsson) hade förvarnat dem om att vi skulle komma, och det var nog bra, för vi åt choklad och drack te och pratade skrivande tills vi blev skakiga och de stängde.

När kvällen avslutades var vi rejält trötta i både huvuden och röster, men varma och mjuka i magarna. Att få ha möjlighet att träffa sin skrivartribe live då och då, om så än bara för en dag … Det finns bara ett ord för att beskriva det: Pralinfint.

 

/Ah, Ar & JL

Promenadfasen

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Skrivande 1 Comment

En av mina favoritfaser av skrivandet är promenadfasen. Särskilt i början av ett projekt tänker jag helst på texten när jag går. Jag vill vara ensam, gå en välbekant runda och ha musik som jag inte lyssnar på i öronen. Ofta upplever jag något som jag kallar writer’s high trots att få av mina ord hamnar på papper.

Just nu är jag i den fasen. Min nästa huvudkaraktär tar plats, prövar sin ton. Klara har en viktig roll i Ordbrodösen, men nu ska hon bli ”jag”. Utanför kan det se så här lugnt ut. Inuti pågår en underbar process där tankarna testar en väg, kikar runt ett hörn, öppnar en dörr, väljer, vrakar och rusar vidare.

promenadbild

/Anna Arvidsson

Solen, solen, solen och sex andra böcker

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Boktips, Skrivande 4 Comments

Sommaren är en underbar tid för läsning. Vi har valt tre boktyck var från våra Instagramkonton från perioden maj-september.

Nio böcker från Instagram

Anna Ahlund @anna.ahlund:

1. Fanart av Sarah Tregay är en romantisk och verklighetsnära highschoolberättelse om Jamie som är kär i sin ljuvliga bästis Mason, och är rädd att vänskapen ska förändras om han berättar det. Jag älskar inramningen och karaktärerna och unga vuxna-känslan, och allt tecknande, som trasslar till saker rejält.

2. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst var en positiv överraskning, och schlurp sa det bara när jag läste den. Romantisk och fin och mysig berättelse om två unga killar i ett kyligt Stockholm, bakverk, stora halsdukar, varma ryggar, ensamhet, och att våga vara modig. Jag skulle önska att den var dubbelt så lång, gillar språket och känslan väldigt.

3. Jag ger dig solen av Jandy Nelson är bland det bästa jag har läst någonsin. BAM! Kreativitet! Förälskelse! Syskon! Formuleringar som ”prerafelitiskt hår”! Färger! Hemligheter! Och så det där fantastiska språket. Den höll mig vaken en hel natt för att jag var så orolig över hur det skulle gå. Högsta betyg.

 

Anna Arvidsson @ordbrodosen:

4. Jellicoe Road av Melina Marchetta. Vackert, starkt och smärtsamt om vänskap, hemligheter och människor som försvinner. Ett märkligt gängkrig på en internatskola, ett upphittat manus som kanske inte är fiktivt och trådar som skickligt vävs samman. Jag sträckläste och det var en magisk dag.

5. Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Jag läste den dagen efter Jellicoe Road. Aldrig någonsin har jag läst två så starka böcker efter varandra. Språket! Karaktärerna! Språket! Kreativiteten! Eftersom både Anna och Anna hade läst den när jag började hade jag högt ställda förväntningar. Ändå klarade boken att … ja, skina som en sol.

6. Kodnamn Verity av Elisabeth Wein. Jag valde den som min tredje bild för att jag älskar omslaget och den somriga inramningen. Och ämnet, karaktärerna och tonen. Det är starkt och när det bränner till så bränner det ordentligt, men kanske kunde de första två tredjedelarna ha kortats ner något? Tyvärr lyckades jag ta ett uppehåll på flera veckor mitt i läsningen. Den hade både förtjänat och tjänat på att sträckläsas.

 

Anna Jakobsson Lund @annorlundaforlag:

7. Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Årets bästa! Fantastiska karaktärer, underbart språk och en handling som fick mig att önska att jag var nagelbitare.

8. Odinsbarn av Siri Petersen. Ny nordisk fantasydrottning på gång. En värld där folk har svans. Där korpen är helig och mäktiga familjer styr. Mitt i allt en rödhårig tjurskalle till huvudperson. Jag älskar!

9. Röd drottning av Victoria Aveyard. Den här hade jag sett bli hyllad i otaliga Instagramflöden. Världsbygget är väldigt snyggt, men karaktärerna engagerade inte och handlingen var förutsägbar. Jag körde fast efter hundra sidor och har inte tagit mig längre.

 

Hösten är också en härlig läsårstid. Har du några boktips till oss?

Författarveckan på Fårö – ett inlägg om magi

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Läsande, Samarbete, Skrivande 8 Comments

Bildcollage från Författarveckan på FåröOm mina Instainlägg den senaste veckan var ett manus på testläsning* skulle jag få tillbaka det med kommentarer i marginalen. Det är ganska mycket ljus här, skulle Anna Ahlund skriva första gången. Magi igen. Uppr skulle Anna Jakobsson Lund anmärka. Ljus, ljus, ljus. Variera! skulle Anna Ahlund påpeka på nästa sida. Magiskt igen? Skärp! skulle Anna Jakobsson Lund avsluta.

Jag har varit på författarvecka på Fårögården för andra året i rad. För mig blev det en perfekt blandning av retreat och vuxenkollo. Jag har minglat för Camilla Davidssons andra bok Pensionatet vid världens ände, jag har gått timslånga morgonpromenader genom hästhagar och längs stränder. Jag har läst mitt manus till Ordbrodösen i hängmatta och inspirationsläst Kodnamn Verity på solig strand. Jag har ätit gemensamma middagar vid långbord och varit omgiven av trettio författare och blivande författare – inspirerande, generösa och underbara människor med ett gemensamt intresse.

Och jag har ätit frukost i nästan två timmar. Varje dag. Tillbaka till ordet magiskt. Jag är en frukostmänniska. Jag har tvillingar på knappt tre år. (De var faktiskt med, men tog sovmorgon och hängde mycket med sin pappa i lekparker.) Hemma är det magiskt om jag får sitta ner och ingen tar min mat. Här drack jag tre koppar te och juice, åt ägg, yoghurt med bär, världens godaste bröd och croissanter. Ute i solen. Och pratade skrivande.

Sommaren 2010 blev jag och min man ombokade på en resa för att hotellet vi skulle bo på inte hann öppna. Vi hade bokat ett riktigt bra boende, men blev uppgraderade rejält. I tio dagar gick jag runt på ett spahotell med egen pool på terassen och väntade på att någon skulle upptäcka att det var ett misstag. Så känner jag nästan på författarveckan på Fårö. Tänk att vi får vara här. I den här miljön sommarens vackraste vecka. Det är magiskt.

Ett enormt tack till Camilla Davidsson som ordnade och till alla som var med.

/Anna Arvidsson

*Eftersom mina Instainlägg inte är ett manus på testläsning har mina bloggkollegor varken markerat eller anmärkt. De har istället gång på gång skrivit hur mycket de unnar mig magiska morgonpromenader och ljusa långfrukostar. Älskade tribe!

Önskar glad sommar

Posted on by Posted in Anna Ahlund, Anna Arvidsson, Anna Jakobsson Lund, Läsande, Skrivande Leave a comment

Olästa böcker i en miniatyrväskaDet är soligt i dag, men ska regna på midsommar. Det är svensk sommar med andra ord. Vi kommer att låta bloggen vila en del under semestrarna. Vill ni följa oss på Instagram är ni varmt välkomna! Där samlar vi just nu boktips, lägger upp shelfies, planerar sommarläsning och delar med oss av skrivprocesser.

Anna Ahlund finns på instagram.com/anna.ahlund

Anna Arvidsson finns på instagram.com/ordbrodosen

Anna Jakobsson Lund finns på instagram.com/annorlundaforlag

Vi hoppas att ni får en riktigt trevlig sommar! Läs, skriv, sila sandstrand mellan tårna, drick för många kannor te, skriv om, bli inspirerade, kör vilse, hitta fram och läs lite till!

/Anna, Anna och Anna

 

Det där med det digitala

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Redigering, Skrivande 2 Comments

Bild på mobil. Fotocred: PixabayI torsdags skrev Anna Ahlund om hur författare måste förhålla sig internet och sociala medier när de skriver trovärdiga intriger och hur det blir särskilt knepigt när man skriver om ungdomar. Det finns mycket universellt i att vara ung, men när det kommer till vilken teknik en generation använder är tio år mer som ett sekel.

Jag är född sent sjuttiotal. Jag kommer ihåg när jag 1994 stolt, och felaktigt, deklarerade för två vänner: ”Nu vet jag vad det där IT betyder. Det betyder internet!” Jag har alltså upplevt en tonårstid utan mobiltelefoner, sms och chat. En hel del tid ägnades faktiskt åt att planera exakt var jag skulle möta mina vänner, hitta dem och sedan råka tappa bort dem igen. (Idag tappar man inte bort varandra, väl? Om inte telefonen har laddat ur förstås. Då tappar man bort sig själv eftersom man inte har lagt några detaljer på minnet.)

Jag har tidigare berättat att Ordbrodösen är en crossover och att mina yngsta karaktärer är sjutton och arton år. De är alltså hälften så gamla som jag. Tack och lov finns det kanaler som både sjuttonåringar och trettiosjuåringar använder och jag har valt att låta mina karaktärer använda kanaler som jag själv gillar. I Ordbrodösen spelar skrivande och fotografering viktiga roller och jag har blandat Instagram, Skype, bloggar och en selfie med dokument på dammiga vindar, en polaroidkamera, en inskription i en medaljong och återberättade historier. Utan att gå in närmare på ordbrodösernas förmågor kan jag säga att dagens teknik gör ordbrodöserna klart effektivare än de skulle ha varit under min tonårstid. Jag vill faktiskt tro att det digitala har gjort min historia mer spännande, inte mindre. Däremot finns det scener där jag har svurit ”Varför tar hon inte bara upp mobilen och …” och fått tråckla en hel del för att göra handlingen trovärdig.

/Anna Arvidsson

Ordbrodösen är … en crossover

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Läsande, Skrivande 3 Comments

BroDen här veckan har för mig haft två riktiga skrivarhöjdpunkter. I tisdags fick jag tillbaka mitt manus från två fantastiska testläsare (de ska få ett eget inlägg för de var magiska!) och i torsdags var jag på en lyckad bokrelease och träffade flera skrivarvänner.

Både på Ordbrodösens Facebooksida och Instagramkonto berättade jag om testläsarna och kallade dem för ”två okända ungdomar”. På releasefesten fick jag därför frågan om vad Ordbrodösen är för slags bok. ”Jag trodde den var för vuxna, men nu hade två ungdomar läst den?” Ja. Och ja.

Jag kände tidigt att Ordbrodösen varken var en renodlad ungdomsbok eller en typisk vuxenbok och när jag hittade begreppet crossover kändes det rätt. Jag har själv alltid läst brett. Sommaren jag fyllde elva plöjde jag både Maria Gripe och Stephen King. Jag hoppas att Ordbrodösen ska vara en sån ledighetsläsa-och-inte-vilja-lägga-ifrån-sig-bok oavsett om man har sitt första sommarlov från gymnasiet eller sin tjugofemte semester från jobbet. Min huvudkaraktär är arton, mina äldsta karaktärer är åttionio. Nu har jag haft testläsare födda på väldigt tidigt 00-tal, tidigt och sent 90-tal, 80-talet, 70-talet och 60-talet. En tonåring har ritat hjärtan i manuset och bitit på naglarna, en tjugosjuåring har blivit kär i en karaktär och en sextiotalist har fulhulkat på ett tåg. Begreppet crossover känns om möjligt ännu bättre.

/Anna Arvidsson

Tema samarbete: Bolla baksidestext

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Samarbete, Skrivande Leave a comment

Bild på kamera och böcker. Fotocred: PixabayIgår skrev jag ungefär så här på Ordbrodösens Facebooksida:

Hur lång tid det tog mig att skriva ett första romanutkast på 325 sidor? Fyra månader.
Hur lång tid det kommer ta mig att skriva en baksidestext på hundra ord? Fyra år.

Jag är van att skriva kort i arbetet, men att skriva en baksidestext är en annan historia. Jag har utkast efter utkast i mobilens anteckningar. Först blev de för långa och förklarande. Sen för allmänna. Ett tag blev de bombastiska (en roman som min ska inte ha en baksidestext som signalerar klassisk actionfilm).

Så skickar jag det senaste utkastet till Anna och Anna i vår ständigt pågående chat. Det gååååår inte! skriver jag. Anna Jakobsson Lund svarar med ett skissförslag ur en annan vinkel. Och mycket faller på plats. Hennes alternativa ingång räcker för att jag ska få ihop några trådar som jag inte har lyckats passa in tidigare.

Efter att ha skrivit om Annas två inledningsmeningar så att de blir mina och lagt till tre nyckeldetaljer känner jag att jag har en ingång till texten som jag faktiskt kan stå för. Jag vill signalera vad Ordbrodösen är för slags historia utan att rabbla adjektiv, jag vill visa min ton och jag vill hooka exakt rätt läsare. I ett läge där jag fräser åt texten är det guld värt att ha bollplank.

/Anna Arvidsson

 

Dialogtema: Redigera repliker med pensel

Posted on by Posted in Anna Arvidsson, Redigering, Skrivande, Tips 6 Comments

ColorsI augusti förra året var jag på en författarvecka på Fårö anordnad av Camilla Davidsson (författare till Under Vintergatans alla stjärnor). Det var en upplevelse på så många sätt och jag träffade fantastiska människor. På kvällarna satt vi tillsammans i samlingsrummet på Fårögården över varsin dator. Jag skrev inte där utan redigerade. Ett par gånger kikade någon över min axel och sa ”Vad gör du?”. ”Jag … färglägger”, svarade jag och hoppades att de inte skulle kasta ut mig.

Vad jag gjorde var att färgkoda varenda replik i mitt manus. Jag visste att jag hade vissa problem med mina dialoger. Dels var replikerna ofta för långa, dels var de ibland för öppenhjärtiga. Ovanpå det insåg jag att mitt eget sätt att tala hade fått spilla över till för många olika karaktärer.

Jag behövde alltså gå igenom dialogerna och fokusera på varje karaktärs röst, men så snart jag skulle göra det fastnade jag i scenerna och började nysta i något annat. På Fårö sparade jag därför en kopia av manuset och gav varje karaktärs repliker en egen färg. Det gjorde att jag kunde ”studsa” igenom sextio kapitel och bara läsa de blå replikerna (Albas) ena gången, de gröna (Klaras) nästa gång och så vidare. Alla som hade mer än någon enstaka replik fick en färg. Med ens blev det lätt att se hur rösterna redan skilde sig åt och vad som behövde förstärkas. Någon ursäktar sig, någon ställer frågor i form av påståenden. Någon tar mycket plats, någon tar lite. Som i verkligheten. Fast i färg.

Jag rekommenderar verkligen att färgkoda manuset på det här sättet. Det behöver inte vara repliker utan kan lika gärna vara inre monolog, miljöbeskrivningar eller ett visst tema. Se bara till att få bort alla färger i slutändan. Det blir lite övertydligt annars!

/Anna Arvidsson